söndag 31 maj
Ljusglimtar i coronamörkret

Ljusglimtar i coronamörkret

1 april, 2020

Krönika. Så här bara nån vecka in i den största sociala mobilisering jag någonsin varit en del av – kanske den största sen andra världskriget? – behöver man samla tankarna en smula innan man uttalar sig.
Det är läge att vara eftertänksam, helt enkelt.
Den regeln borde så klart gälla generellt och alltid, men är extra angelägen nu, i det krisläge vi befinner oss i.

Vad ska man tro? Vad ska man tycka? Och framförallt – vad ska vi uttrycka, på Facebook?
Det är en väldigt viktig fråga, och en slamkrypare.
För även om jag själv tycker att vi lekmän ska hålla truten och låta experterna göra sitt, är ju det också en åsikt, och därmed riskerar jag att bli en del av det informationsvirus som infekterar sociala medier, om jag inte lägger band på min lust att posta.
Som om trollen på nätet inte hade nog att älta, så kommer det här nya världsläget – och med det oräkneliga nya anledningar att hata på våra politiker och ana konspirationer i mossen.
Å andra sidan drunknar de en aning i den flod av kommunikation som faktiskt är angelägen, av nyheter som verkligen är viktiga, så även om de finns där som en obehaglig underton, är de inte allt vi hör längre.
För kriser, hur jobbiga de än är, har potentialen att föra oss närmare varandra – och det finns som vi alla märkt positiva inslag i allt elände, hjärtevärmande exempel på samverkan och vänlighet överallt i världen. Och! Man kan ju undra om det verkligen ska behövas en pandemi eller liknade för att vi ska hjälpas åt? Svaret är utan tvekan JA.
Räkmackan har aldrig varit en bra mylla för empati och solidaritet.
Vi svenskar har förvånansvärt snabbt accepterat drastiska förändringar i våra liv. Jag tror att landets ledning gjort nyktra val, och jag är fortsatt imponerad över hur vi, folket, efterlever de direktiv vi får.
Vi har till exempel (nästan) accepterat att Björklöven spelar i Allsvenskan även nästa år, vi har ställt in Premier League, Eurovision Song Contest, fotbolls-EM, OS och Brännbollsyran. Vi har slutat ta i hand när vi ses, och vi nyser diskretare än nånsin.
Några som har det jobbigt, utöver riskgrupperna, är så klart de med mycket pengar investerade på börsen – men det är väl egentligen helt i sin ordning. Ska man tjäna pengar bara på att ha pengar kan man väl åtminstone ha lite ångest under tiden?
Sen är det ju mysigt att notera hur snabbt näringslivet tyr sig till staten när det krisar, om inte annat så för lite omväxling i tonläge och svansföring. Det torde bevisa en gång för alla att det är helt okej att behöva stöd och få hjälp ibland – även för enskilda individer
Coronakrisen visar också, det många anat, att det faktiskt finns pengar i våra moderna samhällen. Till och med den socialdemokratiska regeringen lyckades snyta fram 500 miljarder till ett stödpaket, och även om de mest visade sig vara planerade för utlåning borde det betyda att Moder Svea inte är helt black. (PS! Jag ska inte lägga mig i hur de där pengarna ska fördelas, så länge bankerna inte kommer över ett endaste öre.)
Men, samtidigt som vi imponeras över hur vi ställer upp för varandra, och gör uppoffringar, lika besvikna måste vi kanske bli över att vi INTE gör samma sak för planeten.
Som nån skrev: det här bevisar att regering och riksdag aldrig sett klimatförändringarna som en stor kris, eller ens en liten kris. För då hade de agerat med samma beslutsamhet som nu.
Kanske trodde vi inte att vi kunde, ens tillsammans, skapa den förändring som behövdes.
Men det har vi bevisat idag, hur snabbt vi kan ställa om när vi verkligen förväntas göra det.
Nåt annat som visat sig är att vi, folket, är som tonåringar med ostädade rum.
Vi är beroende av att nån säger åt oss på skarpen vad vi ska göra.
Så när vi är klara med coronaepidemin, tar vi tag i klimatförändringarna ... nu när vi har en fungerade process för förändringsarbete.
Jag ser fram emot det – för det är ju mycket roligare att anstränga sig i ett vinnande lag, jämfört med att offra sig för nån som förlorar hela tiden.

Benny: Vi behöver mental paus från krishanteringen. Ge oss tio saker att filosofera kring eller bara tänka på, som hjärngympa och avkoppling.

NICKLAS BERGLUND

Läs mer