Foto: Maria Wall

Konsten att vänta in sin tid

Jag har varken bil eller körkort så jag strosar fram i tillvaron. Jag behöver inte jäkta för att få harmoni om man säger. Man skulle också kunna säga att jag har all tid i världen. Eftersom mitt jobb är självständigt och fritt kan jag kalla det jobb när jag stannar till vid elskåpen utanför Saedéns och småprata med stadens gentlemen som brukar stå där i vårsolen och ... klaga på det ena och det andra.

Ja nu har ju Saedéns bytts mot Dressmann men för genuina umebor kallas denna hörna Elskåpen vid Saedéns. Nu finns en skylt på denna byggnad där det står Balders Horn, men ingen har någonsin kallat hörnan för det. Ändå har den suttit där en mansålder.
Senast jag var där med de kepsprydda gentlemännen klagades det på att det fanns för få herrekiperingar i centrala stan. Och hos de få butiker som finns erbjuds rockar som är för korta och byxor som är för trånga. Var kan man få tag i en riktig trenchcoat idag? Och någonting annat än jeans och chinos? ”På Ströms i Stockholm.”
Eller kanske på Oves herrmode, sa någon. En annan föreslog Myrornas. Det sista alternativet kräver också att man har koll på intressanta dödsbon som kan dyka upp. Familjesidans dödsrunor fungerar som annonser i så fall. Vart har änkan lämnat in plaggen efter sin välklädde karl? Till Myrornas eller Röda korset?

Jag stressar upp mig i kön på Buketten
Våren kom tidigt och mina intorkade pelargoner skulle väckas upp ur sin vintersömn. Jag släntrade ner till Buketten som finns i samma hus som där jag bor, försedde mig med en påse blomjord och en flaska växtnäring.
Ställde mig i kön vid kassan. Jag vet inte varför men så fort jag ställer mig i en kö blir jag stressad. Alltid går den för långsamt. När jag stod där med mina varor som inte behövdes slås in i papper eller läggas i påse blev jag ännu mer stressad när jag såg att alla före mig skulle genomgå en tidsödande procedur. Blommorna skulle viras om med papper och läggas i påsar av en tjej samtidigt som hon i kassan stod sysslolös. Jag gick därför fram till tjejen i kassan och undrade om jag fick betala mina varor när hon ändå stod där och väntade på nästa kund. Reaktionen? ”Varför går du före i kön för?”
Jo, sa jag. Jag tänkte bara betala mina varor medan du väntar på nästa kund. ”Jomen du går ju före i kön!” sa hon. Exakt, sa jag. Men om du tar betalt nu för mina varor så kommer det att gynna de som står bakom mig, eller hur? Hela kön muttrade nu åt mig. ”Gå och ställ dig i kön” sa någon.
Jag kunde ha stått där och käftat om hur smart det hade varit om tjejen hade tagit betalt av mig eftersom jag inte hindrade någon annan, men jag lommade snällt tillbaka till min plats i kön. Och tänkte; varför blir jag så stressad i köer? Inte var det för pelargonernas skull. De hade ju ändå sovit hela vintern. Nog skulle de kunna sova i fem minuter till innan jag väckte upp dem med ny blomjord och växtnäring. När jag kom fram till kassan sa jag till tjejen; Ja ursäkta. Jag skulle givetvis ha väntat på min tur. Samtidigt pep det till i fickan från min smarta telefon.

Två hundradelar från en VM-seminal
Det SMS jag fick i min smarta telefon kom från Odain Rose som kvällen innan hade tävlat i inomhus-VM i Polen. Han hade sprungit sitt 60-metersheat i svårt motstånd men inte riktigt hunnit fram. Det hade saknats två hundradelar för att gå vidare till semifinal och han var bedrövad över att det här misslyckandet skulle försvåra för oss att få sponsorer till hans framtida karriär. Jag har nämligen lovat att hjälpa honom om jag kan. Vi är ju båda uppvuxna i Hörnefors, gudbevars. Klart man ska hjälpa en sån pojk! Så jag skickade ett SMS tillbaks till honom och sa; du har allt tid i världen. Du är ju så ung! Tids nog ska du spränga alla rekord som finns. Åtminstone i Sverige, eller Europa. Odain Rose har sin plats i kön. Att bara ta sig dit är stort. Att bara få bli uttagen till VM!
När jag pysslade med mina pelargoner så tänkte jag på Odain igen. Han är nog världens snabbaste hörneforsare genom alla tider. Men vem är den långsammaste hörneforsaren? Det måste ha varit Tage Börjesson. I min barndom var det han som kom med häst och vagn och hämtade sopor som han körde till bränngropa. Han var ofta in och fikade hos folk hela tiden. Medan hästen stod utanför som vi barn fick klappa. Han tog sig tid Börjesson och som det berättades hade han alltid gjort det, även när han var barn. Det fanns ingen som kom förs ent lika många gånger som Börjesson när han gick i skolan och hans replik är klassisk. Läraren frågade: ”Jaha Tage, nu är du sen igen. Varför då?” Börjesson: ”Jag gick så sakta.”
God Morgon!

Ja du Nicklas Berglund. En harmonisk livsföring är väl någonting vi alla föredrar men ibland får vi stå ut med både irritation och friktion. När blev du senast uppriktigt förbannad. Och på vad?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!