Foto: Maria Wall

Några reflektioner om en privat last

Betrakta den förnämliga illustrationen som Maria Wall har gjort på uppdrag av mig. Jag sa att min krönika skulle handla om rökning och författande och jag bad henne göra en bild på vår store berättare Torgny Lindgren, sittandes i fundersam kontemplation puffandes sin pipa på en stubbe i skogen. Jag sa, rita gärna dit några djur som kan vara hans lyssnarskara. Hon gjorde precis enligt anvisning och det blev en svåröverträffad bild av hur den perfekta rökrutan borde se ut. En stund för sig själv i harmonisk omgivning.

Den här krönikan handlar om ett förbjudet ämne; rökning. För det första kan vi konstatera att rökning sällan eller aldrig förekommer på film nuförtiden utom i ett syfte; som tidsmarkör. Vi förstår att teveserien Mad Men inte utspelas i modern tid, utan på 60-talet. Varför då? Jo alla röker på kontoret. På samma sätt jobbar regissör och rekvisitör med tidsskillnaden i den serie som gjordes på Leif GW Perssons böcker om Palmemordet. När vi är i ”nutid” röker ingen, men när vi förflyttas tillbaks till 80-talet röker alla. Ibland nästan överdrivet mycket.

Jag tar morgonens första
cigarett med Jack Nicholson
Jag gör nu ett hopp tillbaks i tiden till tidigt 90-tal. Det är sommar, en tidig morgon i Antibes på Franska Rivieran. Jag har lämnat familjen på stranden och gått upp till en bakgata och satt mig på en liten uteservering till en ”Tabac”, en kombinerad tobakshandel/café i hörnan. Jag har köpt en kopp kaffe, ett litet glas öl ett ljusblått paket Gitanes cigaretter och dagens Nice Matin. På 50-talet satt nog kanske Evert Taube här, eller Picasso. Båda har bott här och varit verksamma här. De rökte och drack pastis.
Jag satt där försjunken i min tidning och märkte inte att någon hade kört fram en svart Harley Davidson precis intill där jag satt, men jag såg ryggtavlan på personen som steg av, hur han gick in i cafét och fram till kassan och jag kände definitivt igen rösten som sa: ”Give me a pack of Camels please”…
Han kom ut ur butiken, satte sig ner på Harleyn, öppnade paketet, fick fram en Camel som han tände med en zippotändare, andades in röken, drog upp sina raybans i pannan och log sitt bekanta varggrin mot mig. Jag puffade på min Gitanes, första morgonciggen för oss båda. Vi log mot varandra. Nickade ”good morning”.
Jack Nicholson startade sin svarta Harley och drog iväg mot hotellet Cap d’Antibes, jag satt kvar där på serveringen och tänkte; ja det är inte varje morgon man delar sitt första morgonbloss med en sån!

Kan vi få slippa att bli
terroriserade när vi röker?
Den här krönikan skulle först handla om Littfest som nyss var i Umeå och om vad som hände i ”rökrutan” utanför salongerna där där föreläsningarna var. Nu var jag lite krasslig och alla vet ju hur kallt det varit i helgen så det blev väldigt lite ”rökruta” för min del. Tidigare år har jag puffat cigg utanför Folkets Hus både med P.O Enqvist och Alfons Åbergs ”mamma” Gunilla Bergström, Klas Östergren och några till. Om jag tänker tillbaks till dessa korta möten finns egentligen väldigt lite att berätta. ”Har du eld” är en vanlig fråga. Eller ”Jag läste din senaste bok, den var bra”. Med Gunilla Bergström kunde jag i och för sig prata om Alfons Åbergs pappa som röker ju pipa, men jag lät bli. En rökstund är en privat angelägenhet. Särskilt för den som huttrar i kylan.
Vi som röker är hela tiden utsatta för ickerökarnas terror: ”Vet du om att rökning är skadligt för hälsan”. Jodå säger man. För all del. ”Även passiv rökning är skadligt”. Men gå någon annanstans då. Kan jag tänka.
Tänk dig själv om du var på Konsum och hade laddat kundvagnen med plockgodis, några påsar chips, några förpackningar fryst pizza och Coca-Cola inför kvällens fredagsmys. Så kommer någon fram till dig och säger; ”Vet du om att allt det där är skadligt att äta.” Och kanske tillägger: ”Just sån där mat brukar de äta de som hamnar i teveprogrammet SKULDFÄLLAN!” (Dessutom blir du tjock din jävel.) Skulle du acceptera det? Nej du skulle ge honom/henne en propp! Eller nära inpå.
Min romantiserade bild
av rökning är kanske passé
Naturligtvis är rökning skadligt. Vi borde alla sluta, eller dra ner på vår last. Å andra sidan; Frank Zappa levde på kaffe och cigaretter, likadant Stieg Larsson när han skrev sina Millenniumböcker. Torgny Lindgren puffar på sin snugga och skriver de bästa novellerna jag har läst. Alla som umgåtts med kungen privat vet att han gärna tar ett glas whisky och en cigg när det inte finns några fotografer i närheten. Då är han som trevligast, folkligast!
Winston Churchill jobbade för det mesta från sin säng där han skrev, drack champagne och cognac och bolmade på cigarrer. Hitler var renlevnadsman, djurvän och vegetarian: Kaffe och morgoncigg? Nein! Varje morgon ville Hitler äta kex och dricka mjölk. Vem vann kriget? Den försupne tjockisen och storrökaren Churchill!
Låt mig sluta denna krönika med en avbön ändå. Jag vet att rökning är skadligt och jag borde naturligtvis lyssna på min omgivning som tycker att jag ska sluta. Om inte för deras, så för min egen skull. God Morgon!

Ja du Nicklas. Nu kommer jag nog att bli påmind av alla mina läsare som ser mig röka. Sluta röka Karlsson! Så då frågar jag dig; vad ska jag börja med i stället då? Ge mig några tips.
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!