lördag 6 juni
Bilar från A till Ö: Clénet – för den som vill synas

Bilar från A till Ö: Clénet – för den som vill synas

7 augusti, 2019

Artikel. Clénet var lyxbilen för den som tyckte att gamla bilar var vackrare än nya. Men enligt Alain Clénet, märkets grundare, skulle bilen som bar hans namn framför allt användas för att visa världen att man hade lyckats i livet.

För några veckor sedan berättade Bilar från A till Ö om bilmärken som blev till i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet och som skapades framför allt för att märkenas upphovspersoner var av den välgrundade åsikten att bilar helt enkelt var vackrare förr. Det konstaterades då att många sådana bilmärken kallades Classic (vilket var relevant eftersom spalten då handlade om just namnet ”Classic”). Men det fanns förstås också biltillverkare som eftersträvade ett klassiskt utseende utan att för den skull kalla bilen Classic. En sådan bilbyggare var den franskfödde kaliforniern Alain Clénet. Han valde i stället att uppkalla sitt bilmärke – och det företag i Santa Barbara som byggde bilmärket – efter sig själv. Företaget fick således namnet Clénet Coachworks.
Det engelska ordet coach betyder bland annat ”vagn”, ”galavagn”, ”diligens” eller ”kaross”. Ordet coachworks kan alltså ordagrant översättas med ”vagnsverk” eller ”vagnsverkstäder” och verkar ansluta till den tradition som innebar att det fanns karosstillverkare som byggde egna, exklusiva karosser på framför allt dyra bilmärkens chassier. Dessa karossbyggare kallades i USA coachbuilders. Genom att använda det lite ålderdomliga ordet tycks Clénet Coachworks ha önskat skapa associationer till en svunnen storhetstid som ånyo fanns inom räckhåll för den som hade råd med en Clénet.

Tillbaka till trettiotalet
Trots namnet var Clénet Coachworks ingen renodlad karosstillverkare utan snarare en ”riktig” biltillverkare, även om delar från andra tillverkare användes i stor utsträckning. Bolaget började bygga bilar 1975. Den första modellen var en tvåsitsig bil som formgivits för att likna lyxbilar från 1930-talet. Innanför den forntidsflirtande förpackningen fanns dock ett modernt chassi. Denna första Clénet-modell fick det inte så fantasifulla namnet Series I (”serie I”). Föga förvånande kom nästa modell, som kom 1979, att kallas Series II.
En Clénet kostade kopiösa mängder pengar, vilket borde säkra ett betryggande kassainflöde till Clénet Coachworks. Men de hantverksmässigt byggda bilarna (1800 arbetstimmar per bil) med sina polerade valnötsträpaneler, askkoppar i finaste kristall och 18 lager lack, kostade å andra sidan en hel del att tillverka. År 1980 gick det ursprungliga företaget i konkurs och köptes upp av en person som tidigare varit anställd av företaget. Han hette Alfred J. DiMora. Under Alfred J. DiMoras ledning tog Clénet fram modellerna Series III, Series IV och Series V. Namnet DiMora dyker för övrigt upp även i andra delar av det som skulle kunna kallas dyra, dåtidsinspirerade dollargrins historia. Alfred J. DiMora skapade nämligen också märkena Sceptre (”spira”) och DiMora. Det sistnämnda skryter med att det nu håller på att utveckla världens första serietillverkade bil som ska kosta två miljoner US-dollar.

Firade bilen
År 1986 hade USA:s president Ronald Reagan lyckats räkna ut att det var 100 år sedan patentet beviljades för den första självgående vagnen med förbränningsmotor. Reagan kungjorde därför att 1986 skulle vara ”the Centennial Year of the Gasoline Powered Automobile” (ungefär ”hundraårsåret för den bensindrivna bilen”). I samband med detta utsågs Clénet till Official Centennial Car (ungefär ”officiell hundraårsfirandebil”). Hur detta egentligen gick till är aningen oklart, men kanske tänkte festfixarna att en bil som ser ut att komma från trettiotalet men innehåller teknik från åttiotalet borde kunna representera hela seklet.
Att Clénet representerade Reagan-eran kan man ana även i det faktum att Clénet-bilar blixtrar förbi i de tidstypiska tv-serierna Dynastin och Dallas. De dyra dollargrinen lär dessutom ha sålts till många kändisar, bland annat kung Hussein av Jordanien, sångare som Aretha Franklin, Marvin Gaye, Julio Iglesias och Rod Stewart samt skådespelare som Farrah Fawcett, Sylvester Stallone och – kanske lite överraskande – Steve McQueen. Det bör dock nämnas att jag inte har kunnat få tag på någon av dessa utpekade Clénet-köpare (inte ens någon av dem som ännu lever) för att få deras bilinnehav bekräftat.

