lördag 3 december
Pop opp i topp det är toppen i år
Illustration: Maria Wall

Pop opp i topp det är toppen i år

26 oktober, 2022

Krönika. Svensktoppen är en svensk klassiker, sannerligen. I paritet med midsommar, Vasaloppet och Kalles Kaviar. En smula töntig kanske, men ändå omhuldad och beskyddad av oss svenskar. Bara vi får snacka lite skit om såna här fenomen, absolut ingen annan – sånt tål vi bara inte.

För mig är Toppens signaturmelodi en portal, en genväg tillbaka till barndom och föräldrar och en helt annan tillvaro, där radio var ett av de viktigaste medierna, och allt var analogt och framförallt mindre. Det kan såklart vara att mitt perspektiv som barn inte kunde inrymma så mycket, men nog kändes Umeå ganska isolerat och avlägset från resten av världen på 70-talet.
Jag menar; ”Fönster mot TV-världen” var till exempel ett populärt program vars grundidé, precis som titeln antyder, var att visa svenska teve-tittare vad som gick på dumburken i andra länder. Såklart fick svenskarna inte hela säsonger av annan teve, eller ens hela program, utan det ansågs mest ansvarsfullt att bara visa korta klipp, som inte skulle hinna förskräcka eller vilseleda oss ovana tittare, som knappt mäktade med de två statliga kanaler som erbjöds.
Finns det nån motsvarighet förresten inom televisionen? Ett format som påverkat oss lika mycket som Svensktoppen har, och lika länge?
Jag tror inte det. Nyhetsprogrammen går ju bort, och Sportspegeln tittar väl ingen på längre, Plus har man lagt ner, liksom lyckligtvis ”Packat & klart” som var en förfärligt ytlig historia. Jag måste titta in på SVT:s webb och kolla, och kommer ut med svaret ”Hem till byn” som sondmatats skattebetalarna med olika frekvens mellan 1971 och 2006.
3000 timmar finns det att tillgå om ni undrar, för den som vill ha en rejäl utmaning att binge-titta igenom. Kan man se i alla fall tio timmar i veckan – låt säga en timme om dagen vardagar och fem timmar på helgen – så tar det ändå sex år att bli klar med den.
Då är Svensktoppen ett mer passande format. ”Radion! Det aktiva mediet” som farsan alltid sa, han som ansåg sig för upptagen för att ha tid med det passifiserande mediet teve. Med radion kunde han snickra, laga och fixa grejer under tiden han lyssnade och visslade.
Vi kan promenera eller träna, umgås med andra och fortfarande lyssna på musik, eller hur? Ändå sätter den sig i oss som ingen annan form av media. Det är nåt med musiken som skapar särskilt starka minnen. Tonerna lyckas bypassa alla cyniska kontrollfunktioner på vägen, och når ända in i vårt undermedvetna, och planterar där minnen som ingen visuell information lyckas med. Trots att vi ofta vara lyssnar med ett öra. Eller kanske därför, att vi inte riktigt kan blunda med öronen.
Svensktoppens jingel sätter igång en massa associationer för mig. Den första är mannagrynsgröt och det andra är bilresor på lördagsförmiddagen, antagligen in till Umeå. De starkaste minnena härrör sig från de sex formativa år vi spenderade i Vännäs. Den perioden känns som ett eget liv på alla sätt – en egen epok som är så tydlig att längden inte har så stor betydelse så här i efterhand.
Kanske är det Lasse Berghagens ”Hålligång i skogen” som mest effektivt slungar mig tillbaka till början av sjuttiotalet och Kyrkogatan i Vännäs, och baksätet på farsans vinröda 242:a. Eller varför inte ”Sången han sjöng var min egen” med Lill Lindfors? Såklart spelades det mycket oftare ABBA-låtar, men de har man hört i så många andra sammanhang att de inte ger samma tydliga Svensktoppen-vibbar.
Typiska Svensktoppslåtar ska ha haft sin storhetstid där, kanske sin enda tid.
Som ”De sista ljuva åren” med Lasse Stefanz som jag för övrigt trodde var ohotad etta på maratonlistan, men icke. Långt därifrån. 67 veckor på Svensktoppen räcker bara till en 16:e plats – långt efter ettan Helene Sjöholm tillsammans med Benny Anderssons orkester, som låg över fem år på listan.
Trea är förresten ”Strövtåg i hembygden” med Mando Diao som höll sig kvar i 167 veckor! Och det långt före bröderna nånsin synts på teve i ”Så mycket bättre”. Den klarade sig tack vare att det är en bra låt i kombination med drypande nationalromantik.
Sånt ska förresten bara funka på Svensktoppen. Inte i riksdagen.

Benny: Hur tusan ska vi kunna förlåta varandra på Facebook, efter den här valrörelsen, som splittrat landet mer än i alla fall jag varit med om ... Har du nån handlingsplan?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer