fredag 6 augusti
Med bilen på semester genom Sverige
Foto: Jimmy Widerlund

Med bilen på semester genom Sverige

7 juli, 2021

Artikel. Ännu en svensk sommar som verkar grusas av sina omständigheter. Med pandemiska mått mätt ser det ljusare ut än på länge, men vanligt förekommande semesterplaner som utlandsresor tycks ändå bli spolierade. Så varför inte göra en bilsemester istället, och på så sätt se det bästa som Svea rike har att erbjuda.

Så länge jag kan minnas har min familj varit utflyktsbenägen. Innan jag ens kunde gå hade jag säkert sett några av länets allra ståtligaste sevärdheter åka förbi utanför bilfönstret. Från Bjuröklubb och Ostriket, till Finnforsfallet och Lycksele djurpark. De norrländska avstånden må vara långa, men med en välutrustad bil kan de snabbt bli beskedliga. Sommaren är kort, men möjligheterna gränslösa, och Västerbotten är bara början på vad Sverige har att erbjuda.
Det börjar bli en vana vid det här laget, men årets semester verkar ändå bli annorlunda. Samtidigt som vaccineringen fortsätter, och restriktioner lättas runtom i landet, ombeds allmänheten alltjämt vara fortsatt försiktig. Som läget är nu är det nästan svårt att föreställa sig hur vardagen ska se ut när allt det här är över. I skrivande stund kommer sommarens begränsningar bestå av ett justerat deltagartak för allmänna sammankomster, reglerade öppettider för serveringsställen, samt seglivade restriktioner i den långväga kollektivtrafiken. Och enligt Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson, är det fortsatt riskabelt med utlandsresor. Så sällan förut har det väl varit mer passande att åka på bilsemester.
I en bokhylla hemma hos mina föräldrar hittar jag Värt att se i Sverige, en reseguide från 1979, som min far fortfarande svär vid som den bästa vägvisaren om man vill upptäcka det här landet. Boken ger ett representativt urval av valbara sevärdheter, över tusen till antalet. Från landskap till landskap i alfabetisk ordning, med berättelser, bilder och vägbeskrivningar. Förutom att leda läsaren på rätt spår i jakten på nya upptäckter, sätter den också in platserna i ett historiskt sammanhang. Med små korta historieskildringar, om vad som hänt här innan, och hur det hela har lett till dåtidens förutsättningar.

Bilen – symbol för friheten
Att semestra med bil har varit en svensk melodi ända sedan 50-talet. Efter andra världskriget, medan resten av Europa fortfarande återuppbyggdes, såg Sveriges ekonomi ett rejält uppsving. Fler svenska medborgare fick råd att köpa bil, samtidigt som arbetstagare blev berättigade till tre veckors semester. Det här blev startskottet, och början på en ny tradition, där bilen snabbt blev en symbol för friheten. Med tiden växte det asfalterade vägnätet och spred sina armar ut över landet, och plötsligt var vildmarken inte lika avlägsen längre. Städerna blev sakta större, med invånarantal som fortfarande stiger, och vårt behov att få uppsöka naturen har växt med dem. Därför är det inte heller så konstigt, sjuttio år senare, att vi har fortsatt den här traditionen.
Än i dag brukar mina föräldrar göra årliga bilturer, runtomkring i ”det avlånga landet”, där de ständigt besöker sina favoritplatser. Från norr till söder, öster till väster, med Värt att se i Sverige säkert förvarad i handskfacket. Här följer en beskrivning av några av deras smultronställen. Från vilda forsar till vilande ruiner. Första anhalt – Norrbotten.

Största forsen
Längsmed länsväg 374, 39 kilometer nordväst om Älvsbyn, finns Europas största oreglerade fors. För varje sekund passerar 250 kubikmeter vatten mellan klipporna här i Storforsen. När vårfloden i Piteälven är som starkast, efter vinterns snösmältning, kan vattenflödet vara mer än tre gånger så kraftigt. Forsen spänner sina muskler i över fem kilometer, med en sammanlagd fallhöjd på 82 meter, innan vattnet övergår till ett stillsamt sel. Sedan november 1971 är forsområdet med sin strandskog inrättat som ett naturreservat. I min fars utgåva av Värt att se i Sverige, går det att läsa – ”Forsen utgjorde ett hinder för koloniseringen av älvens övre lopp, liksom senare också för flottningen. Det senare problemet löstes genom att man byggde sten-armar för att styra strömmen. Därmed torrlades den gamla forsen och man fick Döda fallet, med alla sina jättegrytor och slipade hällar. Såväl forsen som Döda fallet är lätt tillgängliga.”
Gruva värd en omväg
447 kilometer söderut, nordväst om Edsele i Ångermanland, väntar smultronjaktens nästa resmål. Här kan man upptäcka Edsele gruva, med sina branta klippor och sitt turkosa vatten. Det som en gång var Västernorrlands största kvarts- och fältspatbrott är nämligen nu en vattenfylld ögonfröjd. Gruvan ligger avsides från det vanliga turiststråket, övergiven i slutet av en fem kilometer lång grusväg. För att hitta till platsen kör man först mot Edsele såg, för att sedan följa Skogsbilvägen från Ramneå. Några kilometer från gruvan finns en vägbom, som kan vara låst vid enstaka tillfällen, vid tjällossning till exempel, då vägen inte är brukbar. I annat fall är gruvan fri att besöka under juli och augusti månad, då bilvägen vanligtvis hålls öppen. Undangömd och avsides, men väl värd en omväg. Edsele gruva är i allra högsta grad en ögonsten i den här skildringen.

