tisdag 17 maj

Fråga advokaten: Om förhör, anhållande och häktning

20 april, 2022

Artikel. Hej Josef!
Nyligen kallades en vän till mig till förhör såsom misstänkt för brott hos polisen. Det fick mig att fundera på vad som händer när man blir misstänkt för ett brott och vilka rättigheter man har?
Mvh
Jimmy

Hej Jimmy!
Tack för din fråga. Det finns många lagar och regler som reglerar dessa frågor och jag har dessvärre inte möjlighet att täcka in alla dessa i mitt svar i ett så här begränsat format. Nedan följer dock en sammanställning av de viktigaste reglerna som jag hoppas kan ge dig svar på dina funderingar.

Förhör
När brottsmisstanke har uppkommit och polisen inlett en förundersökning har polisen rätt att hålla förhör med de personer som kan antas kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen. Den som hörs har dock alltid rätt att få besked om anledningen till förhöret. Detta är särskilt viktigt för den som är misstänkt för brott. För det fall polisen inte kan eller hinner vänta på att åklagaren ska fatta beslut om anhållande får polisen gripa en person misstänkt för brott. Efter förhör med den misstänkte ska åklagare omedelbart besluta om den misstänkte ska anhållas eller släppas fri. En misstänkt får kvarhållas för förhör i sex timmar vilket får förlängas med ytterligare sex timmar om det är av synnerlig vikt. För att den misstänkte efter denna tid ska vara skyldig att stanna kvar för förhör måste åklagaren besluta om att anhålla den misstänkte.
Under vissa förhållanden har en misstänkt rätt att få en offentlig försvarare utsedd, vidare har en misstänkt alltid rätt att själv utse en privat försvarare. Den misstänkte har även själv rätt att framställa önskemål om vem som ska utses till offentlig försvarare. Den som är gripen, anhållen eller häktad har rätt att träffa sin försvarare och har rätt att ha sin försvarare närvarande vid förhör. Under ett förhör får polisen inte, i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning använda medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder. Den som förhörs får inte heller nekas inta sedvanliga måltider eller åtnjuta nödig vila. Den misstänkte och försvararen har med vissa begränsningar rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av det som har förekommit vid förundersökningen.

Anhållande
Fattas beslut om anhållande ska den misstänkte informeras om det brott som denne misstänks för samt grunden för frihetsberövandet. För ett beslut om anhållande krävs att det finns skäl att häkta den misstänkte, det vill säga i avvaktan på att rätten ska pröva häktningsfrågan. Om det inte längre finns skäl för ett anhållningsbeslut ska åklagaren omedelbart häva beslutet. En häktningsförhandling ska ske senast fyra dygn efter att den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes.

Häktning
För att domstolen ska besluta om att den anhållne ska häktas krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. För det första ska den anhållne vara på sannolika skäl misstänkt för ett brott. Sannolika skäl är en stark misstankegrad där omständigheterna vid en objektiv bedömning ska framstå som berättigade. Det ska vara mer sannolikt att brottet har begåtts än att så inte är fallet. Undantagsvis är det dock även under vissa förutsättningar möjligt att besluta om häktning av en person som bara är skäligen misstänkt för ett brott.
För det andra ska brottsmisstanken avse ett brott som det är föreskrivet fängelse ett år eller mer. Detta innebär ett krav på att åtminstone det i straffskalan upptagna maximistraffet ska uppgå till minst fängelse ett år. Av detta följer att det för mindre allvarlig brottslighet som huvudregel saknas möjlighet till häktning. Undantagsvis är det dock under vissa begränsade förutsättningar möjligt att besluta om häktning även vid misstanke om mindre allvarlig brottslighet, till och med vid brott med enbart böter i straffskalan.
För det tredje ska minst en av de så kallade särskilda häktningsskälen – recidivfara, flyktfara eller kollusionsfara – föreligga. Med recidivfara avses risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet. Med flyktfara avses risk för att den misstänkte avviker och därmed undviker lagföring. Med kollusionsfara avses risk för att den misstänkte försvårar utredningen eller undanröjer bevisning. Det kan till exempel finnas en risk att den misstänkte skrämmer eventuella vittnen eller städar undan i bostaden där denne gömt saker av betydelse för utredningen.
När rätten beslutar om häktning ska rätten sätta ut den tid inom vilken åtal ska väckas. Är den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge förlängning av tiden. En misstänkt får som huvudregel vara häktad i högst nio månader innan åtal måste väckas. Motsvarande tid för den som inte har fyllt 18 år är tre månader. Endast om det finns synnerliga skäl får åklagaren begära att rätten prövar om denna tidsgräns kan överskridas. Skäl för att överskrida tiden kan exempelvis vara om straffvärdet för det misstänkta brottet är mycket högt eller att brottet utgör en del av organiserad eller gängrelaterad brottslighet.

Åtal
När förundersökningen är klar bedömer åklagaren om det finns tillräcklig bevisning för att väcka åtal i domstol. Det krävs då att åklagaren på objektiv grund kan förvänta sig en fällande dom. Om åtal väcks blir det en rättegång i tingsrätten.

Jag avslutar på sedvanligt vis med ett passande citat, denna gång hämtat från den amerikanske humoristen Evan Esar. ”What you don’t know doesn’t hurt you; it’s what you suspect that causes all the trouble.”

Med önskan om en glad påsk!

ADVOKAT JOSEF ANGERBJÖRN

Läs mer