fredag 25 september

House of the rajsing song

26 augusti, 2020

Krönika. Finns det någon sång där du kan hela texten? Det är den ständiga frågan på kalas eller efterfester när det kommer fram en gitarr som nån börjar spela på när vinet börjar verka och alla vill sjunga.

I regel kan man de första textraderna och refrängen, men sen då? Vi hade gårdsfest för någon vecka sedan i huset där jag bor och där gjordes tappra försök ...

She sold my new blue jeans
Ska vi försöka oss på den här då:
”There is a house in New Orleans, they call the rising sun. And it’s been the ruin for many young boys ... and God I know I’m one. My mother was a sailor, she SOLD my new blue jeans. My father was a gambling man, down in New Orleans.” Ungefär där brukar sången sluta i allmän förvirring.
Någon påpekar att morsan inte var en sailor (sjöman), hon var en tailor (skräddare) och hon sålde inte de där jeansen, hon sydde dem. Samtidigt har de flesta tagit fram sina mobiler och googlar efter texten till andra versen och då dyker det upp fler förslag: Den här då! ”Sweet home Alabama ... da-da-da-da da!” Kunde du inge mer? Nej. Bra! Men man kan dunka i borden!

Stewball was a racehorse ...
Jag vill nog hävda att jag känner igen samtliga låtar av The Beatles. Det räcker med några ackord i inledningen så kan jag melodin. ”Schlaffs jo jä, jä, jä.” The Beatles var väldigt effektiva när de skrev låtarna. Paperback Writer, Help! Redan i första stavelsen hade de satt låten. Popen från 60-talet var enkel med några verser och refränger, men lärde jag mig texterna ordentligt? Nej. Jag skulle tro att tjejerna kunde det där bättre. Många satt nog i sina flickrum och plitade ner texterna som pyntades med blommor och hjärtan i dagböckerna med enkla hänglås. ”Stewball was a racehorse, and I wish he was mine. He never drank water, he only drank wine ...” Se där vad den unga My Little Pony-generationen lärde sig. En häst som bara drack vin!

I natt jag drömde ...
Alla har sina favoritsånger, från Evert Taube till Håkan Hellström, innan bakgårdens trubadur enar allesamman med ”I natt jag drömde någonting jag aaaaldrig dröömt förut!” Den texten kan de allra flesta och det är den enda sång i världen som innehåller ordet konvolut vilket gör att de flesta lägger en särskild betoning just där. ”Där skrev de på ett KONVOLUT och reste sig och sa.” (Vad är ett konvolut?)
På kräftskivor och surströmmingskalas ska det sjungas. Ibland har värdparet tryckt upp häften med sånger där snapsvisor blandas med längre pekoral. Det är tolv verser i sången I Apladalen i Värnamo och har den begåvats med värdparets egen text de skrev för en personalfest så kan det vara ett lidande utan dess like att ta sig igenom. Men den var ju så bra då!

”För när H-moll låter dur ...”
Jag kan massor om hur musik ska låta men hur den ska framföras är ett kapitel för sig. I unga år skaffade jag mig en gitarr och Leonard Cohens songbook där ackorden var utsatta med prickar och texten fanns under. Jag lyssnade på skivan. Sen satte jag fingrarna på gitarrhalsen enligt prickarna och försökte sjunga som Cohen. ”Men när H-moll låter dur blir det förfärligt eller hur – när man inte kan ackorden – så låter man som nån från äldrevården ...” Inte kan jag spela gitarr, inte kommer jag ihåg texter. Ibland dyker det upp lösryckta strofer från någon sång som blossar upp likt stjärnfall i natten och försvinner lika snabbt. Till nöds kanske jag kan minnas verserna från Hottentottvisan eller Siste mohikanen men de kan nog inte sjungas idag. Däremot kan jag ”Lilla snigel akta dig!” Som vi sjöng i första klass.

Ja du Nicklas. Det finns mycket galenskaper här i världen och en av dessa är att satsa miljarder på att resa till Mars. Vad ska vi dit för?

BENNY KARLSSON

Läs mer