fredag 25 september
Bilar från A till Ö: Cowley – tjurkärra utan kokoppling
Foto: Bonhams

Bilar från A till Ö: Cowley – tjurkärra utan kokoppling

29 juli, 2020

Artikel. Tjurnosbilarna byggdes intill oxvadet, men inte på kolägdan

Engelsmannen William Richard Morris (1877–1963) grundade i början av 1910-talet bilmärket Morris. Han startade sin bilfabrik i Oxford-stadsdelen Cowley, i lokaler som tidigare tillhört en militärskola.
Den första Morris-modellen var en tvåsitsig bil som fick namnet Oxford. På grund av frontens rundade överdel kom modellen så småningom att kallas bullnose. Smeknamnet (eller ök-namnet, om man så vill) betyder ”tjurnos”. Men egentligen var det nog inte boskap som tidiga betraktare kom att tänka på när de såg bilen. Den kallades nämligen först bullet nose, vilket verkar ha förkortats till bullnose. Det engelska ordet bullet betyder bland annat ”kula” (som i exempelvis gevärskula), men smeknamnet hade nog också att göra med att bullet-headed betyder ”rundhuvad”, vilket ju var exakt vad modellens motorhuv var. På amerikansk engelska betydde bullet-headed dessutom ”envis” eller ”trilsk”, vilket innebär att man på mer än ett sätt senare skulle kunna säga att kylaren var tjurskallig.

Kontinental kulskalle
Det var dock inte bara den modell som officiellt hette Oxford som fick smeknamnet. Även Morris-modellen Continental Cowley, som presenterades 1915, kom att kallas Bullnose. Continental Cowley var i stort sett en större och dyrare version av Oxford, men med samma runda kylare. År 1926 övergav Morris den runda fronten på både Oxford och Cowley till förmån för en rak kylare. Morrisar med detta nya utseende kom följaktligen att kallas flatnose (”plattnäsa”).
Namnet Continental Cowley låter som en självmotsägelse (continental betyder ju ”som har med kontinenten att göra” medan Cowley ligger på en ö), men beror på att bilen hade en motor från amerikanska Continental Motor Manufacturing Company.
Morris skulle senare komma att använda namnet Cowley på flera omgångar bilmodeller fram till 1958. Den ort som de är uppkallade efter ligger i det engelska grevskapet Oxfordshire, på östra (norra) sidan av floden Themsen. Namnet avsåg tidigare en by (eller rättare sagt en församling, Cowley, som bestod av tre byar: Church Cowley, Middle Cowley och Temple Cowley) men byn (byarna) Cowley har nu helt och hållet vuxit ihop med staden Oxford.

Inte bara kossor
Ortnamnet Cowley förekommer på flera platser i England. Men ursprunget till ett Cowley-namn är inte nödvändigtvis detsamma som ursprunget till ett annat. I minst ett fall är namnet sammansatt av fornengelskans cu (samma ord som den moderna engelskans cow, som betyder ”ko”) och leah, som betyder ungefär ”område där skog röjts bort”. Med tanke på att namnet Oxford betyder ”oxarnas vadställe” – vilket ju visar att man haft nötboskap i trakten – ligger det nära till hands att tro att det Cowley som ligger i Oxford har något med kor att göra. I fallet med Oxfords Cowley antas namnet dock betyda ”Cufas skogsröjning”. Personnamnet Cufa låter kufiskt i nutida öron men detta namn (eller varianten Cofa) förekommer faktiskt i förklaringarna till flera av de ortnamn som nu skrivs Cowley.
I minst två fall kommer Cow-delen av ortnamnet från det fornengelska ordet col, som betydde ”kol”. Det kol som gör att några Cowley kallas Cowley verkar dock inte vara stenkol (som ju bryts på många ställen i Storbritannien) utan träkol (vilket innebär att det även i dessa ortnamn verkar finnas en koppling till svedjebruk). I ett fall förekommer förklaringen att den första delen av namnet Cowley skulle komma från ett fornengelskt ord som motsvarar det moderna cove, som betyder bland annat ”[liten] vik”, ”skyddad plats”, ”vrå” eller ”håla”.
Cowley kan också vara ett efternamn. Efternamnets etymologi är förstås delvis densamma som ortnamnets, men i några fall anses efternamnet komma från det iriska namnet Mac Amhlaoibh. Detta låter kanske lite långsökt om man jämför de båda namnens stavning, men det tjänar inget till att tillämpa svenska eller engelska uttalsregler på iriska namn – bara för att en bokstav finns med i stavningen behöver den ju inte uttalas (åtminstone inte på samma sätt som i germanska språk). Dessutom kan ju sätten att skriva det engelska efternamnet ha ”standardiserats” så att personer vars namn lät ungefär likadana (även om namnen hade helt olika ursprung) tilldelades samma stavning.
FREDRIK ANDERSSON

Läs mer