Foto: Maria Wall

Inte ens gemenskap ska gå till överdrift

Idrotten behöver säljas in till Benny K. Även om han redan gillar trav, Odain Rose, UIK och Björklöven i viss mån finns det ju ytterligare upplevelser man inte bör missa. Umeå är ju en av landets bästa idrottsstäder, liksom hela länet, som producerar stjärnor till världen och attraherar löften från hela landet.

Jag slår gärna ett slag för ungdomsidrotten, den är charmig, inte bara för närmast sörjande. Umeå Fotbollsfestival till exempel, är ett givet stopp på sommaren – platsen där oförställd glädje blandas med djupaste besvikelse och ett somrigt os från burgare och wok. Där löften och träben fortfarande spelar i samma lag och föräldrarna kastas mellan hopp och förtvivlan, inte minst när den hemska sanningen går upp för dem att tränarna INTE tänker toppa laget mot slutet av matchen – trots att det faktiskt handlar om kvartsfinal för tioåringarna!
Idrott handlar mycket om gemenskap. Och överallt där gemenskap uppstår framträder också motståndare, som med tiden kan bli rivaler. (Det här gäller även föräldrarna uppe på Nydalaområdet.)
Men man måste alltid påminna sig själv om att den verkligheten på många sätt går att likna vid live-rollspel. Det är inte riktigt på riktigt, men tillräckligt nära för att ge spänning och äkta känslor.
Jag tänkte på det här när jag åkte längdskidor för halvannan vecka sedan, efter dödsmisshandeln i Helsingborg, och några timmar före Lövens domedagsmatch – när de skulle spela sig kvar i Allsvenskan.
Jag fick en superb idé (enligt mig själv), tyvärr lite för sent för att hinna realisera den. Inte ovanligt förresten att man tänker klart när man anstränger sig – som vid löpning eller skidåkning. Först ältar man i vanlig ordning världsliga ting men snart orkar man inte det utan hemfaller till att lyssna på sin monotona andning och tillåter på så sätt hjärnan att gå på tomgång. Därmed rensas cacheminnet och lämnar plats för nya infall.
Just då, halvvägs mot 12 kilometer, stod det väldigt klart för mig att vi borde ha bokat två supporterbussar till Skellefteå-fans, och bjussat dem på entrén till Björklövens ödesmatch och uppmanat dem att heja på Löven för första och sista gången i sitt liv – för att inte chansen till framtida Västerbottensderbyn för alltid skulle gå förlorad.
Det hade varit en upplevelse sannerligen, att få stöd av vår största nemesis, och en riksnyhet hade det blivit, som det alltid är förresten när Sveriges häftigaste derby spelas.
Vi älskar att ogilla varandra, men det är viktigt att samtidigt visa respekt och det här hade varit ett aktuellt och starkt sätt att lyfta detta på.
Hur spelarna agerar före, under men framförallt efter matcher sänder signaler upp på läktarplats – och de försvagas inte med avståndet utan ökar snarare. Om spelarna spearar varandra riskerar det att fansen biter varandra en bit bort, eller slår flaskor i huvudet på motståndarfans nere på torget.
Att göra livet surt för motståndare under match är varje hockey- eller fotbollsspelares jobb, men att morsa, hälsa och respektera dem efter matchen, för alla att se, är en skyldighet och ett viktigt ansvar.
Här hade SAIK och Löven kunnat göra gemensam sak för västerbottenshockeyn och för idrotten i stort. Jag önskar att jag kommit på det här en vecka tidigare.
Och givetvis hade skellefteåklacken fått sjunga och tracka Löven precis som vanligt i slutet av matchen, när uppdraget väl var slutfört – det hade vi med glädje kunnat bjussa på. Vi Lövare känner väl ändå en gnutta stolthet när vi hör att Black Power sjunger nidvisor om Löven på bortamatcher i SHL, och vi får mest spela irriterade när vi hör om den banderoll nåt skellefteåfan hade haft orken att tillverka, forsla till, och hänga upp på en viadukt över E4:an vid den här tiden i fjol – när Löven kvalade upp till Allsvenskan.
”LYCKA TILL I KVALET
TILL KORPEN ... LÖVENPACK”.
Det är en typ av gemenskap vi har, de otrogna Marklundarna från Staan och vi, även om vi inte riktigt låtsas om det.
Hoppas det blir ett träningsderby även nästa år.
Men kanske bör vi inte sjunga Centerfolds ”Hata Skellefteå” då, så vad sägs om Lill Lindfors gamla dänga:
”Jag tycker inte om dej, håller inte av dig ... men jag känner väldig ... sympati.”

Benny: många svenska lag har ju anammat idén om att ha en kampsång – inspirerade av att Hammarby alltid sjunker söderkisen Kentas ”Just idag är jag stark” inför varje match. Kan inte du tipsa en massa lokala lag om vilka låtar deras fans borde sjunga?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!