söndag 26 september
Minns ni Kookaburra III?
Illustration: Maria Wall

Minns ni Kookaburra III?

14 juli, 2021

Krönika. Nej det gör ni förmodligen inte. Men så hette vinnarbåten från Australien som vann Midnight Sun Cup för ”tolvor” i Luleå skärgård sommaren 1988. Den besegrade i finalen den japanska båten Bengal III och skepparen Peter Gilmore fick ta emot bucklan i denna VM-regatta där tio nationer deltog. Och jag var där.

Vi hade seglat upp med svärfar Helge och hans sveakryssare från Sikeå. Vi låg nu ute på havet med andra båtar i publiken och hejade på: ”Heja Kookaburra! Ta in genuan, gå upp i vind och runda bojen!” Man var ju som expert efter några dagars segling. Ja gasta kunde jag. För full hals.

Vårt eget lilla Medelhav
Under seglarveckan i Luleå var det trettio graders värme och midnattssol. Rena medelhavsvärmen! Jag hade pressleg och fick komma in till VIP-rummen och prata med teamen från USA, Storbritannien och Västtyskland och jag sa till dem att så här varmt har vi det varje sommar strax söder om polcirkeln. Man behöver väl inte alltid tala sanning? Men ni som såg Robinson på tv i år som spelades in på några öar i Kalix skärgård vet att de flesta av deltagarna sprang där och hade knottrig hy och blå läppar. För vi har ju sådana veckor också i vårt eget lilla Medelhav. För att inte tala om myggen!

Vår egen sötvattenreserv
När det pratas om klimatet så nämns ofta Arktis med sina isberg som världens största sötvattenreserv. Måhända är det på det viset. Men betänk då att vår egen lilla Bottenvik av världen ligger lite avskild från de salta haven och har ständig påfyllning av färskt vatten från älvar som mynnar ut här. Torne älv, Lule älv, Pite älv, Ume älv, Öre älv, Lögde älv, Gideå älv, Ångermanälven, Ljusnan, Ljungan, ja ända ner till Dalälven. Själv har jag då haft min barndom på ön Rönnskär mellan Hörnefors och Norrbyskär och där var det nog Hörneåns vatten som smaksatte kallsuparna. En smak av Häggnäs, tror jag?

Vi höjer oss över havet!
Meterologen Anders Celsius trodde på 1700-talet att vattnet ständigt rann ut ur viken när det i själva verket var landmassan som höjde sig. Det är sedan gammalt, ja ända sedan istiden för att vara exakt. Här rör sig landhöjningen med ungefär en centimeter per år. Det märker varenda en som har byggt brygga. Snart får det bygga ut bryggan till en pir för att komma ut till båten. Eller; finns det nån som kan hjälpa till att muddra!
Vi hade en brygga byggd på en hälla och när jag såg den senast var den mer än en halv meter högre än när jag var barn. Titta på den stensatta kajen på Norrbyskär! Oj vad grunt det var där! Nej det är kajen som har lyft sig. Och de sjunkna pråmarna som finns i skärgården reser nya spröt ur vattnet som gamla spökskepp.

Bråddjup och grunda vatten
Mina båtfärder i dessa vatten sträcker sig från de grunda sandöarna i Lule skärgård till Höga kustens klippöar och bråddjup. Att kasta ankare utanför Mjältön kräver en lina som är nästan 290 meter. Farbror Johan och Bert Nilsson for dit en gång för att lägga nät. Det försvann rätt ner i djupet som ett lod. De var annars van att lägga näten på fyra, fem meters djup så det där var någonting vi skrattade åt länge. Inte ens en simpa fick de!
De där stora djupen har alltid fascinerat mig. Vad finns det för monster där nere? Alla världshaven hänger ju ihop och tänk om det har förvirrat sig hit en kvastfening? Sådana som upptäcktes utanför Madagaskar för drygt hundra år sedan. Ja, teoretiskt möjligt!

Spiggen i tandborstmuggen
Nej det finns inga kvastfeningar i våra vatten. Torsken har sökt sig hit ibland men vattnet är nog för sött för dem. Vi drack inte vattnet från Kvarken men det dög att borsta tänderna i. Det fick vi lära oss av farmor Betty. Så varje kväll gick vi ner till hällan i pyjamasen och borstade tänderna. När man spottade ut hände det att man retade upp spiggen som bodde där och försvarade sitt revir. Vips hade man fångat den i tandborstmuggen, sett hur den blänkte i rött och blått kring gälarna och sedan släppt i den igen. Jag undrar om skärgårdsbarnen gör så även nuförtiden? Om inte, så borde de göra det.

Ja du Nicklas. Getingstick! Fästingar! Du sticker dig på ryggfenan hos en giftig fjärsing! Lömska faror som hör sommaren till. Var som ”Bruna doktorn” som varnar och förklarar.

BENNY KARLSSON

Läs mer