måndag 12 april
Hedersrelaterad längdskidåkning vardag för många
Illustration: Maria Wall

Hedersrelaterad längdskidåkning vardag för många

17 februari, 2021

Krönika. Den passivt aggressiva klasskampen som utspelar sig mellan längdskidor och alpin skidåkning kanske inte alla känner till, att den ens existerar, men den är i allra högsta grad verklig och var ständigt närvarande i vår alltmer norrlandspatriotiska familj i slutet av 70-talet. En djupare avgrund skiljer de här skidtyperna än den som separerar bangolf och långgolf, minigolf och moderatbandy.

För farsan, med rötterna i Skellefteås inland, blev ”riktiga skidor” plötsligt en hederssak, en nationalsport – och hedersrelaterad längdskidåkning blev därför ett faktum för både mig och syrran mer eller mindre varje helg.
Farsan var nämligen en kraft att räkna med för oss ungar – både principfast och tjurskallig. Principfast kring de beteenden som det fanns rimliga förklaringar till, och tjurskallig kring sånt han hade fått för sig, men inte kunde försvara med fakta.
Ett sånt minerat område var den alpina skidåkningen, som han baktalade med förvånansvärd uthållighet, till och med genom hela Stenmark-eran.
För att försäkra sig om att Berglundarna skulle fortsätta vara längdskidåkare även i kommande generationer tog farsan tidigt och tydligt avstånd från den glättiga slalomen, med hjälp av egentligen bara två positioner:
”Det verkar handla mycket om rökning, alltså dom har tid att röka hemskt mycket – dom som åker slalom ...” Den här nedvärderande profileringen av slalomåkare tror jag att han grundade på ett, eller max två, besök vid foten av Middagsberget i Vännäs – där en eller flera slalomåkare mycket riktigt kan ha stått och rökt i sina pjäxor. Men den här egenskapen var alltså långt ifrån säkerställd statistiskt.
”Det är väl inget fel på utförsåkningen, det är mer liften som är problemet. Den berövar en träningen att ta sig uppför! Så, när jag åker slalom i Hemavan kommer jag att gå uppför och åka utför.”
Den här andra positionen var han tvungen att addera till den första efter att han varit juste nog att bygga en stuga i Hemavan, mest för att jag inte kunde sluta tjata om det.
Så efter att ha färdigställt Oskars Väg 20, det tog väl nåt år, och sen skaffat sig ett par oförklarligt tunga K2-skidor så kom slutligen dagen när farsan skulle åka slalom – och jag tror att vi passerade honom tio gånger i släp-liften på vägen upp, där han knatade med skidorna på axeln som en modern Don Quijote som trotsade snurrande lifthjul istället för väderkvarnar.
Det blev bara ett åk under premiärdagen för farsan, vilket han dock aldrig tyckte var poängen med den bravaden – utan det faktum att han hade lyckats kombinera ”riktig träning” med den provocerande passiva slalomåkningen.
Jag tänker så klart alltid på honom när jag ser folk i backen som röker, särskilt de som passar på att ta en cigg i liften upp.
Jag var i den där stugan så sent som förra veckan faktiskt – och jobbade ”fjällifrån”. Och nu är det jag som inte åker slalom längre, utan får tid över till andra, nyttigare aktiviteter. Som att åka längskidor, ta promenader, och gå ner på ”Berglunds” – järnaffären ni vet, och köpa förnuftiga saker som behövs i stugan.
Själv investerade jag den här gången i en motorvärmarsladd eftersom det var 28 grader kallt och jag hade visat stockholms-tendenser genom att åka upp utan en sån. Sen köpte jag lite torr ved också – att spä ut min lite snöiga ved med.
Därefter eldade jag en brasa varje eftermiddag, i slutet av arbetsdagen, och öppnade till den aktiviteten en iskall IPA innan jag satte på bastun för ytterligare en feedback-vända med mig själv i värmen.
Ganska snart kommer man in i rytmen däruppe.
Väckning, kaffe, Wordfeud, banan, kaffe, jobb, längdskidor, bacon och äggröra, mer jobb, brasa, IPA, bastu, middag (eventuell bacon och äggröra), teve, IPA, jordnötter och slutligen en kopp te i sängen.
Tidig kväll, lång morgon.
Man sover som en stock i tystnaden.
Särskilt om man fått en massa frisk luft i skidspåret.

Benny: Till sommaren förväntar vi oss att vaccinerna ska göra oss fria igen, men hur kommer det bli? Som vanligt eller bättre än så? Tänker vi i nya banor nu?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer