Foto: Maria Wall

Att välja den rätta vägen

Nicklas vill att jag ska rannsaka mig själv och den tid som gäller sena tonåren och när jag blev vuxen. Låt säga såhär; Om jag blickar tillbaka var det nog fel att döma ut mina jämnåriga tråkmånsar till kamrater som valde en mer skötsam livsföring. De som aldrig lockades läsa på universitet eller resa ut i världen, de som hade som enda mål efter skolan; att stanna kvar i stan, göra som sina föräldrar gjorde, skaffa apa, häst och villa, för att uttrycka det som Pippi Långstrump.

Jag har läst på universitetet men blev aldrig färdig med examen. Jag har jobbat med allt möjligt utan att tänka på karriären. Till slut hamnade även jag med fast jobb, villa och Volvo. Mina jämnåriga skolkamrater hade köpt sina insatser, radhus och villor och hunnit sälja av dem både en och två gånger med god förtjänst. Nu hade de också sommarstuga! Skoter! Aldrig bli som dem? Jo kanske.
Jag gav mig alltså in på den lukrativa bostadsmarknaden jag med. Felet var att jag kom in alldeles för sent. När jag köpte villan på Sofiehem. Hur skulle jag då veta att bolåneräntan skulle höjas från – på den tiden behagliga tolv procent – till det dubbla? Inte heller hade jag avsatt till en reparationsfond för att klara av byte av en oljepanna, dränering och ommålning. Var skulle jag få de pengarna ifrån? Ta nytt lån? Till 20 procents ränta? Vi sålde huset. Räntan gick ner … ner … ner. Hur skulle jag veta? Fuckin Bengt Dennis och försvaret av svenska kronkursen. Varför skulle just jag drabbas av det eländet. Jag som var en solidarisk socialist med gott samvete över allt gott jag gjort för de humanistiska värdena. Godhjärtade jag!
Samtidigt som jag tänker tillbaka försöker jag tänka på hur det ser ut idag. Är förutsättningarna bättre nu för en ung familj? Tror inte det. Trots långa och påkostade utbildningar får de flesta inte jobb. Bostadsmarknaden är svår och många får bo hemma eller hos kompisar. De är uppemot 30 år innan barnen kommer och när de äntligen får råd att gå till banken och ta ett lån och skaffa eget boende så har de tappat allt förstånd. Nu ska vi konsumera och skaffa bil och skoter och allt på en gång. Som vi har väntat!
De riktigt aningslösa ställer till det ännu mer och kan då hamna i … Lyxfällan!

Den enkla men effektiva
pedagogiken i Lyxfällan i TV3
Ibland kan jag undra varför de ställer upp, familjerna som frivilligt låter sig avrättas i Lyxfällan i TV 3. Här visar man upp familjer som alla har gett upp. När Lyxfällans reportrar dyker upp hos dem så har de konsumerat och skuldsatt sig lång över taknocken. De har bilar och skotrar och husvagn och har ingen koll på vare sig räkningar eller räntor. Det är ju så enkelt att få kreditkort, ta SMS-lån och de vill ju bara leva i konsumtionssamhället och vara som vanligt folk.
Har de inte gjort rätt för allt det där, de har ju äntligen blivit vuxna! Är inte barnen värda det? Tårögda sitter pappan och mamman vid sitt köksbord och sneglar på varandra när programledarna försöker få dem till insikt över hur hela den här härvan har uppstått. Ingen fattar fortfarande någonting förrän de plockar fram sin budgettavla och sätter upp femhundringar och tusenlappar i travar och kolumner. ”Det är det här det handlar om.”
”Det här är det ni tjänar – och det här är det ni gör av med. Förstår ni nu hur ni har ställt till det?”
Pedagogiken fungerar. Familjen skriver på ett kontrakt och ställer upp på att sälja av allt det där de köpt. På loppis, på Blocket. De deltar med liv och lust och är snarast glada och stolta när de lyckas få in pengar till sin skrala hushållskassa.
Efter någon månad återvänder programledarna till familjen som genomgått förvandlingen, de är lyckligare nu sedan de fått koll på läget.

Den enkla pedagogiken
”rätta mun efter matsäcken”
De som skuldsatts i Lyxfällan har gjort det av egen oförmåga eller brist på insikt. Här är det aldrig ”samhällets fel”. Inte heller är socialdemokratin eller alliansen skyldig. Vid köksbordet diskuteras inte kapitalismen, den globala ekonomin. Inte heller arbetslöshet, sjukskrivningar och allt annat elände som diskuteras i nyhetsprogrammen. Här finns varken näringslivsrepresentanter eller fackliga ombud som ska diskutera vad som är rätt och riktigt.
Det är sedlarna på budgettavlan som gäller. ”Det här är vad ni tjänar – det här ska ni betala.”
Om jag nu ska avrunda min krönika så blir det med följande ord: Ni som nu ska gå på banken och ta ett lån till ert första egna boende. Förhandla räntan och tänk realistiskt på vad ni klarar av även om räntan skulle bli den dubbla. Se till att amortera från första räkningen. Bilar och annat får komma sen. Gör en egen budgettavla och sätt upp i köket. Barnen kan hjälpa till och rita låtsaspengar som ni sätter upp. Den pedagogiska finessen med det är inte bara att ni själva får koll på er ekonomi. Även släkten som hälsar på kan få en egen kolumn; ”Oväntade bidrag och gåvor från vår kära släkt”. Jag tror de hajar. Nu vill även de hjälpa till på ett hörn. God Morgon!

Ja du Nicklas. Efter denna lektion i etik och moral kring hushållskassan, vad är dina tips till hushållsekonomin? Kan barnen vara med och tjäna in pengar?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!