måndag 23 november
Jag kräktes på Umeå redan som barn
Illustration: Maria Wall

Jag kräktes på Umeå redan som barn

18 november, 2020

Krönika. När man träffar äldre umeåbor får man höra ”det var bättre förr”. Ja, när då?

När vasafärjan Korsholm la till vid kajen i centrala stan? När det fanns bensinmackar i centrum, matiné på Odéon, raggarrunda och Bigges? Eller pratar vi om tiden när vi häckade på Ringbaren, snofsade upp oss på boutiquen Stajl under restaurang Metropol eller fick en grötfrukost på EPA:s restaurang till billigt pris? Alla har sina minnen från Umeå. Men var det bättre förr?

Har du varit här på utflykt?
Första gången jag besökte Umeå var med buss från Hörnefors med mormor Astrid. Jag blev alltid åksjuk som barn, men jag lyckades behärska mitt illamående även sedan vi stigit av vid busstationen. Men när vi gick längs Rådhusesplanaden fick jag kila in på bakgården till modebutiken Leana och kräkas. Sen minns jag att vi gick till torget där jag fick en glass. Sedan besökte vi en leksaksaffär och där jag fick en Dinkytoy och en indian med pilbåge och fjäderskrud. Sånt minns man. Kan det ha varit på Bäcklunds?
Jag gick nog i tredje klass och utflykten torde ha räckt till en uppsats för på den tiden fick man ofta skriva uppsats i skolan om sådana äventyr. ”En utflyckt med morrmorr.”
Skriver barnen uppsats nuförtiden och vilka minnen från ett stadsbesök kan de ha? Barnen som kom med buss från Norsjö eller Malå på 80-talet. De kanske fick köttbullar med mos på Teriabaren, de fick gå genom Kungspassagen och sen fick de sitta på Apberget och äta glass.
Inget av det där finns kvar nu. Det är bara minnen.

Turisten har väl en app?
Som ni kanske vet har jag jobbat på några reklambyråer och ibland har uppdragen handlat om att göra turistbroschyrer för besökare i stan. I mitten av 90-talet gjorde vi på reklambyrån Morgan & Domandra två broschyrer som hette Grundkurs Umeå. Målgruppen var nya studenter och besökare som här fick veta hytt & pytt om sådant som kändes angeläget. Med tips om besöksmål, krogar, caféer, nöjen och annat för tidsfördriv. Men Umeå var som en kameleont som ändrar skepnad. Trycksaker är färskvara som håller några år, därefter duger de mer till glada återblickar. Scharinska villan! Friis musik! Tanterna som sålde choklad på Frukthörnan! Inte ens Brännbollsyran är vad den en gång var.
Jag vet inte hur informationen ser ut idag. Det är väl appar förmodligen. Ja det finns ju inte ens en bemannad Turistbyrå här längre. Allting finns ju på appen! Men låt mig va!

Besök Umeås katastrofområden!
Vill jag veta någonting nytt om det som händer utanför cityfyrkanten vänder jag mig till min personlige stigfinnare. Han vet var det billigaste fikat finns: Biltema. Han tar mig till Ullas Kondis, till Nybro Café. Han heter Stig Eriksson och kan varenda väg i kommunen. Han har tjatat rätt länge nu om att vi ska åka och kolla hur vägbygget fortskrider på Västra länken. Se den eländiga vattenbassängen på Röbäckslätten. Kolla bron som har rasat. Umeås senaste sevärdheter har en viss katastrofkänsla. Jag tror även vi får ta en tripp till låglänta Rödäng som Tvärån översvämmat några gånger i höst. Varför? Ja skyll inte på bävern. Ej heller på klimatet i stort. Det är nog snarare så att vi får skylla på Bertil Hammarstedt? Var det inte han som såg till att det byggdes en överdrivet stor rangerbangård hitom I20-området? Där avrinningen tidigare kunde ske? Låt oss konspirera kring det.
Vi får göra en Uppdrag granskning!

Ja du Nicklas. Vi är ju krönikörer med högt i tak i det vi skriver. Vill du vara journalist eller aktivist? Passa på att propagera för nåt. Var finns aktivisten i dig?

BENNY KARLSSON

Läs mer