onsdag 1 april
Bialr från A till Ö: Corren som blev enhörning
Foto: Buch-t

Bialr från A till Ö: Corren som blev enhörning

18 mars, 2020

Artikel. Enhörningar är sällsynta och säregna – det ligger så att säga i sakens natur. Och allra mest speciella är nog de franska och italienska enhörningarna – de kan till och med innehålla spår av lejon. Särskilt lejonlik var dock inte Licorne-bilarnas kylarprydnad.

Den franske tävlingscyklisten Jean-Marie Corre (1864-1915) startade 1895 ett cykel-tillverkningsföretag som så småningom började bygga bilar. År 1901 grundade han biltillverkningsföretaget Automobiles Corre, som byggde tre- och fyrhjuliga motorfordon. År 1904 började Corre i sina bilar använda komponenter som hans landsman Louis Renault ansåg sig ha rättigheterna till. Detta ledde till en långvarig tvist som 1907 slutade med att Renault fick rätt och att Corre förlorade sin förmögenhet och sitt företag (vilket är en av anledningarna till att de flesta nuförtiden känner till att efternamnet Renault har med fransk fordonsindustri att göra medan få känner till detsamma om namnet Corre).

Låtsasdjur som logga
Vid tiden för Corres konkurs arbetade racerföraren Waldemar Lestienne (1878-1967) för firman med att konstruera racerbilar. Han förmådde sin förmögne far att satsa de pengar som behövdes för att ta över företaget. I samband med att bolaget bytte ägare ändrades bilmärkets namn från Corre till Corre-La Licorne. Lestienne använde alltså inte sitt eget efternamn men man kan ändå säga att han valde ett namn som symboliserade släkten. Licorne betyder nämligen ”enhörning” och ett sådant sagoväsen syntes på familjen Lestiennes släktvapen. En stegrande enhörning blev också bilmärkets emblem.
Även om Corre själv var ute ur bilden hängde hans efternamn med ganska länge. Efter några år insåg dock Automobiles Corre (som företaget fortfarande hette) att bilmärkets namn var ganska otympligt. Omkring år 1919 började det dyka upp annonser för bilar som hette ”bara” La Licorne. Detta namn fick bilmärket sedan behålla fram till slutet av 1940-talet, då tillverkningen upphörde.
Det svenska ordet ”enhörning” är släkt med ordet ”horn”, vilket betyder bland annat ”böjd utväxt” (hos de flesta hornförsedda djur är ju dessa utväxter krokiga, även om just enhörningar brukar framställas med raka horn). Dessutom har olika former av ordet ”horn” använts för att beskriva blåsinstrument samt andra böjda former, till exempel den ringlande Hörnån som i sin tur är upprinnelsen till ortnamnen Hörnefors och Hörneå.
På tyska heter sagodjuret Einhorn. Engelskans unicorn är bildat på i princip samma sätt som svenskans och tyskans ord, men i stället för byggstenar från det egna språket innehåller engelskans enhörning former av latinska ord – räkneordet unus samt cornu, som betyder ”horn”. Med tanke på den okomplicerade uppbyggnaden av engelskans, svenskans och tyskans enhörningar kan man undra hur det franska ordet kunde bli licorne. ”Li” betyder ju inte ”en” eller ”ett” på vare sig franska eller latin.

Feminint fantasifoster
Det finns två olika förklaringar till att det blivit så här tokigt. Den ena utgår från det faktum att sagodjuret hette unicorne på fornfranska. Eftersom enhörningar knappast var något vanligt förekommande fenomen ens i forntidens Frankrike föreställer man sig i denna förklaring att folk har hört det okända ordet unicorne och tolkat det som två ord: une icorne. Vad en icorne var begrep nog inte folket i fråga, men folket förstod i alla fall att ordet måste vara femininum eftersom det föregicks av ett räkneord i feminin form (une).
Den artikel som på franska förvandlar ett ord från obestämd till bestämd form är le (maskulinum) respektive la (femininum). Båda formerna förkortas till l’ om efterföljande bokstav är en vokal (vilket ju första bokstaven i icorne är). Någon sade alltså l’icorne i bestämd form. Och någon annan hörde detta och trodde att det var ett ord i obestämd form – licorne – som sedan blev la licorne i bestämd form.
Enligt den andra förklaringen till att enhörning heter licorne var det inte fransoserna som var förvirrade utan italienarna. Dessa lyckades dessutom skapa ytterligare en nivå av förvirring genom att blanda in ett lejon. När italienarna försökte förstå ordet l’unicorno (”enhörningen”) ska de således ha hört leonecorno (”lejonhörning”), vilket senare ska ha förvanskats till liocorno (samt licorne när ordet lånades in till franskan). Detta låter ju helt galet men till italienarnas försvar ska det sägas att lejonhörningar faktiskt existerar i exakt lika stor utsträckning som enhörningar.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer