söndag 13 juni

Advokaten Agneta: Om bevis när köparen inte fått en betald vara

13 januari, 2021

Artikel. Hej Agneta!
Jag var nyligen i Stockholm och besökte då en klockaffär där jag hittade en begagnad klocka som fångade mitt intresse så pass mycket att jag direkt slog till och köpte klockan. Eftersom klockan behövde nya batterier kom vi överens om att jag skulle lämna kvar klockan i affären så skulle de byta batterier. Jag betalade klockan och fick ett kvitto på betalningen. Efter ett par dagar åkte jag tillbaka till affären för att höra vad som hänt. Döm om min förvåning när de påstod att de inte hade min klocka kvar i affären och att jag redan fått den utlämnad. Trots att jag uppvisade mitt kvitto vägrade affären att ersätta mig för den försvunna klockan. Jag undrar nu om det är affären som ska bevisa att de lämnat ut klockan eller om det är jag som måste bevisa att jag inte fått klockan?
Med vänlig hälsning,
Sten

Hej,
Tack för din fråga, som min kollega advokaten Josef Angerbjörn biträtt mig med att besvara. Din fråga gäller vem som ska bevisa att en betald vara har överlämnats av säljaren till köparen.
Vid tvist i domstol gäller allmänt att om parterna är oense om en viss omständighet, så ligger det på part att lägga fram tillräcklig bevisning för att styrka det som denne påstår. Bevisbördans placering anger vem av parterna som har denna skyldighet, med andra ord vem av parterna som får bära nackdelen av att en viss omständighet inte bevisas, till exempel frågan om du fått klockan.
Eftersom det i ditt fall är fråga om ett konsumentköp är konsumentköplagen tillämplig, men den innehåller dock inte några bestämmelser om bevisbörda och beviskrav i fråga om avlämnande av varor. Av konsumentköplagen framgår det endast att säljaren inte är skyldig att lämna ut varan förrän den har betalats, såvida inte köparen fått kredit. Samtidigt är köparen inte skyldig att betala varan förrän den tillhandahålls denne, om inte annat har avtalats.
Huvudregeln är alltså att parternas prestationer ska utväxlas samtidigt. Detta är en grundläggande regel som brukar kallas för samtidighetsprincipen, det vill säga Zug um Zug som jag tidigare skrivit om i en tidigare krönika, som du finner på www.nywa.nu ”Om juridiska begrepp på bokstaven Z”.
Till följd av avtal eller sedvänja kan dock annat än samtidighetsprincipen gälla. Butiksköp sker vanligtvis utan att det upprättas något mottagningsbevis eller någon annan liknande handling rörande överlämnandet av varan. Det är i stället en utgångspunkt – och en följd av samtidighetsprincipen – att köparen inte betalar varan utan att samtidigt få den, till exempel klockan eller bilen.
Högsta domstolen har 2018 avgjort ett mål med liknande omständigheter som ditt. En person hade köpt smycken i en butik, betalat för smyckena och erhållit ett kvitto. Köparen hävdade att han kommit överens med säljaren om att de försålda smyckena skulle vara kvar i butiken för att rengöras och repareras samt att de därför aldrig överlämnades till honom. Säljaren bestred att det träffats en sådan överenskommelse och hävdade att smyckena överlämnades till köparen i samband med köpet.
Högsta domstolen uttalade bland annat följande. Vid butiksköp och andra köp där parternas prestationer normalt utväxlas samtidigt utgör motpartens infriande av sin prestationsskyldighet ett mycket starkt bevis för att den egna prestationsskyldigheten har fullgjorts. Köparens betalning är i sådana fall i praktiken en bekräftelse på att han eller hon har fått varan. Säljarens överlämnande av varan är på motsvarande sätt i allmänhet en bekräftelse på att varan har betalats.
För en säljare föreligger därför i normalfallet knappast något behov att säkra bevisning om att köparen har tagit emot varan, även om bevisbördan för ett överlämnande ligger på honom eller henne. Säljaren får nämligen i regel anses ha uppfyllt bevisbördan, om det står klart att köparen vid butiksköp eller andra typiska samtidighetsfall har erlagt betalning. För en köpare innebär detta att om han eller hon betalar utan att få varan så bör köparen begära en skriftlig bekräftelse på rätten att senare få varan. Ett vanligt kvitto är ett bevis på betalningen, men inte på rätten att senare få leverans av varan.
I rättsfallet förklarade Högsta domstolen även att om en köpare påstår att en vara efter betalning lämnats kvar hos en säljare för åtgärd har köparen bevisbördan för att han eller hon har lämnat kvar den hos säljaren. I rättsfallet ansågs därför köparen ha bevisbördan för sitt påstående att det i samband med köpet träffades en överenskommelse om att smyckena skulle lämnas kvar i butiken. Köparen ansågs inte ha bevisat påståendet.
Sammanfattningsvis innebär rättsfallet att du som betalat för klockan och lämnat kvar den hos säljaren har bevisbördan för ditt påstående att ni kommit överens om att du skulle lämna kvar klockan i affären. Enbart kvitto på att du betalat för klockan bevisar tyvärr inte detta. I framtiden, om du lämnar en sak för reparation eller annan åtgärd bör du be att få skriftlig handling som bevisar rätten till din vara.

