Foto: Maria Wall

Saker man inte vill göra mår man bra av

Benny K vill att jag identifierar och tipsar om saker – aktiviteter, evenemang, förströelser antar jag – som kan lätta upp februari månad. Den uppgiften aktualiserar ett generellt oskick som vi människor håller på med. Det att vi har cementerade och förutfattade meningar om våra tolv månader. Det sker samtidigt som vi på alla sätt försöker motverka förutfattade meningar i alla andra avseenden, men alltså aldrig adresserar det stigma som de stackars månaderna dras med.

Februari är en av dem som är satt i OBS-klass av oss svenskar, för vad som verkar vara all evighet. Lite bättre än hopplösa januari, men inte mycket.
Juli är givetvis allas gullegris och favoritmånad, följd av juni och därefter augusti. December lyfts upp tack vare julhelgerna, men det är mest läpparnas bekännelse (vi föredrar nog egentligen till exempel vårvintern i april), och på ständig nedflyttningsplats i almanackan befinner sig november, december, januari och nu högaktuella februari.
I december, som ofta betraktas som ”mörk och stressig”, hade jag ett givande samtal med Jocke Blomqvist, numera psykolog mer än fotbollstränare, som utgick från en metodik och filosofi han arbetat fram kring personlig utveckling, och handlar om vad som gör oss människor lyckliga.
Han föreslår att det vi tror ska göra oss lyckliga, när vi tittar framåt i tiden, inte alls är samma saker som vi minns med glädje och tillfredsställelse i retrospektiv.
En intressant tanke, och utan att påstå att jag vet allt om Jockes idéer handlar det mycket om att ta tag i saker, och få saker gjorda.
Allt mer ser jag ett mönster kring välmående som lyckas vara överraskande trots att vi nog innerst inne vet att det förhåller sig på det här viset. De saker vi vill göra och längtar att göra trumfas, utklassas till och med, i lyckorus-mått-mätt av saker vi tycker är jobbiga och obekväma.
Färskt exempel:
Jag gick till min charmerande tandläkare Jörgen Edström för halvannan vecka sen, med en del obehag och ångest. Jag hade fuskat med tandtråden (en eufemism för att aldrig ha använt, faktiskt inte ens övervägt att använda den vid ett enda tillfälle), sörplat kaffe och snusat som på ackord, och vid alltför många tillfällen helt sonika HOPPAT ÖVER kvällsborstningen (PS! Jag borstar alltid sen eftermiddag.) Och även om Tandläkarhuset är rena spaupplevelsen jämfört med min uppväxts folktandvård, och ett par andra dentala inrättningar jag har erfarenhet av, kände jag ett fysiskt motstånd mot att gå dit.
Men, på bara femton minuter skingrades molnen.
Jörgen sa flera gånger att jag hade varit, citat: ”jätteduktig”, och att allt såg så bra ut. Han använde förvisso ett par medeltidsverktyg nånstans där i mitten av sejouren för att skrapa bort tandsten, men sen putsade vi och la på fluor och ganska snart valsade jag på lätta fötter ut i en onsdagsförmiddag som då var betydligt ljusare, och fylld av möjligheter snarare än måsten.
Den vardagseuforin erbjuder inte sånt vi
ser fram emot, inte ens combon swefilmer.com och chips.
Samma förhållande mellan friktion och välmående gäller när vi tar oss an högen av post, byter däck på bilen eller ringer de där telefonsamtalen till olika byråkratiska organisationer som bara inte blivit av.
Två veckor på en paradisisk sandstrand kan inte riktigt konkurrera med att-göra-listan, drömsemestern som upplevelse kan egentligen bara bli en besvikelse. Förväntningarna är skyhöga liksom vår miljöpåverkan och de monetära kostnaderna.
Av den anledningen borde februari kunna bli rena lyckopillret. Jämfört med bortskämda juli, då alla måsten är portförbjudna, finns det nu gott om tid till att ta tag i uppskjutna och förträngda uppgifter och saker.
Låt det bli februaris nya persona, låt den bli få-saker-gjorda-månaden.

Benny; som kamrat och kollega vill jag dig givetvis allt gott. Därför vill jag nu att du sätter ihop en lista över de jobbigaste sakerna du inte förmått dig att ta tag i ännu – så att du sedan kan vara hög på dopamin månaden ut.
NICKALS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!