FREDRIK ANDERSSON

Läs mer

Advokaten Agneta: Om juridiska begrepp på bokstaven I

Artikel. Vad är immateriella rättigheter?
Immateriella rättigheter är en rätt att nyttja sådant som inte är materiella ting. Immateriella rättigheter kan vara upphovsrätt till ett litterärt eller musikaliskt verk, till exempel en bok eller låttext, ensamrätt till varumärke, till exempel IKEA, eller mönsterrätt till skydd för särpräglat mönster som formen på en stol eller en mobiltelefon, samt patentet till teknisk uppfinning såsom en glödlampa eller dynamit som Alfred Nobel fick patent på 1867.
Patent innebär en ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning. För att en uppfinning ska få patent krävs att uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, ha en teknisk karaktär eller utgöra en teknisk lösning på ett problem. Uppfinningen ska vara reproducerbar, det vill säga ge samma resultat varje gång den används. Patent beviljas efter ansökan om registrering till Patent- och registreringsverket (PRV).
Logotyper och andra former av tecken som har särskiljningsförmåga kan ge ensamrätt genom registrering som varumärke. Varumärket kan bestå av ord, figurer, bokstäver, siffror, ljud – till exempel glassbilens melodislinga – eller formen på en vara. Särskiljningsförmåga innebär att det ska gå att skilja en vara från andra varor som säljs, till exempel varumärket Coca-Cola kan särskiljas från varumärket på läskedrycken Pepsi Max.
De flesta produkter har även utformats, designats, för att få ett visst utseende, ett mönster. Formgivaren kan få ensamrätt till ny och särpräglad design genom så kallat mönsterskydd, vilket sker enligt mönsterskyddslagen. Exempel på skyddad design är det formgivna gelégodiset i form av en dödskalle som skapades 1992 av familjen Lindström.
Även konstnärliga och litterära uttryck i form av musik, skönlitteratur, teater eller konst skyddas av ensamrätt genom att den som har skapat verket får upphovsrätt till detsamma, även kallat copyright. Till skillnad från andra immateriella rättigheter, där ensamrätten ofta uppstår genom registrering hos Patent- och registreringsverket, uppkommer upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk automatiskt när verk som har en viss originalitet, verkshöjd, har skapats. Upphovsrätten gäller normalt 70 år efter upphovsmannens bortgång. Exempel på ett verk som har verkshöjd är stringhyllan, vars utformning Högsta domstolen 1962 bedömde vara tillräckligt originell för att omfattas av upphovsrätt.
De immateriella rättigheterna skyddar rättighetsinnehavarens ekonomiska rätt, ideella rätt samt ensamrätt att bestämma över vem som får förfoga över verket eller uppfinningen. Att utnyttja en immateriell tillgång i strid med rättighetsinnehavarens ensamrätt, till exempel piratkopiering av kläder, film eller musik, är straffbart och kan leda till skadestånd, böter eller fängelse.
Samhället har intresse av att personer och företag kan skydda sina immateriella tillgångar genom immateriell rätt till uppfinningar, design, musik eller konst. Till exempel står musikindustrin för en betydande del av Sveriges export. Enbart de upphovsrättsliga intäkterna från musik uppgick år 2010 till totalt 1239 miljarder kr.
Avslutningsvis bör Designhögskolan i Umeå, som rankats som en av världens bästa industridesignutbildningar, nämnas på temat skapande av immateriella rättigheter till nytta för oss alla.