måndag 12 april
Att göra-listan ersätter önskelistan
Illustration: Maria Wall

Att göra-listan ersätter önskelistan

23 december, 2020

Krönika. Benny kastar oss tillbaka i tiden, på en onsdag?
Det går så klart bra att blicka tillbaka också mitt i veckan, även om det är vanligare nuförtiden att sånt sker på torsdagar. För er som inte stött på det fenomenet, eller bara inte hajat hashtaggen TBT ännu, kommer här en förklaring – så går ni i alla fall en smula uppdaterade ur den här onsdagsmorgonen.

#throwbackthursday är ett internetfenomen som handlar om att posta nostalgiska bilder på just torsdagar, av släkt och vänner och på plattformar som Facebook och Instagram.
Men Benny skickar alltså tillbaka mig redan idag, onsdag, med frågan om jag trodde på Jultomten som barn.
Jag minns det inte så.
Den enda bild av jul-mystik jag får upp föreställer en handfull män, pappor mest troligt, med långa skinnrockar och lösskägg, som hoppar in i en vit Volvo, i mörkret och snön på en julafton i Vännäs. Det är sjuttiotal och det är före Sverige blev ett informationssamhälle, det är före reklamteve, före mobiltelefoner, före internet, på den tiden när vi bara hade nyheter på radion typ fyra gånger per dygn – och det här är relevant därför att bristen på information lämnade betydligt fler valmöjligheter öppna. När nyheterna färdades i underljudshastighet kunde fler saker fortfarande vara tänkbara.
Därför var det fullt möjligt att de här männen faktiskt hade ett avlägset samröre med Jultomten, som ju trots allt kunde existera nånstans – i en modernare form kanske, mer praktisk och affärsmässig, och mindre sagolik. Vad visste jag, sju år gammal, pre-Google? Omöjligt var det ju faktiskt inte.
Det är så nära en tro på tomten jag kom, om jag minns rätt – jag höll öppet för att konceptet inte var helt otänkbart. Det är ju som sagt svårt att bevisa, bortom rimligt tvivel, att någonting INTE finns. Avsaknaden av bevis är ju i praktiken inga riktiga bevis.
Nu var det inte enbart mitt eget kritiska tänkande som omkullkastade tomteteorin i så unga år, utan minst lika mycket den strävsamma inställning som rådde hemma hos oss. Vi var ju gråsossar i själ och hjärta – i varje fall på farsans sida av släkten, och den hade ett tolkningsföreträde. Jag misstänker starkt att vi drogs med en hel del högersympatier på mammas sida, men såna tendenser kvävdes, skrevs ur historien, precis som om det hade rört sig om pinsamma momsbedrägerier eller andra perversioner.
Här lämnade vi ganska snart ”fablernas värld” (som var samlingsnamnet för allt hitte-på hos oss), såvida det inte handlade om Karl-Bertil Jonssons jul, där klasskampen var övertydlig.
Och förresten, kom inte och säg att Sverige inte var polariserat på den tiden – vi hade bara inte samma möjligheter att saluföra våra positioner på Facebook, och befästa hur långt ifrån varandra vi verkligen stod – men grupperingarna var tydliga redan då och stämningen infekterad.
På vår sida ingick inte idén om att man skulle få saker – utan att ha gjort sig förtjänt av dem. Det var resultatet av lika delar av ideologi och realitet, i det att vi inte riktigt hade råd att tillfredsställa särskilt långa önskelistor.
Istället föreslogs vi med tiden att ersätta önskelistorna med att göra-listor, för att själv kunna påverka inflödet av grejer. För att ersätta fantasier och beroende med självständighet, tillfredställelse och eventuellt prylar. Att få saker gjorda är helt enkelt en förutsättning för att nå sånt som du önskar, något den äldre generationen redan då ansåg att de gjorde väldigt mycket bättre än den yngre.
”Arbete befordrar hälsa och välstånd och minskar tillfällen till synd” var alltid citatet som farsan, på ytan skämtsamt, lutade sig emot när grundämnet flit kom på tal.
Han avslöjade därmed sitt ursprung i den norra länsdelen, sin uppväxt i den, som det verkar i backspegeln, strängt religiösa Skellefteå-trakten. Det baserar jag på magkänsla, Nikanor, Per Olov Enquist, min gudfruktiga moster Alida och fundamentalisterna Leijnegard.
Som tur var flyttade min farmor och farfar till Haga i Umeå, och krattade för att jag skulle få slippa riktigt arbete, och istället bli en intellektuell sölkorv, (dock fortfarande med hög arbetsmoral).

Benny; rimligtvis borde ju 2021 bli ett kanonår, om inte annat av statistiska skäl. Hur ser du på året som kommer? Vad hoppas du på?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer