lördag 3 december
Bilar från A till Ö: Doretti – svala med lånta fjädrar
Foto: Hyman LTD

Bilar från A till Ö: Doretti – svala med lånta fjädrar

9 november, 2022

Artikel. Swallows sportbilar kan sägas vara släkt med både Triumph och Jaguar, men Swallows självförtroende verkar inte ha varit lika bra som dess bilar. När denna brittiska bilbyggare sålde sportvagnar i USA skulle de helst uppfattas som italienska.

Hemkommen från första världskriget ville engelsmannen William Walmsley (1892–1961) ha en sidovagn till sin Triumph-motorcykel men tyckte att alla modeller såg så klumpiga ut. Han byggde därför en egen. Walmsleys vänner såg sidovagnen och ville ha likadana. Våren 1921 startade han ett sidovagnstillverkningsföretag. Senare samma år flyttade familjen Walmsley från Stockport (sydost om Manchester) till Blackpool ute vid kusten.
Enligt motorskribenten François Prins började Walmsley kalla sitt företag Swallow (engelska för ”svala”) ungefär samtidigt som en person vid namn G. W. Swallow köpte familjens gamla bostad i Stockport. ”Det kan ha funnits ett samband”, skriver Prins – men tycks i samma andetag erkänna att han gör en höna (eller kanske en svala) av en fjäder. I nästa mening skriver han nämligen att ”inga bevis har ådagalagts till stöd för detta” (citaten är hämtade från den brittiska bilkulturbevararstiftelsen Jaguar Daimler Heritage Trusts webbplats jaguarheritage.com). Att husköparens efternamn skulle ha gjort ett så stort intryck på den unge mannen att han skulle ha valt att använda det som firmanamn verkar lite långsökt. Och i sin bok The Jaguar XKs skriver den brittiske bilhistorikern John Nikas faktiskt att Walmsley ”valde namnet ’Swallow’ eftersom fågeln var känd som en snabb flygare, trots sin ringa storlek”.

Granna, tyckte grannen
På andra sidan gatan i Blackpool bodde den unge William Lyons (1901–1985) som blev imponerad av Walmsleys vagnar och ville starta ett sidovagnssamarbete med honom. Walmsley var ovillig men verkar ha blivit övertalad. De båda williamarna började således samarbeta sida vid sida i Swallow Sidecar Company.
I slutet av 1920-talet började bolaget bygga bilkarosser. Det var då den brittiska ”folkvagnen” Austin Seven som Swallow skapade sportiga skal till. På 30-talet delades företaget upp i två: sidovagnsproducenten Swallow samt sportbilstillverkaren SS (som senare skulle komma att bli bilmärket Jaguar).
På 40-talet svaldes Swallow av Helliwell Group, vilket i sin tur kort därefter köptes upp av Tube Investments, en koncern som under de följande åren skulle komma att förvärva flera andra brittiska verkstadsindustriföretag. I början av 50-talet började Swallows sidovagnsförsäljning svikta. Tube tyckte då att Swallow, vars varumärke fortfarande hade ett gott rykte bland motorfordonsentusiaster, skulle skapa små sportbilar i stället. Man skulle rikta in sig mot den amerikanska marknaden – och då i synnerhet USA:s västkust, vars klimat var gynnsamt för öppna bilar. Denna idé uppstod troligen i kontakten mellan Swallow-chefen Eric Sanders och amerikanen Arthur Andersen. Den sistnämnde arbetade för ett företag som försåg fordonsindustrin med stålrör till chassi- och karossramar. Det sägs att Andersen hade en dröm om att få vara med och utveckla en sportbil särskilt för USA-marknaden.

Förklädd flyttfågel
Konstruktören Frank Rainbow, som tidigare hade skapat Swallow-scootern Gadabout (vars namn är ett engelskt ord som betyder ”dagdrivare”), fick i uppdrag att snabbt ta fram en liten, öppen sportbil. Till sin hjälp hade han Arthur Andersen och dennes dotter Dorothy Dean. De ägde det företag som senare skulle sälja sportbilen i USA. Motor, växellåda, bakaxel och framhjulsupphängning skulle hämtas från Triumph TR2 men i övrigt fick Rainbow i stort sett fria händer.
Att bilen var brittisk var säkert ingen nackdel, men man kunde tydligen inte bortse ifrån att många verkade anse att det var något alldeles särskilt med italienska sportbilar. Den bil som Rainbow ritade lånade linjer från Ferrari 166 MM, men detta var tydligen inte tillräckligt. För att ytterligare understryka den italienska inspirationen valdes modellnamnet Doretti (det var Dorothy Deans förnamn som förvandlades till detta). ”Det italienskklingande namnet skulle förespegla de amerikanska köparna sydlig charm och en viss närhet till de rasrena italienska sportvagnarna”, skriver motorjournalisten Frank Schädlich i sin artikel Weiche Schale, Harte Kern i den tyska tidskriften Triumph (nummer 1 2012, s. 9f).
Swallow Doretti byggdes i bara 276 exemplar under åren 1954–1955. Enligt Schädlich ogillade Jaguar konkurrensen och hotade med att sluta köpa delar från Tube Investments om inte Doretti-tillverkningen upphörde.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer