onsdag 27 oktober
Bilar från A till Ö: DeLorean DMC-12 – tidsmaskinen
Foto: Fredrik Andersson

Bilar från A till Ö: DeLorean DMC-12 – tidsmaskinen

6 oktober, 2021

Artikel. Året var 1985 och den amerikanska science fiction-filmen Tillbaka till framtiden gick på biograferna. I filmen förflyttas tonåringen Marty McFly trettio år tillbaka i tiden med hjälp av en tidsmaskin som skapats av uppfinnaren Emmett ”Doc” Brown. Filmen blev snabbt en succé och skulle senare komma att få två uppföljare. McFly och Doc, som figurerar i alla tre filmerna, torde sedan dess vara de roller som skådespelarna Michael J. Fox och Christopher Lloyd är allra mest kända för bland världens filmfantaster. Men det var nog ändå en annan huvudrollsinnehavare som imponerade mest på den tolvårige biobesökaren Mikael Liljeholm.

Filmens tidsmaskin utgjordes nämligen av en ombyggd sportbil av märket DeLorean och Mikael har beskrivit att han nästan tappade popcornen när bilen/tidsmaskinen backades ut ur Docs lastbil. Där och då såddes fröet till en pojkdröm som handlade om bilen.
Den lille filmkonsumenten växte upp och började själv arbeta med rörliga bilder, bland annat som kameraman, bildproducent och reporter på TV4. Men han var också bilintresserad och drev tv-kanalens motorblogg. Efter nedläggningen av TV4:s lokalredaktion i Umeå omvandlade han denna videoblogg till sin egen, som nu heter Motorblog of Sweden.
År 2009 var han i Florida och besökte filmbolaget Universal Studios. Där visades en av de bilar som användes i Tillbaka till framtiden-filmerna. Besöket blev bränslepåfyllning till drömmen om en DeLorean. Mikael berättar att han tänkte: En sån vill jag också ha.

Drömmen blev sann
2013 var han i Hollywood och fick då se en annan av filmbilarna. Han minns att det var då han bestämde sig: han skulle ha en egen DeLorean – eller en DeLorean DMC-12, som han påpekar att bilen heter. Några månader senare, hemma i Sverige, lyckades han förverkliga sin dröm. Den bil han fick tag på ägdes av en äldre man i åttioårsåldern. Bilen hade stått stilla i många år och det krävdes mycket tid och pengar för att få den fin igen.
DeLorean DMC-12 tillverkades i tre årsmodeller: 1981, 1982 och 1983. Mikaels bil är en ’82:a (vilket kännare ser på bland annat att det inte finns något separat tanklock – man måste öppna hela ”motorhuven” i fronten för att fylla på bensin). Bakom bilens båda säten finns förstås en fluxkondensator, en oundgänglig del av den påbyggnad som gjorde Docs DeLorean till en tidsmaskin. Många umebor har kunnat beskåda bilen på stadens gator men den fortsätter alltjämt att väcka uppmärksamhet. Bara under den korta tid som fotograferingen till denna artikel pågick var det flera personer som kom fram och tittade och kommenterade, något som Mikael är väldigt van vid och som han också tycker är kul. Så även om det skulle vara så att fluxkondensatorn i Mikaels maskin inte möjliggör tidsresor i bokstavlig bemärkelse så är bilen – liksom i någon mån alla veteranbilar – ändå en sorts tidsmaskin som tar oss med på en utflykt tillbaka till en tid då det mesta säkert inte var bättre men som definitivt var annorlunda och som naturligtvis har format oss som levde då.

Passande plåtar
Till en så speciell och personlig bil passar det naturligtvis med ett personligt registreringsnummer. Den skylt Mikael helst av allt ville ha var förstås en med texten ”MCFLY”. Och det visade sig vara möjligt.
– Jag blev förvånad att det var ledigt, säger han.
Det har förresten funnits ytterligare en DeLorean på Umeås gator – också den med en fyndig registreringsskylt. Den ägdes av en läkare på sjukhuset och hade det lämpliga registreringsnumret DOC.
Förutom dessa båda bilar har det importerats ungefär femtio DeLorean DMC-12 till Sverige. Av dessa är ett tjugotal i trafik. Mikaels MCFLY är troligen den nordligaste av dessa. Att de flesta exemplaren finns i mildare klimat än vårt är kanske inte så konstigt med tanke Mikaels konstaterande: Det här är ingen vinterbil.
Men vad är det då för bil som blivit Mikaels tidsmaskin? Namnet DeLorean kommer från märkets skapare, John Zachary DeLorean (1925–2005) och DMC står för DeLorean Motor Company, det biltillverkningsföretag som han grundade.
John Z. DeLoreans föräldrar kom till USA från Europa. Båda var födda i Österrike-Ungern. Modern Katrina var ungerska. Fadern var rumän och hette från början Zaharia Delureanu. Det var efternamnet Delureanu som senare förvandlades till DeLorean, antingen av honom själv eller av sonen John.
John Z. föddes i den amerikanska biltillverkningens ”huvudstad”, Detroit, och det är svårt att tänka sig att detta faktum inte skulle ha haft en avgörande inverkan på hans liv. Han studerade teknik, juridik och ekonomi och arbetade för Chrysler och Packard innan han 1956 anställdes av biltillverkningskoncernen General Motors. Redan i början av sin GM-karriär var han en av upphovspersonerna bakom muskelbilen Pontiac GTO.
År 1973 sade han upp sig från en hög position inom GM och startade sitt eget biltillverkningsföretag, DeLorean Motor Company, som 1981 började tillverka sportbilen DeLorean DMC-12. Talet 12 kommer från en företagsintern kod för projektet och verkar inte ha använts i marknadsföringen av den färdiga produkten, men har ändå bland DeLorean-fantasterna fått fäste som modellbeteckning.
Bilar från Belfast
Bilarna tillverkades i Belfast i Nordirland. Att amerikanens företag placerade produktionen där berodde framför allt på att den brittiska staten erbjöd förmånliga villkor om fabriken förlades till denna av våld och arbetslöshet hårt prövade del av det förenade kungadömet.
DeLoreans bil skulle enligt de ursprungliga planerna få en mittmonterad motor, men detta ändrades så att bilen fick svansmotor i stället. Mikael Liljeholm berättar att detta berodde på att John DeLorean ville att man skulle få plats med en golfbag bakom sätena (en sådan får absolut inte plats i det grunda bagageutrymmet mellan framhjulen) och att motorn därför flyttades längre bak i bilen. Det fanns också planer på att utrusta bilen med en V8, men på grund av 1979 års oljekris övergick man till en mindre bensinslukande maskin – en version av den så kallade PRV-motorn, alltså den V6:a som Peugeot, Renault och Volvo hade utvecklat tillsammans.
DeLorean DMC-12 fick en centralbalksram som konstruerades av Lotus. Tack vare konstruktionen kunde bilen göras låg. Genom kupén löper vad som kan uppfattas som en skrymmande kardantunnel, men någon sådan behövs ju inte i den bakhjulsdrivna svansmotorbilen och det är alltså rambalken som syns mitt i bilen.
Det man framför allt lägger märke till från utsidan – förutom bilens ringa höjd och måsvingedörrarna – är den olackerade karossen av rostfritt stål. Det finns förstås också färgsatta DeLorean-bilar, men dessa har lackerats efter att de lämnat fabriken. Dessutom finns det tre guldpläterade DeLorean DMC-12 (Mikael håller förresten på med en dokumentärfilm om dessa guldbilar).
Sammanlagt var det 9080 bilar som byggdes i Belfast. År 1982 tog pengarna slut och DeLorean Motor Company gick i konkurs. Vid samma tid greps och åtalades John Z. DeLorean för narkotikahandel (enligt vissa uppgifter ska de påstådda skumraskaffärerna ha varit ett desperat försök att skaffa fram pengar för att rädda företaget). DeLorean själv hävdade dock att han blivit utsatt för en komplott och att han var oskyldig. Han friades faktiskt också från anklagelserna.
Tack vare ett stort reservdelslager har man kunnat tillverka bilar även efter att den nordirländska fabriken försvunnit. Dessutom har det gjorts flera försök att starta nytillverkning av bilen med modernare komponenter – bland annat har det byggts en eldriven DeLorean. Äventyret lär fortsätta även i framtiden.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer