onsdag 29 januari
Vi lever nu i hoppjerkans tid
Illustration: Maria Wall

Vi lever nu i hoppjerkans tid

15 januari, 2020

Krönika. De läsare som hade sin ungdom under efterkrigstiden minns säkert ”Hopp-Jerkan” och ”Stann-Anders.” Det var två figurer som Staten och Arbetsgivarna förde fram gemensamt när svensk industri var på stark framväxt och ropade efter arbetskraft. Stann-Anders var förebilden som troget stannade på sin arbetsplats medan Hopp-Jerkan ständigt bytte jobb till oro för Arbetsgivaren. Ja det var då det, men hur är det nu? Dags för en tillbakablick!

”Civilingenjör som bär ut mjölka”
Jag hade min ungdom i Övik på 60-talet. Övik var då något av ett brukssamhälle med två större arbetsgivare. Modo samt Hägglunds och söner. Ja det fanns några andra verkstadsindustrier där också, men var det nåt för mig? Nej, för jag hade ju kommit in på realskolan och därefter gymnasiet så inte skulle jag hamna vid en barkmaskin eller bakom en svarv. Ja möjligtvis som civilingenjör på kontoret, jag hade ju fått en utbildning! Eller så kunde jag bli lärare! Lektor rent av.
Eric Thörnqvist hette en Stann-Anders som jobbade som cykelreparatör i Domsjö. Men ibland tog han hoppsa-steg som revyfigur som var mästerlig på att göra monologer på dialekt. Grundskolan hette en prata som handlade om ett nytt utbildningssystem och Eric gick till skolan för att höra efter vad det var: ”EDK-linjen, va ä det fö’la? Sprätthöken (lärarn) tala i tjugo minuter å jag begrep inte ett dugg. När han sen drog åt sig andan sa je bara: Men gösse va säj du! Ska man jetta va civilingenjör snart för å bera ut mjölka!” Som publiken skrattade åt den där Thörnqvist. Var det verkligen lönt med utbildning? Så tokigt!

Stefan Löfven är en Stann-Anders
Pratar man om Övik och Hägglunds och söner är det oundvikligt att nämna Stefan Löfven som nu är statsminister. Jag vet inte vad han har för utbildning i grunden men han hamnade då på Hägglunds. Där lärde han sig svetsa några plåtar innan han blev fackligt aktiv och gjorde en enastående karriär inom Metall. Jag vet också att han gick några kurser på Umeå universitet men det var nog inte mer än att han blev bekant med bricklunchen på Universum.
Stefan Löfven är skolad i arbetarrörelsen och känner mycket väl till begreppet ”hoppjerka”. Han blev nämligen själv en Stann-Anders inom fackföreningsrörelsen och socialdemokratin. Egentligen tror jag att han gillar Stann-Anders bättre än Hopp-Jerka men han inser nog även han att samhället har förändrats och att det snart inte finns några företag där man får stanna livet ut. Idag är det snarare tvärtom. Arbetsgivarsidan vill ha arbetskraft som kan anställas eller avskedas på dagen efter hur tiderna förändras. Stefan Löfven har fullt upp med att vara motvärns den utvecklingen eftersom han sålt sig till Januariöverenskommelsen.

Med hoppsa-steg in i framtiden
Är det lönt med utbildning? Jo det är väl det, men frågan är väl om utbildningstiden måste pågå så länge? Måste alla gå vidare till högskolan? Tror inte det. Även civilingenjörer måste inse att ”nån ska bära ut mjölka”. Vart ska all bankpersonal ta vägen? Det finns snart ingen kvar bakom kassorna eftersom du själv förväntas göra deras jobb hemma på din dator. Vad ska vi göra med alla administratörer som ersätts av digitaliseringen? Kanske lära sig köra skogsmaskin i Burträsk? Och vilka ska anställas på batterifabriken i Skellefteå? Ett hundratal bloggare och influencers som aldrig blev lika lyckade som Bianca Wahlgren? Ibland är det där med att byta jobb bra för karriären. Åtminstone om du är toppchef i näringslivet.
Och kan man inte få nåt jobb kan man alltid satsa på att bli politiker. Där behövs det ingen utbildning alls, men du får tycka hela dagarna om hur det egentligen borde vara här i samhället. Precis som taxichauffören. Skillnad är väl den att taxichauffören kanske gör mer nytta?

Ja du Nicklas. Det är tur att man inte längre är ung. Men vad ska en ungdom satsa på idag för att få jobb i framtiden? Starta eget kanske?

BENNY KARLSSON

Läs mer