onsdag 19 februari
Min fossila fordonshistoria är förnuftig
Illustration: Maria Wall

Min fossila fordonshistoria är förnuftig

8 januari, 2020

Krönika. Vi kikar först i backspegeln alltså, och ser i den min fossila fordonshistoria, som är starkt influerad av min farsa. Han bidrog med både ekonomi och erfarenhet nämligen, och såg till att mina första bilaffärer blev förvånansvärt förnuftiga.

Jag debuterade med en bubbla, en Volkswagen 1200 från början av 70-talet. Den var till 100 procent min men ownership – ägandeskap och ansvar – för renoveringen av den här rishögen föll ganska snart på min farsa. Precis som en hundvalp som barn tjatat sig till med heliga löften om att ta ansvar och plocka bajs hamnade jycken snart i sällskap med föräldrarna på morgonkvisten.
Den där bubblan blev fantastiskt fin efter ett års stenhårt jobb av far, och den var nylackad i oskyldigt vitt när jag smällde den till oigenkännlighet i en horribel trafikolycka en isig novemberkväll. Jag var dock inte vållande listade polisen ut och jag kunde inkassera ett bra startkapital från försäkringsbolaget för min vidare fordonsresa.
Nyss nämnda 10 000 kronor investerades i en mycket prisvärd Toyota Starlet, som haft blott en ägare, en äldre dam på Morkullevägen.
Den körde jag i några år tills jag fick råd med en Nissan Sunny GTI 16 Valve. Svart som synden den här gången, och med både ratt och växelspak i trä. Det här var Fast & Furious-estetik tjugo år för tidigt.
Det ska sägas att ”vi” övervägde en Saab 900 Turbo en kort period, en av de minst pålitliga bilarna från den tiden, med en turbo som i princip alltid strejkade. Har jag hört. Men, jag hade nog gärna haft den där Saab Turbon i nåt garage ändå, eftersom det skulle visa sig bli en legendarisk vintage-bil med tiden. Men, farsan tog vårt förnuft till fånga och satte P för den affären.
Jag ser förresten ibland en mossgrön Saab 99 Turbo här i stan som är i vansinnigt fint skick och som jag stalkar en stund i trafiken när jag får möjlighet.
Här nån gång köper jag en Volvo P-1800. En röd -66:a. För att jag alltid velat ha en sån, för att det är nåt speciellt med den pålitliga, supersvenska Volvon i den här nästan italienskt sexiga 60-karossen.
Men den affären blev en segdragen historia där jag egentligen bara lärde mig en sak. Att ska man äga en gammal bil ska man:
a. kunna meka,
b. vilja meka, och
c. ha en massa kompisar som kan det du inte kan.

Annars är det lätt hänt att bilen blir stående i ett garage i tio år, och är det nåt som bilar INTE mår bra av så är det att bara stå. Det mesta torkar, rostar och går sönder då.
När vi fick behov av att rymma en barnvagn i bilen kikade jag på en annan favoritbil, en Cheva Caprice, herrgårdsvagnen i den version som kallades ”badkarsmodellen” – och gärna då med fejkat trä på dörrsidorna. I den här bilen var tillochmed tvillingvagnen en skrattmatch att få med sig. Man öppnade bara den femte dörren, som var hela bakstycket, och rullade in vagnen i full storlek och slängde sen igen dörren.
Men, istället fick jag ett erbjudande jag inte kunde säga nej till. Från farsan, på hans Toyota Camry, så då blev det pålitlig Camry igen istället för rolig Caprice.
Nu kör vi en Ford Kuga. Jag är INTE kär i den.
Men jag har som tur också sparat det som blev farsans sista bil – en Audi A5 Coupe. Jag stormtrivs i den här delfingrå tyska perfektionen, tonsatt av farsans musikmix med dansband, Queen och Bo Kaspers.
Men nu till veckans följdfråga: Vad jag skulle vilja ha för bil? Den får ett enkelt, om än tudelat svar: Jag skulle gärna köra runt i en Porsche 356 nån gång, men jag har ännu inte lärt mig att meka så det är nog orealistiskt. Så mitt mer jordnära svar blir därför en Polestar 2, Volvos elbil som är nåt av det snyggaste jag sett från Sveriges gamla varumärkesklenod. För 700 000 får man en bil som är lika snygg som Bertone-cabrioleten eller C70:n. Och dessutom är miljövänlig.
Typ.

Benny: Det sägs ju att hoppsa-steg är det mest effektiva sättet för en människa att ta sig framåt. Men hur är det med alla andra sätt att ta sig framåt. När passar vilket sätt? När släntrar vi till exempel?

NICKLAS BERGLUND

Läs mer