tisdag 7 februari
Bilar från A till Ö: Dorset – grevskaplig bil

Bilar från A till Ö: Dorset – grevskaplig bil

7 december, 2022

Artikel. Biltillverkare kan som bekant få idéer till sina modellnamn från många olika håll. På den tiden då ett bilbyggarföretag och ett bilmärke förknippades med ett särskilt hemland förekom det att inspirationen hämtades från platser i det ”egna” landet.

Fram till första världskriget utgjordes Austins modellbeteckningar helt enkelt av tal som angav antal hästkrafter. Talet följdes av bokstäverna hp, som stod för horsepower (”hästkraft(er)”). Under mellankrigstiden fortsatte man med en- eller tvåsiffriga tal, även om motorerna då förfinats så att det verkliga antalet hästkrafter vanligen vida översteg modellbeteckningarnas tal. De en- eller tvåsiffriga talen följdes ofta av ord som angav karosstypen. Och dessa ord var ofta engelska ortnamn.
Efter andra världskriget återgick Austin till tal som beskrev det ”riktiga” antalet hästkrafter, men man fortsatte också med tillägg i form av ortnamn. Från andra världskrigets slut till i början av 60-talet såg modellnamnsmallen ut så här: Först kom ett A, som helt enkelt stod för Austin. Sedan kom två eller tre siffror som bildade ett tal, vilket i normalfallet motsvarade motoreffekten i hästkrafter, avrundat till det närmaste tal som var jämnt delbart med 5. Efter talet kom ett tillägg som ofta utgjordes av ett engelskt ortnamn.

Fint skulle det vara
Bland de platser som hos Austin blev till delar av modellnamn eller namn på modellversioner fanns slott, städer, byar och stadsdelar. Namnen skulle föra tankarna till tradition, elegans, lärdom och rikedom. När inspirationen kom från stadsdelar var det välmående distrikt som Londonstadsdelarna Mayfair och Westminster (där bland annat Buckingham Palace, parlamentet och Westminster Abbey finns). Flera av Austin-namnen avsåg anglikanska kyrkans stiftsstäder (Hereford, Lichfield och York), orter med anrika elitskolor eller universitet (Cambridge, Eton, Clifton, Harrow och Sherborne), slott (Whitehall, Windsor, Goodwood, Endcliffe och Berkeley) eller hästkapplöpningsbanor (Ascot och Kempton). Namnen kunde också vara hämtade från engelska grevskap som Somerset, Hampshire, Norfolk och Devon. Nu ska det dock framför allt handla om Dorset, en bilmodell som är uppkallad efter Devons, Somersets och Hampshires grevskapsgranne (alla Austin-grevskap utom Norfolk ligger längs en öst-västlig linje i sydligaste England).
Austin-modellen A40 började tillverkas 1947. Som siffrorna i modellbeteckningen antyder hade den en motoreffekt på 40 hästkrafter. Även om A40 på flera sätt var en modern bil var den på traditionellt vis byggd på ett ramchassi. Denna konstruktion innebar att det var förhållandevis lätt att erbjuda flera olika karossvarianter. A40 fanns från början i två olika sedanutföranden, en fyradörrars som hette Devon och en tvådörrars som hette Dorset. Dessutom fanns några karossvarianter som inte var uppkallade efter grevskap. Att A40 van var en skåpbil och att A40 pick-up var en pickup kommer kanske inte som någon överraskning. Däremot är det måhända inte lika självklart att Countryman var en stationsvagn. Den brittiska biltillverkaren Armstrong Siddeley hade redan på 1920-talet försökt lansera Countryman (”bonde”, ”landsbygdsbo” eller ”lantman”) som beteckning på en typ av bilkaross. Det var dock Austins användande av namnet som fastnade i folks medvetande.

Kombi som kom bort
Med modellen A40 började Austin använda Countryman som synonym till ”stationsvagn”, vilket fortsatte efter att Austin 1952 blivit en del av biltillverkningskoncernen British Motor Corporation (BMC). En av det tidigare BMC-märket Minis moderna modeller heter förresten också Countryman, men modellbeteckningen avser numera inte en herrgårdsvagn.
Grevskapet Dorset, vars yta är lite större än Umeå kommuns landareal, har knappt 800 000 invånare och ligger vid Englands sydkust. Området har fått sitt namn från huvudorten Dorchester, som i likhet med andra engelska orter vars namn slutar med -chester tidigare var en romersk bosättning. Romarnas namn på Dorchester var Durnonovaria, vilket verkar ha förvanskats till Durnovaria. En av förklaringarna till stadens namn är att det skulle betyda ”plats med knytnävsstora stenar”, en annan är att det skulle betyda ”vadställe” eller ”plats där floder flyter samman”. Saxarna kallade orten Dornwaraceaster, vilket i fornengelskan blev Dornsæte, som senare blev grevskapsnamnet Dorseteschyre.

FREDRIK ANDETSSON

Läs mer