Jag önskar Er alla en god fortsättning på det nya året och avslutar med ett citat från poeten T.S. Eliot, vars verk ligger till grund för musikalen Cats. ”Förra årets ord tillhör förra årets språk och nästa års ord väntar en ny röst. Att göra ett slut är att göra en början.”

ADVOKAT AGNETA GUSTAFSSON

Läs mer

Advokaten Agneta: Om advokat

Artikel. I tidigare krönikor om juridiska ord på bokstaven A har jag skrivit om arrende, arrendenämnd, avstyckning, avtal, anbud, accept och ackord som du finner på
www.nywa.se och på www.bilobostad.se. Nedan behandlas advokat.
Vad är skillnaden mellan en jurist och en advokat? Jag får ofta frågan om vad det är för skillnad mellan en jurist och en advokat. I Sverige, och i andra rättsstater, har advokater av lagstiftaren erhållit en särställning och ett särskilt ansvar.
Endast den som är medlem i Advokatsamfundet får kalla sig advokat eftersom advokat är en i lag skyddad titel. Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887 och fick officiell status år 1948 när den nya rättegångsbalken trädde i kraft.
En jurist är till skillnad från en advokat inte en skyddad titel. Det innebär att en person inte behöver ha en juristexamen från universitet för att kalla sig jurist. Till exempel kan en person ha läst lite juridik och själv kalla sig jurist. Det finns heller inte något krav för jurister att följa de etiska reglerna om god advokatsed, som det gör för advokater.
För att bli advokat behöver du en juristexamen från universitetet. Därefter krävs minst tre års praktiskt kvalificerat arbete som biträdande jurist vid advokatbyrå. Numera måste alla som vill bli advokat genomgå en särskild utbildning som avslutas med en examination. Om du klarar provet får du en advokatexamen. Efter det ansöker du om inträde i Advokatsamfundet. Därefter prövar Advokatsamfundets styrelse, förutom de formella kraven, om du har ordnad ekonomi, är redbar och i övrigt bedöms som lämplig för advokatverksamhet. Om du uppfyller lämplighetskraven kan du antas som ledamot av Advokatsamfundet och får därefter använda titeln advokat.
Vad finns det då för särskilda regler för advokater? Av rättegångsbalken framgår att en advokat ska iaktta god advokatsed. Principen grundar sig på ett antal etiska regler som anses grundläggande i rollen som advokat. Advokatsamfundet har vägledande regler som närmare förklarar vad det innebär att iaktta god advokatsed. Dessa regler anger bland annat att en advokat ska vara oberoende, lojal, upprätthålla tystnadsplikt och undvika intressekonflikter (jäv). Att advokaten ska vara oberoende innebär att advokaten ska stå fri mot andra intressen såsom statens, men även i förhållande till klienten och andra.
En annan viktig regel för en advokat är lojalitetsplikten mot klienten. Advokaten ska iaktta sin klients intresse på bästa sätt och efter bästa förmåga. Det innebär att varken eget obehag eller utomstående personers åsikter eller intressen får påverka advokaten. Här ska dock nämnas att en advokat aldrig får främja orätt, vilket innebär att en advokat inte får medverka till brott eller på annat sätt främja klientens intresse på ett otillbörligt sätt.
Advokaten har en absolut tystnadsplikt. Det klienten säger till sin advokat råder det sekretess över. Advokatsekretessen är skyddad i lag och advokater kan normalt inte vittna i rättegång om uppgifter som anförtrotts advokaten.
En advokat är även skyldig att undvika intressekonflikter. Advokaten är förhindrad att ta på sig uppdrag där det redan finns eller finns en beaktansvärd risk för att jäv kan uppkomma. Vidare kan en advokat till exempel inte biträda två parter som har motstridiga intressen. En advokat kan inte heller åta sig ett uppdrag där advokaten själv eller närstående till advokaten har intressen som strider mot klientens intressen. I sådana fall måste advokaten tacka nej respektive avsäga sig uppdraget.
Högsta domstolen bedömde i NJA 2020 s. 465 en fråga om intressekonflikt. Advokaten var offentlig försvarare för en tilltalad i ett mål i hovrätten där det även fanns en målsägande. I ett annat mål var advokaten målsägandebiträde åt samma målsägande som målet där advokaten var offentlig försvarare. Högsta domstolen konstaterade att det var fråga om en intressekonflikt.
Det finns flera andra regler om god advokatsed som har gemensamt att de syftar till att klientens ärende handläggs professionellt. Om en advokat bryter mot någon av reglerna kan Advokatsamfundet besluta om olika typer av disciplinära påföljder såsom erinran, varning eller straffavgift. Vid grova överträdelser kan advokaten uteslutas ur Advokatsamfundet, varvid personen inte längre får kalla sig advokat.
De flesta av Sveriges 6 000 advokater tar sitt uppdrag på mycket stort allvar, följer reglerna om god advokatsed samt tillvaratar klientens intressen och bästa.