Foto: Maria Wall

Jag och mina radiovanor

Hemma har jag en klockradio vid sängen som också funkar som väckarklocka. Den är alltid inställd på P1 och år igång 05.30 och det enda som skiljer vardag från helgdag är vågskvalpet som följer på lördag och söndag innan jag äntligen får höra nyheterna klockan 06.00. På vardagarna är det uppstigning men på lördagar och söndagar kan man slumra till igen och höra Andliga sånger, Naturmorgon, Språket, Stil eller Godmorgon Världen. Ja de där programmen kan i och för sig få följa med till köket där jag har en transistor som också är förinställd på radions P1 men jag stänger definitivt av när ”Ring P1” börjar för jag står inte ut med alla som klagar på rätt förutsägbara saker. (Det som stod i kvällstidningen igår).

Morsan har koll på Radio Västerbotten
Tvärs över gatan, hos farsan och morsan, är det en annan ljudbild från radion. I deras kök är radion alltid ställd på P4:s sändningar. Radio Västerbotten närmare bestämt. Nu ska jag vara ärlig och erkänna att jag bara spontant lyssnar på deras sändningar men som jag förstår av morsan så borde jag höra mer på den regionala kanalen. ”Man får ju veta allt”, säger hon. Ja nu har ju farsan och morsan även prenumeration både på VK och Folkbladet så mer informerad om det som händer i Västerbotten kan man nog inte bli.
Om vi nu återvänder till radions värld så finns i första hand även P3 och P2. Då kan jag erkänna att P3 har jag inte lyssnat på sedan 10 i topp försvann och det måste vara en ohimmelns massa år sedan. P2 är däremot en kanal som kan överraska. Hoppsan! Är det direktsändning från Jazzklubben i Umeå? Men kolla nudå: Här är flera timmar sändning från MADE-festivalen på Operan. Eller från Folkmusikfestivalen. Allt det där man har missat från den kulturella scenen på hemmaplan kan sändas i radions P2. Ofta är det Kjell Oscarsson – som jag känner mycket väl – som också spelat in många av dessa program.
När vi slogs om kassettbanden
Det fanns en tid när jag var ung och när man verkligen längtade efter popmusik i radion. Hade Beatles gjort en ny låt satt man där med fingrarna på bandspelarens ”record” för att inte missa att spela in den. Och gud nåde den radiopratare som svamlade i låten och förstörde allting. Alla ni som växt upp med Kaj Kindvalls program Tracks (1984-2011) vet vad jag pratar om. Hur många kassettband har ni hemma med inspelningar därifrån? Jag skulle tippa att de flesta är från 80-talet och en bit in på 90-talet. Det var kassettbandens tid för nu kunde man själv bestämma vilken musik man ville lyssna på. Ha med i bilen, spela upp på förfesten eller byta mellan varandra. Eftersom de enklaste datorspelen kom vid samma tid så fick man dock passa sina kassettband – annars hade grabben ”koppat” något dataspel typ ”eskimån och hajarna” eller ”grodan som skulle hoppa över floden och blev attackerad av trollsländor”. Här försvann mina Steely Dan-kassetter och när jag försökte spela upp dem lät det ”kvirr ... kvirr ... kvirr”. Ja då hade grabben spelat över och lagt dit ett spel. Jäkla ungar på Sofiehem!

Närradion som blev flams och trams
De kommersiella radiokanalerna kom i slutet av 80-talet, början 90-talet tack vare Närradion och beslut om att ”föreningarna skulle komma till tals”. Det tog inte många år innan det i och för sig behjärtansvärda motivet att bredda demokratin och yttrandefriheten ersattes av målgruppsanpassad hit-musik av olika sort i reklamkanaler med namn som Radio NRJ, Radio Rix, Rock-klassiker, Lugna Favoriter, Mix Megapol. Jag hör sällan eller aldrig på dessa kanaler. Ja när jag åker taxi kan jag hör dem. Och det är klart; gillar man folk som går på uppåttjack och flamsar och tramsar och pladdrar i mun på varann SÅ ÄR JU DETTA RADIOKANALEN FÖR DIG! Tarrrataaaaa!!!! ”Clap along if you feel like a room without a roof – Because I’m happy – Clap along if you feel like happines i the truth – Because I’m happy...” Okej. Jag hör hellre Pharrell Williams sjunga ”Happy” hundra gånger om dan i någon reklamkanal än Täppas Fogelberg reta upp redan uppretade människor som ringer in och klagar i ”Ring P1”.

Radio ska göras av proffs
Slutligen: Nicklas undrar om jag lyssnar på podcasts. Det är alltså en ny sorts radio som görs på nätet och där oftast kändisar pratar lättsamt med varandra. Typ Filip och Fredrik eller Alex Schulman och Sigge Eklund. Svar ja. Någon enstaka gång. Men detta är enligt min mening bara light-kopior på det radioproffs som Kjell Alinge och Måns Rosander gjorde förr i världen. Radio ska göras av proffs tycker jag. Det är därför jag helst hör på sena eftermiddagens sändningar av P1. Det kan vara ett inslag från Londons teatervärld av Kerstin Berggren, ett samhällsprogram av Gunilla Nordlund eller ett inslag om ekonomin i England just nu signerad Staffan Sonning. Det här är radio på riktigt. Bättre än så blir det inte. God Morgon!

Ja du Nicklas. Den som söker han finner brukar det heta. Jag lär mig en del om världen genom radions P1. Var inhämtar du dina kunskaper nuförtiden?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!