Mäktig brygga
Det finns bara ett Höga kusten och det ligger i Västernorrland, men fler län i det här landet kan bjuda på sevärdheter. Från det 28 meter höga utkikstornet Vidablick i Dalarna, kan man också få syn på svenska skatter. Nedanför Hedsåsberget, intill Siljans östra stränder, ligger nämligen det tredje stoppet på den här resan. Den som redan har sett Maria Bloms film Masjävlar känner kanske igen sig på den här platsen. Rättviks mest iögonfallande inslag är annars den mäktiga Långbryggan, som även den är som hämtad ur en långfilm. Med sina 628 meter är denna träkonstruktion en Borta med vinden bland insjöbryggor – en av de allra längsta i sitt slag. ”Nästan lika lång som evigheten”, om man frågar poeten. Bo Bergmans beskrivning gör alla andra beskrivningar överflödiga.

Estetiska broar
Fler utmärkande exempel på svensk hantverkskonst går dock att finna, den här gången i Västra Götaland. Här i Håverud, vid Dalslands kanal, finns nämligen ett bygge som har satt en hel ort på kartan. Över Upperudsälven, omgiven av två skogbeklädda sluttningar, går Nils Ericsons kanalbro som en grön förgrundsfigur genom landskapet. Akvedukten färdigställdes redan 1868, och tillsammans med järnvägsbron och landsvägsbron, som också går genom ravinen, är den inte bara en förgrundsfigur för Håverud, utan för hela Västra Götaland. De tre kommunikationsleden må ha byggts för att tillfredsställa industriella behov, men tillsammans utgör de också en högst tillfredsställande syn. Ett estetiskt genidrag, med andra ord. För symmetrins skull, om inte annat.

Ruiner med utsikt
Varje resa måste ha en sista anhalt, och för den här gången får det bli Småland. I Jönköpings län, närmare bestämt, strax norr om Gränna. Högst upp på en grästäckt klipprand, med utsikt över Vättern, Visingsö och Gränna socken, reser sig ruinerna av slottet Brahehus. Platsen var länge svårtillgänglig, men sedan Vätterleden av Europaväg 4, mellan Jönköping och Ödeshög, blev färdig i början på 70-talet, har slottsruinen varit lätt att hitta. Värt att se i Sverige berättar att borgen byggdes i mitten på 1600-talet, som en del i det Visingsborgska grevskapet. Den eldhärjades under hösten 1708, då en brand i grannbyn Uppgränna spred sig uppför branten och förstörde byggnaden. I dag är det endast stommen som står kvar av slottet, men platsen är inte mindre sevärd för den sakens skull. På 180 meters höjd över Vättern kan besökare njuta av en milsvid utsikt av omnejden. Som ett eget vykort av den småländska landsbygden, en sista minnesbild av sommaren, innan det har blivit dags att sätta sig i bilen och åka hem igen.

Målet med semestern
Det finns mycket att ha i åtanke när man ska ge sig ut på bilsemester. Fordonet ska vara kontrollerat och kördugligt, väskorna rätt packade, och föraren måste vara pigg och utvilad. Att sätta sig bakom ratten innebär en frihet som andra färdmedel har svårt att erbjuda, men det skadar inte att vara förberedd. Färdvägen kan vara väl utstakad, planerad in i minsta detalj, men ändå störas av oväntade förändringar. Oförutsedda vägspärrar, som väder och vind kan orsaka, kan snabbt kasta om de allra bästa av planeringar. Och under rådande omständigheter, där sommarens exakta förutsättningar fortfarande hänger i luften, kan det vara klokt att se över alternativen. Det finns mer att se i det här landet än vad som ryms i en bok från 1979. Och medan Värt att se i Sverige ställs tillbaka i bokhyllan så länge, funderar jag själv över sommarens utsikter. Med avkoppling, frihet och en uppsjö av valmöjligheter. Precis som vardagen brukade vara innan pandemin, precis som under en vanlig semester. Och kanske, på en bilresa genom det här avlånga landet, kan man komma så nära det bara går att nå det målet.
Det är i alla fall min förhoppning.

JIMMY WIDERLUND

Läs mer