söndag 28 november
Vi vurmar för underdoggen – särskilt när den är söt
Illustration: Maria Wall

Vi vurmar för underdoggen – särskilt när den är söt

24 november, 2021

Krönika. Benny har noterat att naturprogrammen ofta visar upp en brysk verklighet, av ociviliserade samhällen där den starke slår ut och till och med äter upp den svage. En realitet vi inte vill konfronteras med, särskilt inte på bästa sändningstid.

Och de där bytena tenderar tyvärr att vara gulliga, en egenskap som väcker beskyddarinstinkten hos oss människor och därför obehag när de fläks upp. Och nästan alla arter är ju söta, i alla fall när de är små, vilket lett till att vi människor betraktar allt fler av dem som gosedjur och potentiella husdjur. Folk går med grisar i koppel och håller getter och alpackor på bakgården.
Det finns förresten en subkultur på Youtube som fylls av små getter i pyjamas. Bedårande som ni förstår, och så klart en fingervisning av hur mycket sötningsmedel vi vill ha i våra flöden, för att inte tappa intresset. En historisk genomgång av konflikten i Mellanöstern? Nähä, inte det. Okej, vad sägs om en get som är söt från ruta 1? I rödprickig pyjamas? Inga problem.
Att vi hejar på underdoggen handlar väl rimligtvis en del om identifiering också, att vi gärna ser den underlägsne komma ut som vinnare för en gångs skull.
Samtidigt vill ju många ha katterna också, från högre upp i näringskedjan. Kika bara på Tiger King-dokumentären, som avslöjar att det finns fler stora kattdjur hemma hos privatpersoner i USA idag, jämfört med hur många som huserar på regelrätta djurparker. Men attraktionen ligger INTE i att de är rovdjur lika mycket som att de är supergulliga, främst som ungar.
Och det finns väl ingenting heller som talar för att vi skulle vilja se det omvända – ett gäng antiloper som käkar upp ett lejon, det skulle ju vara absurt faktiskt att måsta bevittna de här häst-släktingarna med platta, vegetariska gaddar mala i sig ett helt lejon.
Vi tycker alltid att det är taskigt, oavsett vem det är som äter upp nån annan.
Det är svårt att se leopardens perspektiv i filmen, att den förgås och snart blir ett offer själv om hen inte får sätta tänderna i ett byte. Deras instinkter låter dem inte gå över till mer hållbara dieter som gräs och bär, tyvärr. Ett naturens dilemma som för övrigt problematiseras mycket naturtroget i den första Madagaskar-filmen, där lejonet Alex börjar se kotletter istället för kompisar när hungern sätter in.
Vi människor borde dock kunna vara lite bättre på att lägga om kurs, att ändra oss, eftersom varje grillmiddag betyder att:
a. ett gulligt djur, i alla fall när det var bäbis, måste sätta livet till,
b. att det sker under mer eller mindre trevliga former, i den så kallade djurindustrin, och
c. att den här typen av mat har hög miljöpåverkan.
De här raderna hade varit moraliskt tveksamma för mig att skriva, bara för några månader sen, eftersom jag då forfarande hade svårt att sätta ihop vettiga middagar utan räddningsplankan kött.
Men, vet ni vad? Vi har tagit sjumilakliv med god hjälp av en nygammal service – matkassen.
Vi får tre middagar levererade varje vecka, och vi har varit moderna nog att enbart välja de vegetariska menyerna. Dels för att lära oss fler vegetariska rätter och dels för att bidra till minskad miljöpåverkan – en typiskt win-win-situation.
Som blev en win-win-win när det visade sig att alla rätter, egentligen helt utan undantag, har överraskat med både smaker, textur och fräschör.
Och dessutom känner man sig mätt på ett lättare sätt, och småhög av att göra rätt.
Nu är det bara att hoppas på att den här formen av service faktiskt är hållbar i sig – så att vi kommer ut på andra sidan ”nettopositiva” i vår påverkan.
Men hur som helst har vi lärt oss tio nya vegetariska favoriträtter – och har därmed en mycket bredare repertoar, som komplement till alla traditionella kötträtter.
Det GÅR att lära gamla hundar sitta, även om de inte är lika söta längre när de gör det.

Benny: Nu går vi ju in i en valrörelse igen, trots att den förra aldrig riktigt stannat, och vi är mer förvirrade än nånsin, och höger-vänster-skalan ersätts ibland som förklaringsmodell av GAL-TAN. Kan du förklara?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer