lördag 3 december
Bilar från A till Ö: d’Oro – problem trots guldemblem

Bilar från A till Ö: d’Oro – problem trots guldemblem

23 november, 2022

Artikel. Det var meningen att Cadillac Cimarron d’Oro skulle bli en premiumbil med guldkant. Men bilköparna verkar snarare ha uppfattat den som en billig bil som var för dyr.

Det är dyrt att från grunden ta fram en helt ny bilmodell. Därför är det mer regel än undantag att flera bilmärken går samman och delar på kostnaderna. Man hjälps åt med att utveckla sådant som motor, kraftöverföring, hjulupphängning och säkerhetssystem. Den nästan färdiga produkten får sedan olika klädedräkter för att passa de olika bilmärkenas identitet. Karosskostymen kan få några särskiljande pressveck och de olika bilmärkena skapar unika anletsdrag med utformningen av strålkastare och eventuell kylargrill.
Men det är förstås så att ju mer märkena kan göra gemensamt, desto mer pengar kan sparas. I de mest extrema fallen är det i stort sett bara kylarprydnaden och bokstäverna på bakluckan som skiljer mellan de olika bilmärkenas produkter. Denna ytterlighet har givit upphov till benämningen badge engineering (någon etablerad motsvarighet verkar inte finnas på svenska). Engelskans badge betyder bland annat ”märke” eller ”emblem” och engineering betyder ”ingenjörskonst”. Benämningen är alltså lite elak med sin beskyllning om att den avancerade ingenjörskonsten skulle bestå i att man bara byter emblem.
Bilmärkesbytandet blir förstås ännu enklare när en och samma företagskoncern äger flera olika märken. Amerikanska General Motors (GM), till exempel, har kunnat utnyttja fördelarna med att äga bilmärken både på budgetsidan av prisskalan och på den exklusivare änden av densamma.

Gemensamma GM-gener
Cadillac hade länge flinat med de dyraste dollargrinen bland GM-märkena. Det var långa, tunga, breda bilar med stora motorer och massor av finesser. Men efter 1970-talets oljekriser och skärpta utsläppskrav analyserade Cadillac marknaden och kom fram till att märkets kunder skulle kunna vara intresserade av en bil som var mindre än en traditionell Cadillac men som fortfarande var en amerikansk prestigebil.
Bilmärket bestämde sig då för att bygga en Cadillac på GM:s så kallade J-plattform – en grundkonstruktion för en mindre, framhjulsdriven bil som skulle användas av flera olika GM-märken samtidigt. Den nya Cadillacen kom alltså att baseras på samma bottenplatta som betydligt billigare bilmodeller som Buick Skyhawk, Oldsmobile Firenza, Holden Camira, Isuzu Aska och Chevrolet Cavalier (som förresten också var en Toyota-modell).
Cadillacs J-bil lanserades 1981 och fick namnet Cimarron. Enligt marknadsföringsmaterial om den nya modellen skulle namnet föra tankarna till mod, äventyr och pionjäranda. Cimarron var ett ortnamn som förekom på flera ställen i de mellersta och västra delarna av USA, alltså områden som förknippas med pionjärer, nybyggare och vilda västern. En av dessa platser har givit upphov till namnet på Edna Ferbers roman Cimarron, som utspelar sig under koloniseringen av västern. Dessutom finns det flera filmer och tv-serier i vars titlar namnet Cimarron ingår och som utspelar sig i vilda västern.
Det spanska ordet cimarrón betyder bland annat ”vild”. Dess ursprung antas vara antingen ordet símaran, som hos Taíno-folket på Stora Antillerna betydde ungefär ”förflugen pil”, eller det spanska ordet cima, som betyder bland annat ”bergstopp” (kopplingen mellan toppen och det vilda tros vara att slavar som lyckats fly från spanska slavägare gömde sig i bergen).

Dyrare d’Oro
Tanken var att Cimarron skulle bli en bilmodell som kunde konkurrera med mindre modeller från dyra europeiska märken. Många kunder verkar dock ha insett att Cimarron var i stort sett samma bil som en Chevrolet Cavalier. Cimarron var visserligen välutrustad men kostade också dubbelt så mycket som en Cavalier och ansågs därför inte ge valuta för pengarna. Försäljningen gick trögt. Men som lyxbilsmärke kunde Cadillac inte avhjälpa detta genom att sänka priset och göra bilen mindre luxuös. I stället gjorde man tvärtom. Den ursprungliga, fyrcylindriga motorn växte till en V6:a och den manuella växellådan blev automatisk.
Inför modellåret 1984 lanserades utrustningsnivån d’Oro (italienska för ”guld-” eller ”av guld”), ett tillvalspaket som lade ytterligare ungefär tusen dollar ovanpå bilens redan höga pris. Den som valde d’Oro fick bland annat guldemblem på bilen. Men inte ens denna gyllene ingenjörskonst kunde rädda bilmodellen, som avvecklades 1988.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer