torsdag 21 januari
När jag blev min egen bag-in-box
Illustration: Maria Wall

När jag blev min egen bag-in-box

16 december, 2020

Krönika. Hur ska vi minnas skitåret 2020? Ett år av leda, ingenting måndag hela veckan. Samma prat om smittan varje dag. Året när vi fick akta oss för allt som heter resor, gemenskap, sammankomster. För att citera Astrid Lindgren: ”Döden, döden, döden.”

Hur känns den där coronan förresten? Andnöd har jag förstått. Kanske som den dubbelsidiga lunginflammation jag fick för några år sedan när jag låg fem veckor på Infektion? Personalen gjorde allt för att hålla liv i mig, virologerna gjorde cocktails av antibiotika. Har febern gått ner?

Härtappad som ur bag-in-box
Jag minns ingenting av första veckan jag låg inne där men jag förstod att jag var illa däran. På nätterna fanns det alltid någon där intill sängen som pysslade om mig. Ibland fick jag färdas i rullsängen genom långa kulvertar till röntgen. ”Han har fortfarande mycket vatten i lungorna”, sa de. Så en fredag eftermiddag blev jag körd till ett annat rum i sjukhuset där jag fick sitta på en stol samtidigt som läkare och sköterskor sa: ”Vi testar med att göra hålet här.” De stack en extremt stor spruta i ryggen på mig och efter ett tag hörde jag hur det började porla. Det blev lättare att andas. Läkaren visade upp ett dricksglas med något som kunde vara rosévin. ”Det här är det vi fick ur dig.” Jag sa: ”Hoppsan, den bästa after-work jag har varit med om, där jag själv var bag-in-box”. Härtappad direkt ur mig och nu kunde jag andas.

Allvarsord från en öviksbo
Vi har haft ett år med ständiga presskonferenser där Anders Tegnell har visat tabeller och kurvor som ska plattas ut. Virologer och immunologer har övertrumfat varandra med ännu bättre tips om hur vi bör agera. Journalisterna har ställt idiotfrågor: ”Får vi kramas till jul, blir det några tomtar i år?” Donald Trump hävdar att utan hans förtjänst skulle det inte ha framställts något vaccin. Vladimir Putin å andra sidan har redan framställt vaccinet sputnik!
Ja, vad ska vi tro. Stefan Löfven ser ett ljus i mörkret och meddelar att vi snart får ett vaccin vi med. Och det är gratis! Men vi är inte riktigt där än. Så lungen de Beda. Först ska hjältarna i hemvården, äldrevården, sjukvården få sitt vaccin. Därefter blir det din tur. Ordning och reda Beda!

Även detta faller i glömska
Bonjour tristesse säger jag och drar mig till minnes när jag upplevt samma leda. Kanske på senaste hemresan som tog 34 timmar. Flyg från Kuala Lumpur till Singapore. Väntan där. Sen på ett nytt plan med mellanlandning i ett trist Moskva i två timmar och därefter till Arlanda med ytterligare sex timmars väntan innan anslutningen gick till Umeå. Jo vi höll ut och kunde plocka resväskorna från bandet. Kunde andas ut.
Nu när vi börjar se ett slut på pandemin och börja ana att vi snart kan få ett vaccin känns det som om vi har gjort bort det mesta av eländet.
Så hur kommer vi att se tillbaks på det här skitåret 2020? Jag tror som historikern och författaren Peter Englund att det snabbt kommer att falla i glömska. Det har gått inflation i orden corona och pandemi. De vill vi aldrig mer höra igen. Inte ens i DN:s lördagskorsord eller i Melodikrysset. Glöm och gå vidare!

Ja du Nicklas. Önskelista är ett vackert ord som ger hopp inför framtiden. När jag var barn skrev jag såna och jag trodde på tomten. Gjorde även du det?

BENNY KARLSSON

Läs mer