lördag 13 augusti
Kändisar jag ignorerat – på nära håll
Illustration: Maria Wall

Kändisar jag ignorerat – på nära håll

6 juli, 2022

Krönika. Att springa på kändisar livar ju upp en hel del, utan tvekan. För en närkontakt av det slaget visar ju att man är på en bra plats själv, rent geografiskt alltså, när nu även en känd person, med betydligt större valmöjligheter än du, också valt att befinna sig just där.

Så, ditt totala antal påsprungna kändisar blir kanske en barometer för din egen status, generellt. Om vi hela tiden möter kändisar måste vi göra någonting rätt, eller hur? Visst måste det vara logiken? Det är den enda förklaring jag hittar till varför vi så gärna vill föreviga oss med otåliga kändisar.
Vi lever förvisso i en kändiskult sedan länge, och på 2000-talet nu också i ett digitalt kommunikationssamhälle, vilket betyder att vi först ges alldeles för stor anledning att fota oss med kändisar och sen alldeles för stora möjligheter att fånga och publicera de här bilderna.
Det här mynnar ut i bildserier som den från Tomas Agerberg för några veckor sedan, som träffade och plåtade sig med Larry David på en restaurang i Cannes. Dock! Det här gången var det värt det tycker jag. Den handlade ju trots allt om en världsartist, vår tids Charlie Chaplin typ, Larry David – och då blir det väl mer berättigat, kanske, att föreviga ögonblicket? Särskilt när den neurotiske Larry var ”hur trevlig som helst” enligt rapporten, men framförallt otroligt lik sig, vilket adderade en känsla av autenticitet till mötet.
Nåväl, frågeställare Benny är ju inte oskyldig på området, snarare tvärtom, mannnen bakom det moderna kändis-stalkandet. Karlsson populariserade fenomenet celebrital magnetism redan på 90-talet, förmågan att dra till sig kändisar – och han bad även läsare i Norrlandsmagasinet att skicka in sina historier. Den här dialogen kopierades några år senare av Expressen som döpte sitt inslag till ”När jag mötte Lassie”.
Sen kom sociala medier.
Själv anstränger jag mig för att göra tvärtom. Jag gör en stor grej av att INTE bry mig om kända personer i min närhet.
Den absolut mest kända person jag ignorerat är Leonardo DiCaprio, på rooftop-baren Catch i New York. Jag tycker att det är ren logik att strunta i honom (så gott det går i alla fall, han sitter ju för tusan bara fem meter bort och ser ut som en fager prins), för så länge jag inte lägger mig i hans liv, så är jag bara en snubbe som hänger på samma krog som honom, och har rätt att vara där dessutom. Allt det raseras ju om man devalverar sig själv till ett fan som vill ta en bild.
På svensk mark är ju Thåström en udda och folkskygg fågel som jag gjort tjänsten att ignorera vid flera tillfällen, bland annat i ett folktomt backstageområde, där vi vid ett tillfälle var de enda två som hängde över en öl i baren. Thåström tittade till slut upp mot mig, men jag var stenhård och låtsades som det regnade. Klassiskt norrländskt förresten.
Och jag ignorerade Peter Foppa Forsberg så sent som i våras när vi hamnade på samma sportbar i Stockholm, och hejade fram vårt gemensamma favoritlag the mighty Tottenham Hotspurs. Vi jublade unisont vid vinstmålet men därefter var det vindbryggor upp igen.
Jag har ignorerat den energiske Petter Stordalen vid två separata tillfällen senaste året, när vi suttit som bordsgrannar i restaurangen på ett av hans hotell i Stockholm. Jag vill egentligen pitcha ett affärskoncept till Petter, men jag är fortsatt lite för skraj för att inte förstå hans norska för att göra det. Men jag jobbar på det.
Finns det då några kändisar med så mycket stjärnstatus och attraktionskraft att det faktiskt skulle vara värt att förnedra mig själv inför dem, och dessutom störa dem? Ja, men bara två som jag kommer på.
Roger Federer: Federer är inte bara världens bästa och mest elegante tennisspelare. Han är också ödmjuk forfarande och därmed ett föredöme. Kan han så borde det väl vara superenkelt för mig liksom.
Paul McCartney: Verkar också väldigt vänlig fortfarande, trots alla decennier som påpassad, global superstjärna. Imponerande!
Kommer inte på nån kvinna med riktigt samma status som de här herrarna, vilket jag egentligen bara erkänner för att visa hur stereotypa vi är om vi inte passar oss.

Benny: Utlandsresor hör sommaren till, men du har antytt att du har rest färdigt. Hur ser din nålkarta ut på platser du redan varit?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer