onsdag 27 oktober
Det finns alltid en anledning att gå på café
Illustration: Maria Wall

Det finns alltid en anledning att gå på café

29 september, 2021

Artikel. Benny påpekar att hösten inbjuder till långa fikastunder, och det är ju svårt att hävda nåt annat. För om våren och sommaren har uteserveringen som bakgrund, och vintern hör ihop med en värmestuga och trånga pjäxor, så resonerar hösten väl med konditoriet.

”Resonerar” är för övrigt en sån där modern översättning av ett amerikanskt uttryck – i det här fallet ordet ”resonate”, som handlar om att vara på samma frekvens som nåt, att någonting ”svarar” bra, kanske till och med i samma tonart.
Nu vet jag att ni är många som läser Bil & Bostad som INTE resonerar särskilt väl med den här typen av språklig lathet, och jag vet också att några av ser sitter på Nybro och Ullas konditori nu när ni gör det, men – ni får hacka i er det, och ni sitter ju åtminstone bra till, och retar upp er, givet årstiden.
För när löven tappar sig grepp, på grund av kyla och blåst, betraktar vi det gärna genom ett regnstrimmigt fönster på café där kaffet och teet värmer, oavsett vad vi har för slags träff eller möte.
För caféet är ju såklart socialt, även om man kommer ensam, om än på lite olika sätt, beroende på ålder.
Som barn, när ens begreppsvärld inte var så stor, var läsk och kanelbulle på Nya Konditoriet nåt av det mest extravaganta jag kunde föreställa mig. Men det där förändras ju som ni vet. Ungefär samtidigt som vi får råd att bjuda oss själv på lyxfika varje dag tappar man intresset för det.
Senare i tonåren blir fiket nåt slags inkörsport till kroglivet. I Umeå fanns det två såna pre krog-ställen: Café Pastell och kort därefter Oasen, båda värda några meningar faktiskt.
Café Pastell var särskilt populärt hos ungdomar som aspirerade på att vara lite småborgerliga – och därmed särskilt impopulärt hos i första hand punkbandet The Join som uttryckte det supertydligt i den klassiska punksingeln (Fy fan vad jag hatar) ”Café Pastell”. Här beställde folk bord på fredagkvällar och drack caféets egen orientaliska blandning samtidigt som de sakta men säkert nyktrade till. Litegrann som en inverterad krogkväll alltså.
Själv hade jag lärt mig att röka vid det här laget, och det fick man ju göra inomhus på den tiden, så det tog vi närmast som en uppmaning. Tänderna blev slutligen alldeles ludna av te och cigg och man gick aldrig hem utan ett lättare illamående.
Lite senare på tidslinjen dök det upp konkurrens från andra sidan centrumfyrkanten, från Oasen, som låg ungefär där vi idag hittar Orangeriet. De hade generösa öppettider, en plastig fontän i mitten av lokalen och en rätt förlåtande hållning till berusade gäster. Därför blev det med tiden riktigt stökigt på Oasen och det sista jag minns är att de tvingades hålla sig med ordningsvakter.
Lyckligtvis fyllde vi 18 där nån gång, viket gjorde att vi kunde byta upp oss från Oasen till Krogen.
Nu följer en lång period av dagsfika istället, företrädesvis på helgerna, när vi försökte bota bakfyllor med kaffe och planerade för nya.
Vi spolar fram ytterligare några år och nu dyker barnen upp. Plötsligt är fikastunderna till och med rörigare än på Oasen. Vi har bara femton månader mellan våra tjejer, så vi dras dessutom med en otymplig tvillingvagn som vi dock hittade en bra parkering för utanför Brobergs. Från deras fönsterbord gick det att hålla koll på kidsen, samtidigt som man försökte passa på att pusta ut en stund över en av det fikets specialiteter: kycklingcurrymackor med massor av tärnad paprika.
Nuförtiden förlägger jag vissa jobbmöten på café, de gånger det passar och jag känner den jag ska träffa hyfsat väl – och då blir det antingen Rost eller Kulturbageriet. Det här moderna jobbmötet är designat för oss som fortfarande minns skoltröttheten tydligt och samtidigt plågas av jantelagens bistra logik och 40-talisternas förmaningar som säger att inget som är trevligt och otvunget kan vara särskilt seriöst eller professionellt.
Det är litegrann som att skolka, men ändå få saker gjorda. Lite frihet under ansvar.

Benny: Hur äventyrlig är du när det kommer till mat? Kan du inte redogöra för den matresa du gjort från blodkorv, till flygande jakob och dina asiatiska favoriter hos barnbarnen?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer