Foto: Maria Wall

Staffan Ling har äntligen blivit folkkär!

Jaha. Nu är han där igen, krönikekollegan som vill att jag ska dra mig till minnes sådant jag borde ha gjort, testat och försökt mig på. Har jag någonsin haft talang? Låt mig säga såhär... Jag har i mogen ålder upptäckt att jag möjligtvis varit en talangfull medelmåtta. Någon har sagt att det krävs 10 000 timmar för att bli riktigt bra i någonting, för mig kan det räcka med tio timmar. Jag illustrerar det med ett exempel från min barndom.

Jag har var aldrig blyg när det gällde att ställa sig vid katedern och sjunga. Fröken i mellanstadiet tyckte då att jag skulle lära mig spela ett instrument. Hur det kom sig att det blev tvärflöjt har jag glömt. Men allt det andra minns jag.

En polsk musikfröken
som pustade vitlöksdoft...
Snart satt jag där och tragglade flöjtlektioner med en polsk musiklärarinna som mycket närgånget lärde mig träna luftstötar. Jag minns fortfarande hur hon såg ut. Hon var råttfärgat rödhårig och hade ojämn hy. Ingen skönhet precis. Hon satt en decimeter från mitt ansikte med sin flöjt och visade hur man gjorde luftstötar i munstycket. Det lät ”tphu, thpu, thpu” och hon luktade vitlök något gud förbannat. Hon tphuade och spottade och jag försökte tphua tillbaka så gott jag kunde.
Övning ger emellertid färdighet och efter cirka tio lektioner kunde den unge och talangfulle Karlsson någorlunda spela ”Solen glimmar blank och trind”. Tidigare hade jag bara kunnat sjunga den.
Jag var nu en talang på flöjt och fick uppträda med det stycket på skolan och min polska musikfröken tyckte jag borde ha fortsatt med att spela Bach och Telemann men i samma veva kom ju The Beatles och sjöng ”schlafs you jä, jä”. Tror ni någon tjej på klassfesten ville höra Solen glimmar blank och trind? Nej de ville twista till ”schlafs you jä, jä” och sen leka Ryska posten. Jag har alltid varit lättledd när det gäller brudar så nu var min klassiska karriär över.

En talangfull medelmåtta
omgiven av riktiga talanger
I hela min ungdom har jag växt upp med folk som varit talangfulla inom sina sorter. I Övik växte jag upp med fotografer som Mikael Wiström, Christer Berglund som blev journalist, Totta Näslund som blev artist, Bill Olson som blev konstnär och Göran Strandberg som blev pianist. Drog man på sig grillerna och åkte ut på isen blev man lätt bortdribblad av spelare som sedan platsade i Modo eller drog till NHL som Anders Hedberg. Jag var möjligtvis en talangfull medelmåtta.
Jag spelade flipper, åkte moppe och fiskade gädda. Var snabb på att upptäcka Cream och Zappa och blev DJ som spelade psykodelisk musik men ville jag spela ett stycke med pianisten Göran Strandberg blev det fortfarande bara Solen glimmar blank och trind. Mina färdigheter inom konsten var att rita Fred Flinta med några streck samt Alfred E Neumans ansikte. Jag tror det är nåt trick som ligger bakom konsten att rita sådant. Ni har säkert själva provat på det.

Den talangfulle Staffan Ling
har äntligen blivit folkkär
Jag har under åren haft nöjet att jobba mycket med Staffan Ling. Han uppfyller alla kriterier man kan ställa på en person med naturlig talang som förädlats tack vare
10 000 timmar inom yrket att göra teveprogram eller vara offentlig moderator. Eller att trivas med sig själv i offentliga sammanhang. Bara det är en konst.
För någon vecka sedan satt vi och tog en eftermiddagsfika på NK:s uteservering på gågatan och pratade om stort och smått och allt och inget. Jag ville höra hur det hade gått på kungamiddagen hos landshövdingen dit han var bjuden. Jodå, sa han. Alla hade fått stå i kö för att hälsa på kungaparet innan de gick till bords. De hade mumlat, nigit och bockat och handhälsat men ingen hade sagt något. Så var det Staffans tur. Mummel mummel sa kungen. Men när Silvia tog hans hand hade hon sagt: ”Men ... är det Staffan?” ”Ja”, hade Staffan sagt. ”Så trevligt”. Nick och bock.
Anledningen till att jag berättar denna episod härrör till en händelse jag var med om för många år sedan. Jag blev i ett sammanhang grundligt utskälld av en lätt smakad Ingvar Oldsberg som sa: ”Du kan hälsa din kompis Staffan Ling, att lika folkkär som Ingvar Oldsberg, det kommer han aldrig att bli!” Ja han var riktigt otrevlig Oldsberg.
Jag skulle tippa det att efter att Silvia har sagt: ”Men är det Staffan” så tror jag Ingvar Oldsberg kan dra sig tillbaka för gott. Och kanske dyka upp i någon rubrik om rattfylla eller konkurs eller vad som nu återstår av Oldsbergs karriär. För att bli mer folkkär än att bli tilltalad vid förnamn av drottningen tror jag knappast man kan bli. God Morgon!

Ja du Nicklas. Får vi slippa tillbakablickar nu på ett tag och hellre titta framåt. Programschemat för Kulturhuvudstaden börjar läggas men vilka attraktioner vill du ska komma till stan? Gör en lista!
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!