fredag 25 september

Om juridiska begrepp på bokstaven N

12 augusti, 2020

Artikel. Vad är Ne bis in idem?
Ne bis in idem är ett latinskt uttryck som betyder ”inte två gånger om samma sak”.
Ne bis in idem är en processrättslig princip som uttrycker domens rättskraft. Principen innebär att en fråga som varit föremål för rättegång och avgjorts genom lagakraftvunnen dom inte får tas upp på nytt.
Principen Ne bis in idem gäller såväl brottmål som tvistemål. Principen återfinns i den svenska rättegångsbalken samt i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Ne bis in idem innebär sålunda att en viss fråga eller tvist inte kan prövas av samma domstol två gånger.

Vad är en notarie?
En notarie är en jurist som vid tingsrätt eller förvaltningsrätt genomgår en notarietjänstgöring under två år. Vid domstolen utförs arbete som varvas med utbildning. Notarien får upprätta förslag till domar och beslut, föra protokoll vid rättegångar, upprätta rättsutredningar samt själv handlägga vissa enklare mål och förhandlingar vid domstolen.
Varje år examineras cirka 1300 jurister efter 4,5 års studier i juridik, varvid cirka 500 jurister anställs som notarie. För att kunna bli kronofogde, åklagare eller domare krävs att juristen är notariemeriterad.

Vad är nåd?
Regeringen får enligt regeringsformen befria en person från en brottspåföljd eller mildra påföljden genom nåd. Nåd kan beviljas för en enskild person eller en grupp människor. En kollektiv benådning brukar även benämnas amnesti.
Någon prövning av skuldfrågan sker inte utan endast påföljden, till exempel böter eller fängelse, prövas vid nåd. Ett nådeärende kan avse frågan om en eftergift eller en mildring av påföljden som utdömts, till exempel att ett fängelsestraff kortas eller ändras till skyddstillsyn eller att beslutad utvisning till annat land ska upphävas.
Det är regeringen som prövar om nåd ska beviljas. Det finns inte någon allmän rätt till nåd, utan nåd ska endast används i rena undantagssituationer. Årligen ansöker drygt 100 personer om nåd och två till tre personer beviljas nåd. Vid nåd beaktas den enskildes personliga förhållanden som inte var kända för domstolen vid tiden för rättegången och påföljdens bestämmande, till exempel allvarlig sjukdom hos den dömde.

Vad är nödvärn?
Nödvärn är en rätt att i vissa undantagssituationer ta till metoder som egentligen är brottsliga. Det kan vara fall då visst mått av våld krävs för att försvara sig själv eller någon annan från att utsättas för brott.
Rätt till nödvärn föreligger enligt 25 kap. 1 § brottsbalken mot ett påbörjat angrepp mot person eller egendom, mot någon som genom våld hindrar att egendom återtas på bar gärning, mot den som olovligen trängt sig in i till exempel ett hus och mot den som vägrar lämna en bostad efter tillsägelse.
För att handlandet ska vara försvarligt ska det dels ha varit nödvändigt, dels får det inte råda missförhållande mellan handlingen och den befarade skadan av brottet. Det finns många domar där domstolen har prövat en tilltalads invändning om att ett visst handlande skett i nödvärn och att personen därför inte ska dömas för brott. Högsta domstolen prövade i NJA 2005 s 237 om en person D, som åtalats för mord, hade handlat i nödvärn. D hade uppsåtligen huggit en annan person i bröstet med kniv, vilken avled från knivhuggen. D invände att han angripits av den andre personen med kniv. Högsta domstolen konstaterade att gärningen var uppenbart oförsvarlig samt att det fanns ett visst tidsutrymme för övervägande och D borde ha kunnat besinna sig, varför det inte var nödvärn.
Du får alltså inte agera mer våldsamt än vad som faktiskt krävs för att avvärja situationen, med andra ord du får inte ta till mer våld än nöden kräver. I vissa undantagsfall kan dock oförsvarligt våld vara straffritt om personen som försvarat sig haft svårt att göra en korrekt bedömning av situationen, även kallat nödvärnsexcess.

Vad är naturrätt?
Naturrätten, på latin lex naturalis, är en grundläggande filosofisk ideologi om att det existerar absoluta rättsprinciper nedlagda i människans moraliska natur. Rättigheter och skyldigheter anses naturliga, universellt giltiga för alla tider och folk, vilka står över de tillfälliga lagar som stiftas av olika stater. Naturrätten anses vara en del av en rationell världssjäl och människan kan med hjälp av sitt individuella förnuft få kunskap om naturrättens innehåll.
Aristoteles (384-322 f.kr.) använde begreppet naturrätt i en av sina böcker och uttalade ”Den medborgerliga rättvisan är dels naturlig, dels konventionell”. Naturrättens principer har alltsedan antiken under årtusenden vidareutvecklats av filosofer och politiker, utifrån respektive tids ideologi och samhällsstruktur. Filosofen och advokaten Hugo Grotius utgav år 1625 verket ”Krigets och fredens rätt”, där Grotius beskriver att vissa rättsregler kommer från människans förnuft och ligger i människans natur.
Naturrättens principer återfinns numera i såväl konventioner som i många länders grundlagar om mänskliga rättigheter, demokrati, avskaffande av tortyr, äganderätt med mera.

Jag avslutar veckans artikel med ett citat av Francis Bacon, även han en 1600-talsfilosof. ”Vi kan inte leda naturen, om vi inte samtidigt lyder den.”

ADVOKAT AGNETA GUSTAFSSON

Läs mer