Foto: Maria Wall

Vi har oftast rätt de gånger vi önskar att vi hade fel

Benny, en ärrad vardagsgambler, vill att jag redovisar mina största vinster genom tiderna och därtill vad jag gör av alla pengar jag vinner. Här uppstår nu plötsligt en ravin mellan verklighet och frågeställning – jag är nämligen en direkt dålig och framförallt håglös spelare.

Men jag har spelat, och jag antar att de gästspel jag gjort grundade sig i ett historiskt intresse för Tipsextra, understött för övrigt av min farfar som brukade spela på de engelska lagen. På lag vilkas namn han uttalade på ren norrländska och ingenting annat. Han gjorde inte minsta ansträngning för att anpassa sig till deras engelska ursprung. Arsenal är ju även ett svenskt ord som ni vet, och Sten sa därför arsenal om ”Aaasenal”.
Några gånger gick jag med honom den korta promenaden längs Tjärhovsgatan på Haga till spelbutiken, som på den tiden givetvis var en tobaksbutik, för att hålla honom sällskap när han lämnade in sina rader.
Säkerligen fick jag prova att komponera en egen rad tillsammans med honom, och på den vägen var det. Vägen jag ramlade in på var dock en kort återvändsgränd. Den tog slut bara nåt år senare, under samma helg som min morbror Tommy gifte sig med sin Eva i Sundsvall.
En lördag förstås, eftersom vi pratar om tidigt 80-tal, med full omgång på Stryktipset.
Det var för övrigt alltid full omgång på den här tiden, man kände inte till nåt annat. Det mest naturliga var att alla matcher började och slutade samtidigt, klockan 16.00 ... 15.00 i England. Inte som nu när Sky Sport, till allas glädje, inte minst dem själva, brutit upp omgångarna så att vi nu kan se på Premier League-fotboll vid åtminstone sex tillfällen per vecka.
Hur som helst. Festen hölls på Restaurang Oscar och min käre far hade efter middagen drabbats av en del gaser som han tänkte bespara övriga gäster, och därför gick vi ut en sväng, han och jag. Under den här promenaden avslöjade farsan till slut att tolv rätt, som jag hade lyckats pricka in och gärna nämnde, av nån anledning inte givit någon som helst återbäring den där helgen.
Här hade jag spelat tre enkelrader, investerat upp emot tre kronor i, och prickat in alla matcher utom en. Att jag som elvaåring inte skulle få någonting tillbaka för den expertisen, det besväret och den monetära insatsen – det ansåg jag vara rena rama dårskapen.
Den upplevelsen botade mig effektivt från varje form av kommande spelmissbruk.
Och kanske är det därmed som Svenska Spel hävdar – att det är vinsterna som föder spelmissbruk, och inte förlusterna.
Jag kan även meddela att jag är en av de få människor som aldrig vunnit på Oddset. Aldrig alltså, inte en endaste gång ... och det har jag ändå försökt mig på, förhållandevis många gånger. Trots det har jag har aldrig fått återvända till spelkiosken i triumf för att hämta ut ens hundra kronor.
Det har sin logiska förklaring i min ologiska grundinställning när jag väljer matcher. Jag följer och förförs uteslutande av oddsen.
Låga odds är lika med trist, höga odds däremot mumma.
Föreställ er då höga odds gånger tre. Det blir för mig oemotståndligt, hur många gånger jag än INTE vinner.
Min enda förklaring får bli att jag lutar mig mot den oerhört charmige och en gång i tiden lika speltokige Torbjörn Boström, som idag är framgångsrik travhästägare med kusen Caballion:
”Jag ser chanserna som 50/50 – eftersom det bara finns två utfall ... antingen går den in eller så går den inte in.”
Så enkelt är det ju inte, och hela idén med att arrangera spel utgår från att det faktiskt är väldigt svårt att förutse saker. Ofta känns det som om mackorna alltid landar med pålägget neråt när vi chansar på vad vi tror är en 50/50-chans.
För oss vanliga dödliga gäller tyvärr fortfarande tesen att vi egentligen bara får rätt de gånger vi önskar att vi hade fel.
Den vetskapen borde förresten gå att utnyttja.
När vi spelar.

Benny; Att få stalltips inför travlopp är väl eftersträvansvärt, antar jag – men det gäller ju själva livet också. Kan inte du komma med dina bästa tips här i världen, för ett lyckligt och friktionsfritt leverne.
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!