tisdag 17 maj
Dags för en ny tävling mellan Umeå och Skellefteå
Illustration: Maria Wall

Dags för en ny tävling mellan Umeå och Skellefteå

13 april, 2022

Krönika. Benny pratar om ”den stora omställningen” som sker i norra Sverige just nu, om ”den gröna guldrusch” som berikar länet med stora investeringar och nya möjligheter. Den nya giv som Skellefteå kommun beskrivit som ”A new forward! Powered by Västerbotten”. En ny väg framåt alltså – som drivs av grön el från Västerbotten.

Det är Skellefteå som utmålas som det nya Klondike de senaste åren, och det har utan överdrift varit ett hysteriskt fokus på den norra länsdelen, vilket varit tålamodsprövande för alla stolta umebor och varje patriotiskt Löven-fan. Det har varit Skellefteå hit och Northvolt dit ganska länge nu, ackompanjerat av en illa dold känsla av revansch från skellefteborna själva.
Och gott så. Det har man gjort sig förtjänt av däruppe, och den här rivaliteten mellan Västerbottens två städer har väl mest varit litegrann på skämt, eller hur? Så har i alla fall vi i kunskapsnoden Umeå haft lyxen och förmånen att betrakta saken, som ett storasyskon som retar gallfeber på lillebror genom att inte ens ta honom riktigt på allvar. Vad kan vara mer irriterande än det?
Och jag tror att den killgissningen är ganska korrekt – att om inte illviljan varit större i Skellefte jämfört med UÅ så har i alla fall kampviljan varit det. Men jag hoppas att det där kommer att växa bort nu med ett förnyat självförtroende, en ny position, världens kanske högsta trähus och alla hundratals miljarder som ska investeras.
Umeå behöver dock inte vara särskilt oroliga. För det som är bra för Skellefteå och Västerbotten är bra för Umeå, som är ett slags gateway till allt som är grönt, smart och hållbart i den här regionen. Umeå har ändå två universitet och dessutom världens främsta designutbildning, och där det skapas ny kunskap skapas på samma gång nya möjligheter hela tiden.
Det har dock inte alltid varit så här ojämnt i kampen, om vilken stad som är bäst och mäktigast, en tävling som i många år avgjordes på isen, mellan städernas två hockeylag – tills det enda laget drabbades av sjutton svåra år och diskvalificerade sig själva.
Idag bor det nästan dubbelt så många människor i kommunen Umeå (130 000) jämfört med Skellefteå (73 000), men så har det alltså inte alltid varit, och det tror jag många länsbor fortfarande kommer ihåg. 1974 är det sista året som Skellefteå var större än Umeå befolkningsmässigt, vilket ju ärlighetens namn inte är så värst länge sen.
Men, till frågan: Vilka etableringar saknar jag i Umeå. Knappt några faktiskt.
Jag hoppas som alla andra att Balticgruppen gör någonting spektakulärt av Hamrinsberget. Jag har förlåtit isladan sedan någon klok person bad mig tänka om, och glömma idén om en ny ishall, av det slag slag som alla andra byggt de senaste tio åren, från Linköping till Ö-vik. ”Man kommer till slut ändå bara att sakna personligheten i den ursprungliga hallen. Dom nya är som trista köpcentra.” Så sen dess tycker jag om vår lada igen.
Däremot saknar jag alla människor från förr, från före pandemin. Umeborna gick mycket på krogen 2019 – på det där sättet man alltid önskat sig, chosefritt, på vardagarna, ”för att äta en bit”. Det var kanske inte omöjligt men inte heller självklart att få ett bord nånstans klockan sju en tisdag eller torsdag, utan ett bokat bord. Det saknar jag, för Umeå känns fortfarande glest och kallt när jag tittar efter, både dagar och kvällar. Vi har lagt oss till med nya vanor, och i dem riskerar vi att bli kvar om vi inte anstränger oss. Vi ser på serier på Netflix och nätshoppar i väntan på att andra ska starta om samhället igen.
För städer är egentligen inte sina företag, sina hockeylag eller sina utbildningar och krogar. Städer är sina medborgare och ju förr vi förstår det, desto bättre. Atmosfären är staden. Hur vi möter folk vi aldrig träffat förut, hur vi kallpratar med främlingar i busskön – det är mycket viktigare än om det finns en festival på sommaren att bli full på.
Umebor och skelleftebor! Tävla om det istället! Att bli den stad som snackar med främlingar.
DET är guld värt och det bästa man kan göra som medborgare – både för sig själv och andra.

Benny: Jag tycker det är fiffigt och kul när du tar hjälp av läsare för att lösa mina frågebollar. Ska vi testa igen? Och ställa den här frågan jag fick den här veckan till dem?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer