onsdag 1 april
Jag tror mig veta att du kan, om du tror
Illustration: Maria Wall

Jag tror mig veta att du kan, om du tror

19 februari, 2020

Krönika. Hur lycklig får man bli, undrar Benny? Ja, här finns väl egentligen inga begränsningar, frånsett vissa lutheranska riktlinjer om återhållsamhet.
Men viktigare är väl att undvika att bli så himla olycklig, under resans gång. Det är nog prio ett – att lyfta upp lägstanivån istället för att maximera högstanivån? Om nu de där två polerna är sammankopplade.
Men faktum är att vi kan påverka en hel del, i varje fall mer än vi tror, bara vi tror på det.

Lycka är ju en känsla, liksom ilska, förälskelse och besvikelse, och hur äkta och verkliga de än kan verka så är de fortfarande abstrakta fenomen, begränsade till våra egna knoppar. Kemiska reaktioner och elektriska impulser i hjärnan, som låter oss uppleva världen på olika sätt.
Redan vårt medvetande är ju ett komplicerat koncept, som vi inte riktigt kan förklara, och strax därefter följer det jagets interaktion med omgivningen och då blir det krångligt på riktigt.
Jag ber såklart om ursäkt för det filosofiska babblet, så här tidigt på onsdagsmorgonen, men det finns här av en anledning – tankar har potential. Potential att skapa förståelse, kanske i förlängningen en övertygelse, om att vi är vår egen lyckas smed i hög utsträckning, helt enkelt eftersom det är vi som rapporterar verkligheten till oss själva.
Vi kan till och med reglera upplevelsen av smärta – en konstruktion begränsad till hjärnan i syfte att styra oss bort från sånt som är skadligt. Det är en varningssignal, som är långt ifrån konstant, vilket jag tror vi vet, egentligen. Vi måste bara påminna oss om det, och använda de här teknikerna även vid allvarligare livshändelser.
För håll med om att det gör jäkligt mycket ondare att sparka tån i en tripp-trapp-stol om du redan är frustrerad och tycker lite synd om dig själv, jämfört med om du är nykär och just fått löneförhöjning.
Och precis som i bröderna Wachowskis (numera systrarna Wachowski – BÅDA har bytt kön) film Matrix behöver vi inte riktigt ställa upp på, eller följa, de grundlagar vi trodde var huggna i sten, utan vi kan jobba runt dem.
Vetskapen, eller ska vi nöja oss med TRON på att vi kan påverka, låter oss lura systemet, istället för tvärtom. Vi kan förbereda oss på olika sätt för att bättre tackla elände, motgångar, besvikelser och kanske till och med sorg.
Nån sa ju att livet till tio procent handlar om vad som händer dig och till 90 procent om hur du reagerar på det, och det är inte bara ett slagfärdigt uttalande, utan mycket tyder på att det stämmer, give or take ett gäng procent.
Lycka, och inte minst olycka, handlar en hel del om kemi, i alla fall nivåerna av dem. Sanningen är att det inte är så bra som vi inbillar oss när vi mår som bäst, men att det heller inte är lika bedrövligt som vi tror när vi är deppiga.
Sanningen ligger mittemellan, i trakterna av lagom och mellanmjölk. Det är viktigt att komma ihåg – i alla fall när man mår skit – men bäst är så klart att göra nåt åt det.
Före detta fotbollsprofilerna, numera psykologkollegerna Jocke Blomqvist och Caroline Jönsson, har under en rad år tagit fram en visuell förklaringsmodell som visar att det finns massor att göra för att må bättre, och pekar på det positiva i den dåliga nyheten att vi idag nästan inte använder något av verktygen. Vilken väg man väljer, om det är terapi eller meditation eller någonting annat spelar mindre roll, bara vi gör NÅT! För det visar sig att de allra flesta som mår dåligt inte ens söker hjälp.
Vi vill vara själv när vi slickar våra sår, och tyvärr är det helt fel väg att gå. Tvärt emot våra instinkter mår vi mycket bättre av att möta och prata med andra människor – särskilt främlingar, tro’t om du vill.
Så, heja på nån du inte känner idag. Det mår vi alla bra av.

Benny: Vår omgivning består av i huvudsak tre typer fenomen: 1) saker vi vet, 2) saker vi vet att vi inte vet och 3) den största – saker vi inte vet att vi inte vet. Kan du ge några exempel på varje?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer