Foto: Jimmy Widerlund

Brevbäraren som gillar ”skitväder”

Solen sken när Bil & Bostad skulle dokumentera Joakim Erikssons arbetsdag, men som rutinerad brevbärare har han erfarenheter av alla slags väderlekar. – Jag är nog en av få som verkligen gillar skitväder, berättar han skämtsamt.

Hans namn är Joakim Eriksson. Han är i full färd med att förbereda sig för sin första postrunda för dagen, när han gör en kort paus i lastningen, och berättar att bilen kommer gå till Degernäs.
– Det är bara för att du ska åka med, annars var det länge sedan jag fick köra den slingan, tillägger han med glimten i ögat.
Jag frågar hur länge vi kommer vara ute och han svarar fyrtiofem minuter. Det är naturligtvis bara en uppskattning från hans sida, men jag beslutar där och då att verkligen pröva den tidsberäkningen. Dagen i ära verkar det nämligen vara extra mycket post som ska rymmas i den knallgula bilen. Det kommer knappast som en överraskning, då onsdagar dessutom innebär gratistidningar för Umeås brevbärare.
Joakim Eriksson kommer ursprungligen från Nordmaling, men har bott i Umeå sedan 2003. Postterminalen här på flygplatsvägen är hans femte postkontor i ordningen och han trivs som en av stadens stolta kurirer.
– Det är ett varierat yrke. Hälften av tiden spenderas inne, den andra hälften ute, och som brevbärare sköter man allt jobb, från sortering till utdelning. Även om mer och mer av arbetstiden faktiskt spenderas ute på vägarna, säger han.

Effektiviserad utdelning
Posten har undergått en rad förändringar genom åren. I början av 2000-talet gjordes bland annat en omfattande rekonstruktion av servicenätet, då traditionella postkontor ersattes av företagscenter och postombud. ”Det är ingen riktig post”, proklamerade Roy Anderssons reklamfilmer när det begav sig, men i dag utgör förändringarna en verklighet för koncernen.
– Under min tid i yrket har det skett ganska många besparingar, som mer eller mindre inneburit att man nu gör mer jobb på mindre tid. Arbetet har helt enkelt effektiviserats, samtidigt som det krävts nedskärningar. Precis som i de flesta branscher, menar Joakim Eriksson.
Den svenska postmarknaden är konkurrenssatt sedan brevmonopolet avskaffades 1993. Men Posten är fortfarande enda operatör som måste erbjuda rikstäckande service, med försändelse av A-post dagen efter den postats, något som i sin tur har krävt noggrann planläggning av de lokala nätverken.
– Här har vi inte fasta distrikt, utan vi försöker istället alternera slingorna mellan de anställda. Under upplärning får man en fast slinga, för att man ska bli varm i kläderna, men det brukar gå fort att lära sig, så länge man vet var man ska börja. Efter det har man vanligtvis minst tre slingor som man ska kunna. Men de flesta av oss kan naturligtvis många fler än så.

Högerstyrda bilar
Solen skiner när vi anländer i Degernäs. Det är lunchtid och rusningstrafiken lyser med sin frånvaro, men i jakten på vårtecken behöver man däremot inte anstränga sig. Och längs den guppiga vägen genom det lilla samhället fortsätter berättandet.
– När jag började som brevbärare föredrog jag cykel. Det är i och för sig ganska säsongsbundet, men nu föredrar jag nog moped, oavsett väderlek. Jag är nog en av få som verkligen gillar skitväder, säger Joakim Eriksson, följt av ett skratt.
För att underlätta bärandet och undvika förslitningsskador har brevbärarna blivit försedda med bärvästar, som fördelar tyngden över hela överkroppen. I bilarna finns även krokar, för att kunna dra de paket som är för tunga att lyfta. Ett annat vanligt hinder under vintermånaderna är mörkret, och därför är varje bil därtill utrustad med extrabelysning.
– Men den största skillnaden från en personbil är annars att ratten sitter på höger sida i postbilarna, fortsätter Joakim Eriksson, vilket kan kännas lite konstigt till en början, då man gärna vill placera sig närmare mittlinjen på vägen. Det är en vanefråga, man vänjer sig till slut.

Få olyckor
Han verkar onekligen ha vant sig vid det här laget. Dagens postbilar är effektiva och energisnåla, men förarna måste även köra bränslesnålt och säkert för att de nymodigheterna ska fylla sin funktion. Enligt Joakim Eriksson försöker han själv alltid göra sitt bästa för att föregå med gott exempel i trafiken.
– Om man tänker på hur mycket bil vi kör, är det konstigt att det inte sker fler olyckor. Jag har haft tur som inte varit inblandad i några olyckor, men då försöker jag också köra ganska lugnt. Jag tror annars att det faktiskt är lätt hänt att folk söker fel hos oss, eftersom vi är ett märkbart företag, med gula bilar som syns väl, avrundar han.
Jag märker det knappt själv, men plötsligt har även de vita höbalarna på landsbygden bytts ut mot dessa gula små postbilar. Vi är nämligen tillbaka på parkeringen vid flygplatsvägen. Jag tittar på klockan och ser att vi inte riktigt höll de där fyrtiofem minuterna, men några få minuter över är nära nog i min bok, under omständigheterna blev det en ganska bra bedömning av arbetsdagen. Förhoppningsvis slutade den i en rättvis uppskattning av brevbäraryrket också.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!