fredag 14 maj
Ut med det gamla – STOPP för det nya
Illustration: Maria Wall

Ut med det gamla – STOPP för det nya

14 april, 2021

Krönika. Benny undrar om det är tradition hos oss att dela på vinsten när presenten varit en framgångsrik Triss-lott?
Mitt grundförslag är dock att aldrig ge bort lotter i present. Dels är det en provocerande fantasilös present, dels öppnar den upp för trista efterspel, paradoxalt nog i de fall när den ger vinst. Ju större vinst, desto större problem.

Det är sannerligen en av livets lose-lose-situationer – där det ena trista utfallet är en nitlott, och det andra är ännu sämre – osämja, en kil av pengar mellan dig och din vän.
För pengar har ju en förmåga att vaska fram det skrot och korn som människor är gjorda av, till och med få den där kärnan att rosta faktiskt.
Alla är lika förvånade när arvet ska fördelas – över att det inte riktigt går att komma överens, och hederligt folk som uppträtt förnuftigt i decennier har plötsligt blivit som förbytta. Det enda alla parter är överens om är att den andra sidan uppträder girigt och märkligt.
För att mota dessa eventuella lyxproblem i grinden brukar vi alltid slänga ur oss att ”vi delar på allt över 10 000 kronor”, lite som ett skämt, i förbifarten – men det är ju inte ett bindande avtal utan öppnar för olika tolkningar och vitt skilda upplevelser och därefter dålig stämning.
Men det blev inga utbyten i år, för vi träffade typ inga andra. Vi åkte till fjällen bara tre i familjen, litegrann för att ”kolla till att allting stod rätt till i stugan” och för att vi ville. Vi träffade två andra personer däruppe, utomhus, på en kort afterski.
Ingenting var riktigt som det brukar, med generösa och gapiga gropar med bubbel och burgare på muurikkan.
Och även om de här avvikelserna mestadels är pandemins fel, är det annat som förändrats också, kring våra traditioner.
Vi tvingas till förändring, hur gärna vi än önskar annat. Jag har ett nygammalt favorituttryck som passar här:
”Det vi vill bevara måste vi förändra.”
Bitterljuvt och lite smart på nåt sätt.
För oss har det till exempel visat sig att barnen inte är barn längre utan vuxna människor – som har andra idéer, partners och till och med nya hemstäder.
Här uppstår alltså ytterligare en lose-lose-situation märker jag.
Vi begränsar oss av traditioner, gör hela tiden eftergifter för att kunna upprätthålla dem, av nåt slags snålhet – och står sen vi ändå med långa näsor, när vi blir snuvade på fördelarna av de där traditionerna.
Jag nynnar på Vikingarnas Den stora dagen:
”Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
För jag finns ju här var dag.”
Men såklart är vi själva högst delaktiga i det här gisslandramat som kallas föräldraskap, i och med hur vi bäddar.
Jag filar på en bättre feng shui generellt, med mindre grejer som tynger ner mig. Och kanske skulle jag också skala av en del av förväntningarna på döttrarna? Om jag låter dem vara sina egna personer blir ju även jag friare, eller hur?
Den här riktningsförändringen är faktiskt redan sjösatt.
Jag planerar att slänga gamla foton, betyg, papper, teckningar, halvfärdiga romaner och annat skräp som hopar sig flyttlådor, och dessutom ska jag sälja alla mina LP-skivor och böcker, som tar upp en hel vägg.
Jag kommer bli lättare.
Och precis när jag förstått att det här är min nya livsstil läser jag att Martina Haag just bestämt sig för samma sak. Hon säger:
”Fram tills du är 50 samlar du på dig mer och mer saker, äga, äga, äga. Sedan blir det tvärtom: Vänta nu, vad ska jag med alla grejer till? Jag tänker att ju mindre saker jag äger, desto friare är jag.”
Jag håller med. Tydligen kallas det att downsiza. Det håller jag på med, från och med nu.
Jag kan i och för sig just ha råkat köpa en lägenhet i Visby, men den ska jag ju inte bo i själv – så det räknas väl inte?
Jag kompenserar genom att köra alla kläder jag inte använt på ett år till Myrorna! Ok?

Benny: Nu när nästan ingen besöker centrumfyrkanten blir ju dina rapporter därifrån ännu viktigare. Vad händer, finns det liv, finns det hopp eller är det en full apokalyps?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer