söndag 31 maj
Bilar från A till Ö: Finare på Continenten?

Bilar från A till Ö: Finare på Continenten?

2 januari, 2020

Artikel. Bättre vägar, äldre och finare kultur, mer bildade människor, godare frukostar, mer avslappnad inställning till alkohol. Föreställningarna om vad som kännetecknar det europeiska fastlandet har varit många och fantasifulla när de kommit från folk som inte bott där (eller inte ansett sig bo där). Vissa av idéerna har givit upphov till namn på bilar.

Det engelska adjektivet continental (och substantivet continent) kommer från latinets continere. Det latinska verbet är sammansatt av morfemen con- (en assimilerad form av com-, som betyder ”med”) och tenere, som betyder ”hålla”. En kontinent är alltså en landmassa som sitter ihop.
Adjektivet ”kontinental” förekommer i geologiska sammansättningar som kontinentalsockel. Och en kontinentalsäng är en dubbelsäng som håller ihop, det vill säga som har en gemensam madrass som täcker hela sängens bredd.
”Kontinental” används också om det som avser kontinenten, i motsats till öarna utanför eller havet. Traditionellt handlar tudelningen om antingen det europeiska fastlandet eller de brittiska öarna, men man kan dessutom höra svenskar säga ”nere på kontinenten” som om vår halvö inte riktigt skulle höra dit. En kontinental frukost innehåller sådant som man antagit att fastlandseuropéer föredrar på morgonen (mejeriprodukter och spannmål) medan en engelsk frukost är sådant som serveras på de brittiska öarna (till exempel fläsk, inälvsmat och vita bönor).

Blev vuxna med GT
På 1600- och 1700-talen var det ganska vanligt att unga vuxna från den brittiska adeln reste runt på det europeiska fastlandet under några månader för att vidga sina vyer och mogna som människor och på det sättet bli redo för den svåra uppgiften att ärva rikedomar. Detta kallades att göra en grand tour (franska för ”stor rundresa”). På 1900-talet kom grand tourer och förkortningen GT (som på italienska utläses som gran turismo), att beteckna en särskild biltyp med vilken två rika människor kunde färdas snabbt och bekvämt.
Sådana bilar byggdes av bland andra den brittiska lyxbilstillverkaren Bentley. Efter andra världskriget tog Bentley fram en ny GT, en strömlinjeformad bil som var gjord för höga hastigheter. Men biltillverkaren visste att det i hemlandet inte fanns några motorvägar där bilen skulle kunna komma till sin rätt. Bentley förutsåg därför att ”förare som sökte en sann grand touring-upplevelse skulle bege sig till fastlandseuropas öppna vägar”. Härav namnet Continental, skriver Bentley på sin webbplats.

Formgivning från fastlandet?
Men redan före denna lyxbil verkar en nyans av engelskans adjektiv continental ha kommit att beteckna något som är lite finare. Detta beror i så fall troligen till stor del på Edsel Ford. Han var son till Ford-koncernens grundare Henry Ford och var från 1919 till sin död 1943 chef för företaget. I slutet av 30-talet ville Edsel Ford att Lincoln, Ford-koncernens lyxbilsmärke, skulle skapa en ny bilmodell som skulle hämta inspiration från den tidens europeiska designtrender, vilket verkar ha varit en del av orsaken till att bilmodellen fick namnet Continental.
För att skapa en ännu mer europeisk air bestämdes det att de olika generationerna av bilen skulle kallas Mark I, Mark II och så vidare – ett sätt att namnge versioner av bilar som dittills inte hade varit brukligt i USA.
I syfte att betona att Continental var en dyr och fin bil inrättades så småningom Continental som en egen division inom Lincoln, så att Continental skulle betraktas som ett eget bilmärke, inte blott en Lincoln-modell (viss förvirring torde dock ha framkallats av att Lincoln dessutom fortsatte att använda Continental som modellbeteckning).
Lincolns Continental var inte den första bil som hette så. Från 1899 fram till första världskriget verkar det ha funnits minst fem olika amerikanska bilmärken (och ett brittiskt) som bar namnet Continental. Det är mycket oklart om någon av dessa bilar fick sitt namn för att det redan då skulle ha funnits associationer mellan adjektivet continental och kvalitet. En annan möjlighet är väl att amerikanska biltillverkare ville visa att deras produkter var lämpliga för hela kontinenten – alltså inte bara för de stora städerna på östkusten utan också för de delar av landet som hade sämre vägar. Kanske ville man också förmedla föreställningen att fordonen i fråga var så välbyggda att man faktiskt kunde färdas tvärs över kontinenten med dem.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer