måndag 23 november
Benny Karlsson isoleras på Lottas Pub?
Illustration: Maria Wall

Benny Karlsson isoleras på Lottas Pub?

14 oktober, 2020

Krönika. Benny, ni aningen äldre förfasas säger du, över att ungdomar flockas på Avions parkering. Tyvärr verkar ni göra det på Lottas Pub! Är det så mycket bättre, ni som tillhör riskgrupperna?

Jag vet detta bestämt, sen förra helgen. Vi var nämligen några ur det demografiska ingenmanslandet – mitt emellan riskgrupp och ungdom – som försökte slinka in på just Lottas i fredags. Slinka, eftersom det är så man förväntas göra entré pubar ... Det låter så otvunget, som att man lika gärna hade kunnat strunta i det – trots att det verkligen inte är sant. Vid det laget var jag så oerhört sugen på en god IPA att utfallet redan var givet.
Dock blev det ingen Ale på Lottas, eftersom alla dina årsbarn redan var där, Benny. Inte färre än ett dussin alldeles-strax-seniorer stod dessutom i kö utanför.
Möjligtvis utgjorde bara halva gänget själva kön, och de andra befann sig i rökrutan kanske, det var lite svårt att avgöra, men bara att den här oklarheten KAN uppstå är anmärkningsvärt.
Den första frågan är så klart om ni borde hänga på krogen?
Den andra är om ni verkligen borde röka, i er ålder, och med tanke på att den pandemi som råder riskerar att slå hårt mot lungorna?
Den tredje frågan handlar om hur klokt det är att stå i bara skjorta och blus i det här vädret, i den blåsten, på våra breddgrader, så här års?
Och det är alltså ert gäng som undrar varför ungdomarna lever om ute på Avions parkering. Verkligen?
Samtidigt är det skönt med folk som inte är så undfallna, i alla fall när det är det äldre gardet som sticker ut på det här livsbejakande sättet.
Vill ni stå och röka i kortärmat, i snålblåsten, och trängas med andra dödsföraktande, rutinerade umebor så ska ni göra det.
Det kanske är vi andra som borde anpassa oss till er, och visa den respekt ni har förtjänat efter att ha inrett den sista våningen i folkhemmet.
En idé kanske vore att helt enkelt stänga Lottas, för alla andra generationer.
Så om jag dyker upp och frågar vakten om jag får hälsa på Benny, bara en kort stund, så blir svaret ett icke förhandlingsbart ”Nej!”
Vi ser också till att testa personalen för Covid-19 regelbundet, och att de kontrollerar att ni spritar händerna också när ni är därinne.
Hur som helst blir det en utmaning, eftersom social distansering inte riktigt brukar bli det naturliga utfallet av alkohol. Tvärtom är vin, bärs och drinkar precis det vi svenskar använder för att komma närmare varandra. Alkohol renderar ju vanligtvis i nya bekantskaper, lite för långa kramar, kärleksförklaringar och tyvärr en hel del salivstänk – när ljudnivån gått upp lika mycket som uppmärksamheten gått ner hos samtalspartnern. En mardröm ur ett smittspridningsperspektiv såklart.
Så, efter denna inledning på 2756 tecken är jag äntligen redo att svara på frågan. Var träffades vi när jag var ung?
Som du vet är jag tegare, vilket betyder att vi träffades på idrottsplatserna – främst på isladan och på olika fotbollsplaner. Och var det inte organiserat så spelade vi landhockey, så att säga spontant. I alla fall tills dess Ankan Strandberg sköt en puck genom Stig ”Berne-Stig” Lundmarks köksfönster.
Några hängde på ungdomsgården på Böleäng, men jag tillhörde aldrig dem faktiskt.
Men inte ens på ungdomsgården kunde idrotten hållas borta, trots att de ställena snarast var att betrakta som praktikplatser för den som ville bli småkriminell.
Här började ”Lus” & Co styra upp innebandy, istället för att dricka folköl och köra moppe, i alla fall just då, vilket blev innebandylaget Böle Boys, som i sinom tid blev Umeå City.
Förr eller senare slutade det alltid med idrott på Teg, på min tid.
Men nu är det ett tillhåll säger du, för den här bilburna ungdomen. Är ni säkra på att de inte sportar överhuvudtaget under de här träffarna?

Benny: Äntligen fick Umeå universitet sitt nobelpris, genom Emanuelle Charpentier och hennes gensax. Hon kliver därmed in som superkändis i våra medvetanden, inte bara hedersdoktor. Men, vilka är de andra nio mest kända umeprofilerna genom tiderna?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer