Foto: Jimmy Widerlund

Kontroll i trafiken med umepolisen

En polisbil är utrustad med många högteknologiska instrument, men det krävs en utbildad yrkesperson att hantera dem. Bil & Bostad fick följa med trafikpolisen när deras nationella yrkestrafikvecka skulle genomföras. – Mycket av kunskapen kommer av erfarenheter, säger Rikard Nordahl, trafikpolis vid Polismyndigheten i Västerbotten.

Polisbilarna står strategiskt parkerade vid utfarten av kontrollfickan, redo att rycka ut om någon skulle få för sig att smita. Det vilar ett dis över asfalten och en blöt kyla ligger i luften. Trafiken på E4:an dånar förbi någonstans i periferin, samtidigt som jag frågar hur de här kontrollerna vanligtvis brukar se ut. Rikard Nordahl, trafikpolis i Umeå sedan elva år tillbaka, vänder bort huvudet när han svarar och jag får luta mig fram för att höra vad han säger.
– Förutom hastighet, nykterhet och bälteskontroller, kollar vi även förartillstånd, transporttidsschema, färdskrivare och fordonsvikt. Det är många som är överbelastade och har svårt att hålla vikten. Sedan inspekterar vi självklart lastsäkring och fordonsskick, för att försäkras oss om att fordonet är kördugligt, säger han.
När vi fortfarande satt kvar i bilens lugna vrå, berättade Rikard att de brukar sänka hastighetsbegränsningen vid sträckorna de patrullerar, och först nu förstår jag varför. Man skulle nog löpa risken att få hörselskador om man stannade här ute för länge.

Tunga transporter
Vi befinner oss strax söder om Umeå, i höjd med Röbäck, där trafikpolisen är mitt uppe i sin nationella yrkestrafikvecka. Den ingår i ett EU-projekt, där alla medlemsländer fokuserar på specifika sidor av trafiken under en vecka, för att sedan rapportera in resultatet för en jämförande utvärdering. Det brukar vanligtvis vara två sådana veckor per år, och den här gången är kontrollerna inriktade på tunga godstransporter, såsom långtradare.
– Den här typen av inspektioner är begränsade, eftersom det bara finns ett fåtal kontrollplatser med fordonsvåg, säger Rikard Nordahl.
– Inspektionstiden varierar, fortsätter han, det tar vanligtvis minst tjugo minuter per fordon, men arbetet kan pågå uppemot en timme om vi upptäcker felaktigheter. Ibland ännu längre, beroende på olika komplikationer. Antalet utländska yrkesförare har ökat och ibland talar de varken svenska eller engelska, vilket försvårar situationen, eftersom vi då måste kontakta en tolk. Uppskattningsvis hinner vi kanske gå igenom fem eller sex tyngre fordon på en arbetsdag.

Specialutrustade bilar
Trafikpolisens egna fordon utgör en viktig del i deras verksamhet. De är specialtillverkade fordon, som används vid transport och spaning, såväl som utryckning. Och de är väl försedda med utrustning för att kunna fylla sitt syfte.
– Bilarna är vanligtvis utrustade med trip-track, som mäter tid och sträcka, för att på så sätt ta fram en genomsnittshastighet på andra fordon. De flesta av våra lättare fordon har även en kamera som kan fånga överträdelsen på film, som sedan sparas vid behov av bevisning i en eventuell rättegång. Ute i trafiken kan vi snabbt läsa av instrumenten för att avgöra om vi ska ingripa, säger Rikard Nordahl.
Inredningen i bilarna är enkelt utformad, för att uppnå maximal effektivitet i skarpa situationer. Panelen till höger om ratten domineras av GPS och komradio, där det digitala Rakelsystemet har ersatt S70, som tidigare var standard.

Besiktar på plats
Bakom Rikards bil på kontrollplatsen står ett större fordon, en minibuss utrustad med en dator, som bland annat innehåller analysverktyget Octec. Det är ett program som Polisen och Transportstyrelsen använder för att göra så kallade flygande inspektioner, då de besiktar fordon på plats. Datorn är uppkopplad till det centrala systemet, där man exempelvis kan kolla upp tekniska data om olika fordon.
– Men man måste veta vad man tittar på, hur man ska räkna utifrån de tekniska uppgifterna, och det tar tid att lära sig, berättar Stig Näslund, som flyttade upp till Umeås poliskår från Stockholmspolisen för snart åtta år sedan.
– Det finns otroligt mycket att hålla reda på när man gör den här typen av kontroller, fortsätter han. Det är krångligt till en början, men till slut sitter det!

Många utbildningar
Från och med 2005 har svenska polisbilar blågula högreflekterande märkningar, som gör det möjligt att se fordonet i mörkret. Varje bil har även ett eget anropsnummer, som ska synas från alla håll, även från luften.
Synen av en polisbil kan trots allt få den värsta fartdåren att börja krypa fram som en snigel. Kanske är det just därför som Stig Näslund, Rikard Nordahl och de andra i den här trafikgruppen har arbetat så hårt, för att fortsätta synas här ute på vägarna.
– När man kommer hit till trafikavdelningen har man mycket att lära. Det finns en mängd utbildningar man måste ta, bland annat utbildning i laser och annan utrustning, samt hur man genomför flygande inspektioner. Man kompletterar sedan sitt körkort, går en utryckningsförarkurs, där man övar avancerad bilkörning, genom att testa bilens egenskaper i höga hastigheter. Med åren kan det även följa olika typer av uppdateringskurser, säger Rikard Nordahl, innan han gör en funderande paus.
Sedan avslutar han sin tanke.
– Men mycket av kunskapen kommer av erfarenheter.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!