tisdag 7 februari
Personlig hållbarhet – i längden!
Illustration: Maria Wall

Personlig hållbarhet – i längden!

18 januari, 2023

Krönika. Vad roar mig? En enkel fråga som ändå förtjänar en del eftertanke. Vi människor är nämligen inte jätteduktiga på att veta vad som är bäst för oss, eller vad vi mår bäst av.

Det beror huvudsakligen på den skillnaden mellan vad som är vettigt på lång sikt och det som är skönt på kort sikt – läs; att släpa sig iväg till gymmet och köra chins och dips jämfört med att ligga kvar på soffan och käka chips och dip.
En liten belöning nu trumfar ofta en stor belöning långt fram i tiden, när du frågar vår reptilhjärna.
Högre livskvalitet om tjugo år är liksom inte den bästa moroten för ett svettigt cykelpass ikväll. Vem vet om man är vid liv då ens, för att njuta av den bibehållna motoriken?
Själv försöker jag att bocka av det ena enbart för att kunna njuta av det andra. Och, eftersom man inte har några barn som bor kvar hemma så har man ju tid över till sig själv.
Och den egentiden behöver investeras på gymmet, nu mer än någonsin. Min strikta sossejante-lag med nolltolerans mot alkohol på veckodagarna, är ett minne blott. Pandemin ändrade på det. Coronan drog ner skynket och där bakom visade det sig att det gick alldeles utmärkt att dricka två halva glas sancerre även på tisdagar. Och ibland slår det mig att det nog gör mitt liv både lite skönare och lite bättre.
Till saken ska sägas att jag dras med förmaksflimmer – vilket lett till att jag sen den diagnosen aldrig dricker mycket, däremot ofta. Om jag har tränat vill säga.
Därtill ser jag och Y oförsvarligt mycket på teveserier, som alla andra nuförtiden – och senaste månaderna har det varit Bosch som avslutar våra kvällar.
Det där sträcktittandet roar mig massor. Det är förresten en ganska ny företeelse ur ett evolutionärt perspektiv, som vi människor försöker förhålla oss till. Litegrann känns det lika lust- och skamfyllt som när man sträckläste serietidningar på sommarlovet och ens föräldrar ojade sig över den utbredda inaktiviteten.
Idag skulle väl föräldrar börja böla av stolhet om en elvaåring sträckläste Fantomen, men då var serietidningar någonting slappt och meningslöst – kontraproduktivt, för både kamrat och stat.
Overksam var nog det fulaste man kunde vara, och för mig var ju det en extra utmaning, som gänglig yngling – som senare skulle förtjäna smeknamnet ”Kronblom” från en av mina morbröder. Kronblom är förresten en referens till den mycket svenska seriefiguren med just det namnet som helst av allt ligger och drar sig på kökssoffan.
Som tur är kan jag idag sköta säkert hälften av mitt jobb från soffan, vilket jag också gör. Nu till exempel halvligger jag med min laptop i knäet och skriver det här.
Och all form av problemlösning går minst lika bra horisontellt, som på kontoret eller på promenad. Många gånger gör jag massor av nytta innan jag lämnat sängen, sömndrucken i ett tillstånd som lämpar sig alldeles utmärkt för så kallat lateralt, kreativt tänkande.
Härliga stunder, när man framhärdar och till slut löser en kreativ knut man inte klarat av tidigare.
Därmed inte sagt att jag njuter av själva processen, den är ofta bara driven av rädslan för att inte lyckas, men däremot resultatet – den fjäderlätta känslan av att ha löst utmaningen, den roar mig väldigt mycket. Dessutom får man betalt. Oftast.
Ibland väljer man att inte ta betalt, helt enkelt därför att de man hjälper förtjänar det.
En sån kund är IBK Dalen, som jag hjälpt med en ny position senaste tiden. Positionen, eller ”identiteten” om ni vill, är såklart inte ny eller nyligen uppfunnen – däremot har vi valt ett nytt sätt att kommunicera det föreningen Dalen bidrar med.
”Med bredden som spets!” är den nya plattformen som de kommer att jobba utifrån, med tillägget: ”Gemenskap är en superkraft.”
Det där ideella jobbet är nåt av det roligaste jag gjort på slutet. Eller för att vara helt ärlig – själva arbetet var inte särskilt kul, däremot gläds jag mycket åt resultatet. Så min första impuls, att tacka nej till uppdraget av lättja, hade såklart varit skönare just då, men ett misstag bara på lite längre sikt.

Benny: vilka organisationer och företag behöver en ny plattform, låt oss göra det enkelt för oss och nöja oss med nya pay-offer, som sammanfattar både erbjudande och personlighet?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer