Foto: Jimmy Widerlund

”Ambulansen är ett rullande sjukhus”

En ambulansförare behöver ofta vara snabb, men att vara snabbt på plats, handlar inte alltid om att köra fort. Att säkra patienten kommer i första hand och då vinner en säker körning i längden. – Det är mer vård under transport nu än vad det var tidigare, menar Ronny Friberg, avdelningschef på Ambulanssjukvården.

I samma ögonblick som jag ringer på dörren syns ett välkomnande ansikte på andra sidan glaset. Det verkar onekligen som om ordspråket stämmer, att ambulansförare kommer snabbare. Inte bara vid utryckning, utan även när de öppnar dörrar. Mannen som äger ansiktet presenterar sig som Ronny Friberg och som av en händelse är det honom jag är här för att träffa.
– Det här är en arbetsplats som ständigt är i rörelse, där det hela tiden händer någonting, berättar han.
Arbetsplatsen i fråga är Ambulansstationen på Ålidbacken i Umeå. Ronny Friberg har arbetat här som ambulansförare i trettiosju år, han är utbildad sjuksköterska, och sedan 2012 är han även avdelningschef, en roll som medfört ytterligare ansvar.
– Vi har fyrtiofyra fasta anställda, sjuttiofyra stycken totalt, så det är en stor organisation att strukturera, säger Ronny Friberg.
– Jag ansvarar för personal och budgetfrågor, och tillsammans med en medarbetare leder jag arbetsfördelningen i området, fortsätter han. Där även Robertsfors, Nordmaling och Vännäs ingår.

Behandling direkt
Dagens ambulanssjukvård innefattar undersökning, vård och behandling, både på hämtplats, såväl som under färd till sjukhus. I varje ambulans arbetar två sjukvårdare, varav minst en ska vara utbildad sjuksköterska. Socialstyrelsens föreskrift från 2005, att endast sjuksköterskor får ge läkemedel inom ambulanssjukvården, har i sin tur inneburit att allt fler i personalen valt att utbilda sig.
– Det är mer vård under transport nu, än vad det var tidigare. Förut handlade det om att köra fort ut och fort in. Nu börjar behandlingen direkt, genom att man gör patienten färdig på plats, samtidigt som man hela tiden informerar akutmottagningen om förutsättningarna, säger Ronny Friberg.
– Ambulansen är ett rullande sjukhus kan man säga.
Kommunikationen mellan ambulansen och det andra, stationära sjukhuset sker med hjälp av det så kallade Rakelsystemet. Radiokommunikation för effektiv ledning, Rakel, är Sveriges nationella kommunikationssystem. Utbyggnaden i Norrland invigdes 2010, som den sista delen i övergången till det digitala systemet för organisationer som arbetar med allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Smidighet i trafiken
Ronny visar snabbt hur det används och sätter fast radioenheten vid sin högra axel, innan han fortsätter med att berätta om ambulansernas övriga utrustning.
– Utryckning innebär inte att köra fort, utan att köra fritt. Istället för att köra fort använder vi signaler och ljus för att snabbt och smidigt ta oss fram genom trafiken. Det är en fråga om säkerhet, för andra bilister, såväl som personerna i ambulansen.
– Sedan är fordonen naturligtvis försedda med EKG-utrustning, hjärtstartare och andra hjälpmedel som kan tänkas behövas för att kunna göra ingrepp på plats, säger Ronny Friberg.
Det som satte bollen i rullning att utveckla ambulansen till detta rullande sjukhus, var framstegen inom behandlingen av just hjärt- och kärlsjukdomar. Bröstsmärtor hör nämligen till de vanligaste larmorsakerna inom ambulanssjukvården, och teknologiska lösningar att undersöka dem var därför tidiga installationer i den moderna ambulansen. För att täcka upp strömåtgången av den elektroniska utrustningen är fordonen dessutom försedda med ett extra batteri, som laddas så fort bilarna står parkerade i garaget. I Umeå finns i dagsläget två dygnsbilar och en dagbil, men enligt Ronny Friberg räknar man med att utöka till tre dygnsbilar i höst.
– Under mars månad kommer vi även prova med en så kallad bedömningsbil. Det innebär att en ensam sköterska kör ut vid lägre prioriterade fall, för att göra en bedömning på plats, som ett sätt att utöka verksamheten och fördela våra resurser, säger han.

58 000 mil
Den avlösningen kan verkligen behövas. Under de cirka 14 000 utryckningar som gjordes i Umeå under förra året körde de illgula fordonen som nu står här i garaget närmare 58 000 mil. Ett hektiskt liv som innebär att deras livslängd är begränsad.
– Varje bil kör omkring tusen mil i månaden. När de varit i drift i fyra-fem år är det dags att byta ut dem, poängterar Ronny Friberg.
När jag slutligen lämnar Ambulansstationen bakom mig, står ambulanserna fortfarande kvar i garaget. Portarna är stängda och motorerna tysta, men ändå är det som om första hjälpen är på väg. De där illgula fordonen, med det karaktäristiska reflexmönstret, kommer alltid vara redo att rycka ut och agera räddaren i nöden. Om man inte kan ta sig till sjukhuset, kan sjukhuset ta sig till dig. Och när nöden kräver sjukvård, kan man åtminstone finna trygghet i den vetskapen.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!