söndag 31 maj
Humle – fotosyntesens motsvarighet till en katt
Illustration: Maria Wall

Humle – fotosyntesens motsvarighet till en katt

13 maj, 2020

Krönika. Trädgårdsarbete är för mig precis som det låter – arbete, främst. Nåt vidare trädgårdsintresse har jag inte skaffat mig ännu, så en hobby är det verkligen inte. Men, jag är tillräckligt gammal och förståndig att förstå att sånt plötsligt kan förändras.

En dag vaknar vi upp och längtar efter sånt vi aldrig trott oss om tidigare: Melodikrysset, en promenad, en skivstång eller möjligtvis då växtligheten i trädgården.
Att det ännu inte har hänt har flera orsaker.
Den största bristen är min inställning, och här förhåller det sig precis som före detta landstingrådet Robert Winroth gärna brukade påpeka för Dysterkvistar, som varken bidrog till den regionala utvecklingen eller Roberts:
”Du ser inte möjligheterna, min vän!”
Att se möjligheter istället för problem är så klart en egenskap som driver utveckling, men trots den vetskapen ser jag enbart bekymmer när jag blickar ut över våra få gröna kvadratmeter.
Y – den mest entusiastiska trädgårdsfixaren i familjen, med ansvar och därmed (inbillar jag mig) ett intresse – undrade så sent som förra veckan varför jag och grannen inte la trall hela vägen till tomtgränsen när vi byggde ut altanen för några år sen.
Aningen defensivt för att komma från den trädgårdsansvarige, tycker ni inte?
Jag mumlade flera saker till svar: a) att det aldrig var planen, b) att det hade blivit konstigt att ha trätrall över precis hela gräsmattan och c) att jag aldrig hade idats skruva trall hela semestern.
Precis som om Y inte hört ett ord av vad jag sa frågade hon igen:
”Jag förstår bara inte varför ni inte la trall hela vägen. Den är ju för liten nu, och man måste ju långt ut på gräset om man vill ha sol före lunch.”
Såna gånger får man påminna sig om att upprepningar av det slaget i praktiken bara är en ledande fråga. Ett utmärkt tillfälle för mig att själv komma på att vi borde bygga ut altanen ytterligare. För det är ju så med människor i allmänhet och unga barn och äkta män i synnerhet att idéer fäster så mycket bättre om vi tror att de är våra egna.
Jag väljer att se det som vass kritik mot den ursprungliga utbyggnaden, mot mitt engagemang, ja, till och med min person, eftersom jag hellre blir indragen i lite tidsbegränsat tjafs nu än ett långt gör-det-själv-projekt i sommar.
Och jag har redan ett förresten. Och det handlar inte om bonzaiträd eller prunkande krukor på baksidan utan om att byta träpanel på framsidan.
Ej heller det vet jag hur jag ska genomföra, bortom rimligt tvivel.
Avgörande är att ordna fram en byggställning – för det är förfärligt högt däruppe mot våning tre – och när den väl är på plats har vi passerat point-of-no-return och då tvingas jag, på ett eller annat sätt, slutföra arbetet.
Hälften av materian som utgör panelen på framsidan idag är förresten färg. Jag klabbade dit en hel del för några år sedan för att försöka sminka över de värsta defekterna, tyvärr med ett resultat som inte ens jag kan blunda för.
Då kikar jag hellre på de slingerväxter som pryder förrådet på framsidan, som jag antar planterades av de tidigare ägarna till 64:an. De är väldigt fina när Rödäng är somrigt, och skänker en efterlängtad Morden i Midsomer-vibb till våra kvarter.
Humle verkar vara fotosyntesens motsvarighet till att ha katt – de klarar sig helt själva verkar det som men skapar ändå en hel del hemtrivsel.
Kanske skulle jag kunna slå två flugor i en smäll här, inspirerad av Robert Winroths mantra att se möjligheterna.
Tänker ni som jag gör?
Att jag kan ta ett steg framåt som trädgårdsmänniska och få lite kredit för det, odla lättskött humle över hela fasaden och på samma gång lösa den panelproblematik jag dras med.
Möjligtvis sporrar den nya exteriören också deckarförfattare Mjöbring längre ner på gatan till nya mordiska mysterier, vilket skulle göra det här till en så kallad win-win-win-situation!
Tack för det Robert!

Benny: ibland under jag hur vi klarade oss före smarta telefoner och internet. Hur var det egentligen att leva, kommunicera och jobba analogt ... minns du, Benny? Kan du inte gå igenom en dag i livet före Uppkopplingen?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer