Foto: Maria Wall

Alla mår vi bra av beröm

När jag skriver mina krönikor, tänker jag då på att jag har tusentals läsare? Nej, jag skriver mest för mig själv och ibland kan jag tänka att den här sortens krönikor blir nog lästa av någon person vid morgonkaffet som kanske reagerar och säger till den som sitter mittemot vid köksbordet. ”Ja nu har Karlsson skrivit något fyndigt igen, har du läst det här.” Jag vill gärna förmedla någonting som leder till en reaktion. Nämligen.

Detsamma gällde när jag skrev manus till diverse teveprogram jag har varit inblandade i. Julkalendern, Femettan, Parlamentet. Vi som gjorde dessa program var naturligtvis stolta över våra oerhörda tittarsiffror men enda tanken när jag skrev och hittade på saker till de här programmen var att roa dem som ryms i en tevesoffa där hemma. Jag kan inte se miljoner av tittare framför mig. De är en obegriplig massa.

Jag vet hur det känns att bli uppskattad
Skriver man för scenens aktörer gäller andra förutsättningar. I mina manus till åtskilliga krogshower och revyer gäller det att kunna förutse hur publiken ska reagera. Aktörerna på scenen ska ha ett material som i upplägg, pauseringar och tajming lockar fram kollektiva reaktioner hos en publik som rört sig någonstans mellan 200-600 personer per föreställning.
Blir det skratt och ovationer upphör avståndet mellan scen och publik. Det blir en skön gemenskap, en trivsel som var värd biljetten du betalade.
Hos oss som gjort dessa föreställningar, de som syns och de som inte syns uppstår nu också en tillfredsställelse som är få förunnat att uppleva.
Inom vilka andra yrken är det så? När fick du applåder på jobbet senast?
Var du på sista matchen i våras med Björklöven? Jag kan tänka mig att det måste känts rätt häftigt för varje enskild hockeyspelare att få stående ovationer från 6000 personer på läktaren som sjunger, så den gången var den värt alla timmar man ägnat åt att slita med sina träningspass.
För lagets skull, för Umeås skull och framför allt sin egen måbrakänsla.

Den familjära kulturen i stan
Ibland kan jag gå på någon konsert med Umeå Symfoniorkester. Av programmet kan man utläsa vilka stycken som ska spelas. Jag skulle tippa att publiken är kunnig och har hört dem förr. Nu får de uppleva hur just den här dirigenten tar sig an verket, hur vår egen symfoniorkester framför det hela. I pausen över kaffe och kaka deltar ofta musikerna själva och småpratar med sin publik. Stämningen är familjär.
Samma närhet och intimitet kan infinna sig på en vernissage där Lars A Persson eller Bill Olson visar sina tavlor. Den finns i en fullsatt aula när PO Enqvist berättar om sin nya bok, eller på lilla Café Pilgatan när Calle Hård pratar om livet på Holmön. Närvarokänslan mellan aktör och publik finns på Jazzklubben i Folkets Hus, en spelning på Scharinska eller på en lokal pub där Solja Krapu bjuder in till Poetry Slam.
Kulturen i Umeå är okrånglig. Alla konstnärer, författare om och musiker bjuder på någonting extra och mår bra av att få din uppskattning. Direkt.

Jag vill hjälpa en supertalang
I onsdags åt jag lunch med Per Elofsson och Umeås nya sprintertalang Odain Rose. Per Elofsson känner nog alla till. Världsmästare på skidor och Mästarnas Mästare i TV. Eftersom han blev stor i en individuell sport känns det rätt att han fungerar som mentor/rådgivare till Odain Rose.
Odain slog igenom stort när han i påskas spöade Dwain Chambers på 60 meter på inomhus-EM i Scandinavium. Sen blev han femma i finalen och är nu given i Svenska Friidrottslandslaget. En av de unga. Framtidshoppet!
Jag vill att det ska gå bra för Odain Rose. Individualisten från Jamaica och Hörnefors. Han pluggar nationalekonomi på universitetet och tränar i Dragonhallarna här i stan. Jag och Per försöker hjälpa honom nu att få in sponsorer. Jag har pratat med några goda kamrater som ställer upp och vill hjälpa till ekonomiskt. Och fler får gärna vara med i ”Startblocket för Odain”. Jag tror han har goda chanser att vinna junior-EM utomhus i sommar på 100 meter. Och får han träna med Team Jamaica kan han säkert pressa tiderna ännu mer. Förhoppningsvis kan vi sedan en dag få stå på torget med 3000 andra personer och hylla honom precis som vi gjorde när Per Elofsson kom hem som världsmästare.
Vi behöver sådant ibland. Vi som bor här i stan. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag fick en ”må bra-känsla” av att skriva den här krönikan. Vad är det som ger dig ”flow” i ditt vardagliga jobb?
BENNY KARLSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!