Bilar från A till Ö: Rullande dyningar
Artikel. Det började stort och starkt med Dynamic. Men ju mer de franska fordonstillverkarna förvanskade det kraftfulla namnet, desto mindre och motorsvagare blev bilarna.
Det franska bilmärket Panhard et Levassor presenterade 1936 den påkostade bilmodellen Dynamic. Modellnamnet, som skulle föra tankarna till bland annat aerodynamik, utgörs av ett engelskt ord som betyder bland annat ”kraftfull” och som via franskans dynamique kommit från grekiskans dunamikós (”kraftfull”). Bilarna drevs av stora, sexcylindriga motorer. Det fanns tre modellversioner: 130, 140 och 160 (talen skulle stå för toppfarten i km/h).
Efter andra världskriget började bilmärket – som då hette bara Panhard – producera en modell som var mindre och lättare än Dynamic. Även namnet var mindre – Dynamic hade kortats ned till Dyna. På Dynas chassi byggdes dessutom den lilla sportbilen Dyna Junior under åren 1952–1956 samt experimentbilen Dynavia 1948. Den första delen av namnet Dynavia hämtades förstås från Dyna, och den senare delen kom från det franska substantivet aviation, som betyder ”flyg”. Kopplingen till luftfart var att Dynavia hade formgivits för att få så lågt luftmotstånd som möjligt.
Med äggen över ägorna
Ungefär samtidigt som Panhard et Levassor presenterade sin dyra Dynamic började ett annat franskt bilmärke, Citroën, utveckla en helt annan sorts bil: den lilla, motorsvaga modellen 2CV. Meningen med modellen var att den franska landsbygdsbefolkningen skulle erbjudas ett enkelt och billigt – men pålitligt – fordon som kunde ersätta häst och vagn. Bilen skulle kunna transportera fyra personer och 50 kg last i 50 km/h och inte dra mer än tre deciliter bensin per mil. Ett annat krav lär ha varit att den franske bonden i sin 2CV skulle kunna frakta ägg till marknaden genom att köra över en nyplöjd åker – och äggen fick inte gå sönder. För att ta sig fram på ojämnt underlag hade bilmodellen en smart konstruerad hjulupphängning som tillät stora fjädringsrörelser.
Siffran och bokstäverna i modellbeteckningen 2CV står för de franska orden deux chevaux-vapeur. Ordagrant översatt blir det ”två ånghästar”, men det som avses är hästkrafter, eller närmare bestämt skattehästkrafter (ett teoretiskt framräknat mått som bestämde fordonsskatten).
2CV var i stort sett färdig att tillverkas när andra världskriget satte stopp för Citroëns planer. Försäljningen kom inte igång förrän 1948. Men 2CV var fortfarande helt rätt fordon för det franska folket. Vägarna var ofta dåliga. Hushållen – som till stor del fortfarande fanns på landsbygden – var sällan rika. Den enkla och ekonomiska bilen blev en framgång för Citroën. Modellen tillverkades i mer än 40 år. Det byggdes dessutom många olika versioner baserade på den ursprungliga bilmodellen, bland annat skåpbilar och fyrhjulsdrivna fordon. På grund av bilens begränsade fartresurser och säregna utseende fick 2CV flera olika smek- eller öknamn, till exempel paraply på hjul och plåtsnigel. I hemlandet kallades den ofta Deuche (ett sammandrag av orden deux och chevaux).
I mitten av 60-talet skulle Citroën lansera en bilmodell som i jämförelse med 2CV var lite modernare och lite mer påkostad. Karossen var ny (man introducerade exempelvis en praktisk halvkombibaklucka) men chassiet var i stort sett detsamma som på 2CV. Eftersom en stor del av bilmärkets krafter vid denna tid var inriktade på modellerna Ami och DS föll uppdraget att utveckla den nya 2CV-baserade bilen på Panhard, som sedan 1965 var en del av Citroën-koncernen. Panhard hade tidigare registrerat ytterligare en variant på 30-, 40- och 50-talens dyn-formade namn, Dyane, och föreslog att den nya bilen skulle få detta namn, vilket Citroën-cheferna godkände.
Ännu en gudinna?
Sedan tidigare fanns hos Citroën modellnamnet DS, som låter likadant som det franska ordet déesse (”gudinna”). Och eftersom det sägs att Citroën gillar ordlekar har det påpekats att Dyane uttalas likadant som Diane, den franska formen av den romerska gudinnan Dianas namn. Några källor påstår dessutom att Dyane skulle påminna om orden deux ânes (”två åsnor”) och att namnet skulle vara en ordlek som syftar på 2CV:s två hästar. Detta verkar dock alltför långsökt och det krävs mycket fantasi för att ens höra likheten mellan Dyane och deux ânes.
I likhet med 2CV fick Dyane en skåpbilsvariant, Acadiane. Detta namn tycks dock verkligen vara avsett som en ordlek. Citroëns produktkod för 2CV-skåpbilarna var AK (när A och K på franska läses som separata bokstäver låter det a ka). Acadiane är också en benämning på de fransktalande delarna av den amerikanska södern, framför allt Louisiana.
FREDRIK ANDERSSON
