Foto: Maria Wall

You can do anything, but not everything

Benny, för övrigt med en helt ny look har jag noterat via Facebook-bilder från Dubai, nu med klädsamt bockskägg, vill att jag gör en åtgärdslista för att få ordning på kommunens finanser, så att vi kan ha råd med både kultur och sjukvård. Det är för övrigt den vanligaste, väldigt retoriska, jämförelsen som dras upp av kategorin ”vanligt, sunt folk”, som det förefaller mest för att få vara emot någonting och ha rätt för en gångs skull.

För förenklar man ett ämne tillräckligt mycket blir det till slut lätt att välja det ena framför det andra, i ljuset av de förutsättningar man lyckats banta ner till nästan ingenting.
I det här fallet: ”Ska vi vårda en cancersjuk farmor eller sponsra nån som står och kissar på Norrlandsoperans scen?”
Det här är för övrigt ganska vanligt grepp när olika typer av lobbyister vill argumentera för sin sak – simplifiering.
Och argumenteras gör det för fullt i Umeå nuförtiden, med en allt starkare känsla av att folk inte lyssnar på varandra.
Det enda man verkar vara överens om är att demokratin är hotad.
När kommunen på Vogon-vis jämnar Apberget med marken, egentligen enbart för att det var praktiskt just då, så är demokratin hotad och till och med när en tant tårtar en empatilös sverigedemokrat hotar det vår demokrati.
Det har gått så långt att hot-mot-demokrati-kortet även används när människor demonstrerar och jäklas och kedjar fast sig och grusar maskinerier, trots att de i själva verket är en stor del av demokratin.
Här blir det alltför lockande att citera frihetskämpen ”V” från filmen ”V som i Vendetta”: ”Folk ska inte vara rädda för sin regering, det är regeringen som ska vara rädda för folket” – en elegant parafras vad jag förstått av ett Thomas Jeffersson-citat.
Men nog längs det stickspåret. Om man INTE förenklar, utan väger in så många parametrar som man kan komma på, blir inte ens frågan om performance art kontra sjukvård särskilt enkel att svara på.
På nåt vis måste vi ju tjäna ihop slantarna som ska betala för vården, och ett bra sätt att skapa förutsättningar för det är att vara en attraktiv plats. Attraktiv för människor, organisationer och företag.
Se upp förresten, här kommer en simplifiering: Välj själv – New York eller Phoenix? London eller Leeds?
Vad som kom först, hönan eller ägget, kan som vanligt vara svårt att svara på men en sak är säker – spännande kultur existerar på alla ställen där folk vill vara.
Sen har många förtvivlat svårt att se kopplingarna mellan ibland märklig konst, fritt tänkande, kultur, kreativitet och slutligen innovation som leder till utveckling, intäkter, arbeten och välstånd.
Kulturbärarna håller samtidigt sin del av terrorbalans-avtalet och uppvisar lite eller ingen förståelse för kommersiella beslut och hänsynstagande som man måste göra i en stad som Umeå, som växer på alla plan – både som fenomen, i människors medvetande, och rent fysiskt.
Man kan liksom inte göra en omelett utan att ha sönder ett par ägg (ägg i det här fallet: ett fullt fungerande bibliotek där det står idag) och ett halvdåligt beslut är ibland bättre än inget beslut alls. (Spök)staden mellan broarna stod ju för tusan tom i tjugo år innan Väven äntligen kom till stånd. Den tillfälliga utställningen Bo-87 blev permanentad, knappast på grund av brist på idéer, utan snarare bristande självtillit och beslutsförmåga.
Kultur är dessutom det bästa sättet att skaffa sig integritet, en egen smak och tillräckligt självförtroende för att våga välja en riktning.
En riktning vi gemensamt borde kunna besluta oss för att strunta i är förresten äventyrsbadsriktningen.
Låt oss göra andra saker för pengarna i Umeå.
Som David Allen, mannen bakom Getting Things Done-metodiken, redan stipulerat:
”You can do anything, but not everything.”

Benny: När man reser och vistas i andra kulturer brukar man lära sig, eller i alla fall upptäcka, någonting nytt med sin egen. Vad slår dig när du kommer tillbaka till Västerbotten efter din semester i en av världens märkligaste städer?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!