Foto: Maria Wall

Sätt ungarna på att skapa Pensionärsbook

Benny är progressiv, ännu en gång måhända oavsiktligt, och nämner en tänkbar intäktskälla, som det verkar vara lite tabu att tala om – barnen.

Vanligtvis är de bara representerade i utgiftskolumnen i balansräkningen men kanske kan samhället vara moget för att på allvar ifrågasätta den här ordningen? Det står trots allt 2013 i almanackan.
Annars är ju normen att INTE slå mynt av våra kids, men, är det inte supermodernt att ifrågasätta normer idag? ”Normativt” är ett ord som slängs runt i debatter, och brukar oftast drabba dem som är konservativa och klänger sig fast vid gamla strukturer.
Med det sagt vill jag idag föreslå att det är normativt, eller stereotypt om ni vill, att låta barnen vada runt bland kapitalvarorna utan att dra sitt strå till stacken.
De här unga divorna står till och med över jobb som att kränga Restaurangchansen-häften, utan även den uppgiften faller på redan hårt pressade föräldrar – dubbelarbetande, dels på det ordinarie kneget, dels som serviceansvariga på det ideella all inclusive-hotell de driver hemma, för barnen och deras närmaste kompisar.
Men egentligen borde det vara enkelt, och kanske framförallt logiskt, att komma upp med ett par lukrativa affärsmodeller kring ungarna? Med deras olika moderna kompetenser och intressen som stabil grund.
Sociala medier är ett. Varför ska de samla followers på Instagram och sen bara fota sig själva och sina kompisar och skriva ”Naw” (typ ”Åhh…”) till varandra. Varför begränsa sig där när de uppenbarligen har hittat koden till de i marknadsföringskretsar så haussade sociala medierna.
Min yngre dotter till exempel hade raggat ihop över 800 följare på Instagram innan Instagram kom på att hon inte fyllt tretton ännu och stängde ner hennes konto.
Här börjar vi vara nåt på spåret, eller hur?
Nog borde jag kunna leasa ut henne, dyrt dessutom, till olika företag som vill öka antalet följare på Facebook och Twitter?
Och kanske kan ungarna, som navigerar sig med sådan lätthet i nya digitala sammanhang, fungera som support till andra, framförallt seniorerna i vårt samhälle som inte riktigt fått kläm på det här med digital samvaro.
Alla gamla i Västerbotten, som dricker kokkaffe och småpratar med sig själva på vägen till och från Konsum – de borde verkligen få en kurs av länets mest intensiva nätverkare, i hur man skaffar nya polare och interagerar med dem.
När man tänker på Facebook … är inte det exakt vad seniorerna behöver? Så till den milda grad att det nästan känns som att det ursprungligen var utvecklat enkom för deras skull.
Tänk på vad vi gör därinne. Vi kan kika på bilder, i all evighet. Bilder av den egna familjen, av barn och barnbarn, men även av alla andras avkommor.
Dessutom – och här kommer en typisk pensionärsangelägenhet – man kan ta reda på vad avlägsna bekantas ungar jobbar med. Rubriken ”Jobbar på” torde vara 100-procentigt rent opium för äldre. Här får man reda på vilka som haft läshuvud och skött sig och har märkvärdiga titlar.
”Agneses pöjk han blev ju ingenjör. Jodåsåatt.”
Och det stoppar inte där. Det finns fler guldkorn på Facebook som passar seniorerna som hand i handske – skvallret. Och det finns i ordets rätta bemärkelse obegränsat med skvaller på Fejan.
Och här är skvallret på ett sätt evigt. Alla trådar med nyheter och kommentarer och en kronologisk dramaturgi ligger kvar därinne för alla att nysta upp.
Nog skönjer vi en typisk win win-situation här. Pensionärerna hittar gamla kompisar, som till och med är vid liv, och mångdubblar därmed sin nuvarande bekantskapskrets, tonåringarna får känna att de gör en insats och bakom dem sitter vi i mellanledet och finansierar nästa smartphone som juniorerna redan kollat in.

Benny; Det sägs att internet kommer att utvecklas mer under de nästa tjugo åren jämfört med de tjugo vi haft. Vad ser du framför dig och hur kan vi i Västerbotten hänga med och kanske leda den utvecklingen? Vad saknas på webben?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!