Foto: Maria Wall

SM-vecka! Nu grottar vi ner oss i softboll och viltmål

Januari 2014 och SM-veckan är därmed här. Som en del av Kulturhuvudstadsåret. Förra veckan var det SM för 15-åriga innebandyspelare och nästa vecka är det någonting annat. Det händer saker, som vanligt i Umeå, men möjligtvis hjälper 2014 oss att sätta samman alla delar till en helhet, som går att inspireras av och även kommunicera utåt.

Det är bra det, så vi kan flytta fokus från hundbajsdebatten som tog sig ända ut i ”rikspressen” förra veckan. Kan vi förresten överväga att sluta säga ”rikspressen” med sån respekt varje gång – det påminner om när mor- och farföräldrar en gång i tiden pratade, strängt och vördnadsfullt, om ”rikssamtal”.
Hittills har dock allt handlat om avsaknaden av snö inför skidtävlingarna. Men som krönikekamrat Karlsson mycket riktigt påpekar finns det mer på smörgåsbordet än blott längdskidåkning – så som curling, danssport, draghund, muaythai, rullstolsinnebandy, sportrodel, softboll, styrkelyft och viltmål, som är något slags skytte, för att nämna några.
Nu kanske merparten av er inte tar ut semesterdagar det första ni gör, för att kunna följa sportrodel-tävlingen live eller upplösningen av draghundloppen. Det vore nämligen anmärkningsvärt om ni gjorde det, rebelliskt nästan – vilket inte är en egenskap som kännetecknar oss svenskar, särskilt inte i månaden januari.
Vi känner nämligen inte till de här tävlingsformerna och utan kunskap är det svårt att uppvigla engagemang. Det är svårt att gilla det man inte förstår och det är omöjligt att vara intresserad av det man inte vet någonting om.
Kanske låter som självklarheter men kan ändå vara lägligt att poängtera, eftersom många på 10-talet fortfarande är tveksamma till främmande kulturer och främmande människor, och att svaret faktiskt kan vara lika enkelt, och i så fall mindre dramatiskt än vi befarade, även i det här fallet.
Vi är nyfikna på människor från platser och städer vi har en relation till, av andra inte lika mycket. Det är bara i undantagsfall det handlar om ren elakhet när vi stänger ute det som är annorlunda – vanligare då allmän osäkerhet och i alla nordbors fall, den här driften vi har att undvika allt som är obekvämt.
Minsta motståndets lag är en kortsiktig men bekväm väg och osäkerhetsreduktion tjänar oss bra för stunden – men vi kommer inte heller att stöta på nåt nytt vi gillar när vi alltid väljer det vi valt tidigare. Jag själv är för evigt fast vid Vesuvio som favoritpizza sen den där första pizzan på Exotic i Luleå, i början av 80-talet. En defekt jag förbannar men inte riktigt lyckas göra någonting åt.
Och vad värre, jag är också snål när jag läser böcker – jag väljer vanligtvis en skriven av individer som liknar mig, vilket ju egentligen går stick i stäv med hela grundidén bakom böcker, att få ta del av och lära känna en alternativ värld.
Det finns ett motstånd som vi måste ta oss igenom vid varje sånt tillfälle. Det är däremot nåt vi alltid kan ifrågasätta hos oss själva. Hur stark vår vilja är att lära oss nya saker?
Jag säger inte att man måste välja ungerska skildringar framför välbekant Hollywood-paketering varje gång, men i alla fall ibland. Den latheten hindrar oss effektivt från att bli mer lärda, klokare och om inte bättre människor i alla fall personer med bättre förutsättningar att bli bättre människor.
Så uppropet den här veckan blir att införskaffa en bok av en författare från en kultur vi inte känner till (och gärna läsa den också), välja en film du aldrig trodde att du skulle se och besöka minst en märklig sport från SM-veckan utöver de givna och så välbekanta skidtävlingarna.

Benny: Av alla saker, händelser och företeelser som kommer till Umeå är ”Guitars – The Museum” en av de mest emotsedda under 2014. Det går skrönor om vilka världsgitarrister som redan fått en privat visning. Kan du berätta mer om vad det blir i gamla Vasaskolan?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!