söndag 26 september
Bilar från A till Ö: Finaste bilen fick sin form i Ö-vik

Bilar från A till Ö: Finaste bilen fick sin form i Ö-vik

15 september, 2021

Artikel. Delaunay-Belleville kallades i reklamen ”världens finaste automobil”. Bland de prominenta köparna fanns kungahus, kejsare och presidenter i London, Lissabon, Madrid, Paris, Aten och Sankt Petersburg. Och en åkeriägare i Umeå.

I byn Brösta (numera en del av Örnsköldsvik) i Arnäs socken föddes Leonard Ödmark (1868-1923). Han gifte sig 1891 med Levina Johanna Lindbom från Bäsksele. De fick fyra döttrar samt en son som dog redan som spädbarn. Familjen bodde en tid i Åsele, där Leonard var grosshandlare.
Efter åren i Åsele flyttade familjen till Leonards uppväxttrakter ute vid kusten. Grosshandlare Ödmark blev rik på att importera bland annat karameller och kaffe. Enligt uppgifter i Västerbottens museums samlingar ska han ha ägt företaget Norrlands Kafferosteri, men en notering i Västernorrlands läns handelsregister visar att det Ö-viksföretag som bar detta namn registrerades först 1929, alltså efter Leonard Ödmarks död. Enligt en telefonkatalog från 1910 fanns det däremot i Örnsköldsvik en abonnent som hette Norrländska Kafferosteriet. Mycket tyder på att det var detta som var Ödmarks kaffeförädlingsföretag.

Sex lyxbilsbyggare i ett ridhus
I publikationen En stenrik KaffeKung och världens finaste bil från 2005 skriver lokalhistorikern Thorleif Ljungros att Ödmark 1904 besökte en industrimässa i Paris. Där presenterade det nystartade franska fordonstillverkningsföretaget Delaunay-Belleville ett lyxbilschassi. Ödmark anade affärer och såg till att få ensamrätt på att importera märket till Sverige (hans företag Importaktiebolaget Ödmark & C:o sålde också de franska märkena Delage och Gregoire). De Delaunay-Belleville som skeppades till Örnsköldsvik var dock inte färdiga bilar utan endast chassier. Vid denna tid var det nämligen tämligen vanligt att lyxbilar fick sina påbyggnader från fristående karosstillverkare. Ödmarks avsikt var att underredena från utriket skulle få sina överreden i Örnsköldsvik. Franska karossbyggare fick komma och lära upp sex hantverkare (två snickare, en smidesarbetare, en plåtslagare, en målare och en tapetserare), som sedan skapade karosser i ett ridhus vid Örnparken – men endast under en kort period. Första världskriget bröt ut och snart gick det inte längre att importera chassierna. Enligt Ljungros bidrog dock de lokala hantverkarnas karosserikunskaper till att Hägglund & Söner kunde börja bygga busskarosser i staden några år senare.
Kriget kringskar inte bara möjligheterna till handel över gränserna utan också kundernas köpkraft. Och i vissa fall fanns kunderna helt enkelt inte kvar när kriget var slut. Tsar Nikolaj II, till exempel, kunde knappast köpa fler lyxbilar efter 1918. Men medan han ännu levde hade Nikolaj II ägt flera Delaunay-Belleville, bland annat den sexcylindriga modell som tillverkades 1909-1912 och som därför kallades Type SMT (SMT stod för Sa Majesté le Tsar (”hans majestät tsaren”)). En 1912 års Delaunay-Belleville som ägts av Nikolaj II hamnade 1919 i Stockholm. Personbilen byggdes om till en buss med plats för 16 passagerare, vilket visar att de där Delaunay-Belleville, de var riktigt stora bilar.
Nikolaj II var förresten inte den enda makthavare som uppskattade Delaunay-Belleville under märkets storhetstid på 1910-talet. Importaktiebolaget Ödmarks påstående att märket ägdes av ”de flesta europeiska furstehus” låter som en överdrift, men Delaunay-Belleville-bilar fanns hos de brittiska, danska, spanska, portugisiska och grekiska kungahusen, liksom hos Frankrikes president Poincaré och USA:s tidigare president Theodore Roosevelt. Och hos åkeriägaren G. A. Johansson i Umeå. Enligt Automobilhistoriska Klubben ägde Johansson någon gång efter 1916 en Delaunay-Belleville med registreringsnummer AC84. Bilens kaross kom troligen från Örnsköldsvik.

Vacker stad, vacker bil
I mitten av 1800-talet började Julien Belleville (1823-1896) tillverka ångmaskiner i Saint-Denis utanför Paris. Så kom ingenjören Louis Delaunay (1843-1912) och tog inte bara Bellevilles dotter Marie Anne Elisabeth utan också hans efternamn och hans plats i företaget. Louis och Marie Anne Elisabeth fick på 1870-talet två söner: Pierre och Robert. År 1903 började familjeföretaget med biltillverkning. För att knyta an till släktens ångmaskinsursprung fick bilarna en karakteristisk kylargrill och motorhuv som till formen påminde om en ångpanna.
Efternamnet Belleville betyder ”vacker stad” och har troligen i de flesta fall uppkommit för att benämna personer som kommer från platser med detta namn. En stadsdel i Paris heter så men det finns förstås många orter med samma namn. Även efternamnet Delaunay anses ha uppkommit för att benämna någon som kommer från en särskild plats. Och i detta fall är platsen ett ställe där det växer alar (franskans de l’aunaie betyder ”från aldungen”).

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer