Foto: Maria Wall

Vi ska absolut gå på Littfest. Definitivt. Kanske.

Som Benny mycket riktigt påpekar drar Littfest 2013 igång i morgon torsdag, på Umeå Folkets Hus. Och till de litterära profiler som förgyller den festivalen hör Bodil Malmsten, Erlend Loe, Erik Niva, Stig Larsson med många flera. Så festivalen står knappast och faller med vår medverkan, men visst borde vi visa upp oss där – absolut.

Men frågan är om det kommer att ske.
Man kan inte vara lika säker på sånt nuförtiden. Ju närmare man kommer ett evenemang av det här slaget, desto mindre har det reella suget visat sig vara. Precis tvärtom faktiskt mot hur det brukade funka. Förut var man avmätt i början och övertänd när det väl var dags.
Icke så nu. Det finns en vilja, som mer liknar en önskan, som allt oftare får allt svårare att överleva när den ställs inför praktiska göromål.
Med fortfarande månader kvar till en konsert eller festivalbesök är man där mentalt, redo och peppad – helt övertygad om att det ju är exakt sånt här man behöver för att bryta upp vardagslunken, få nya impulser, träffa nytt folk och allt sånt där som låter så bra i teorin, med god marginal till förverkligandet.
Men med en vecka kvar händer det någonting, när vi börjar bli varse de praktiska obekvämligheter som följer med aktiviteter: Buss eller taxi, vad ska man ha på sig, vad ska ungarna göra, det får inte bli för sent och visst är det ganska skönt att bara vara hemma också…
Det är ungefär nu man börjar kratta reträttvägarna.
Nu får vi plötsligt ”se hur det blir”, trots att ingenting har förändrats (frånsett vi själva).
Och antagligen har man inte lyckats köpa biljett heller, så då vi alltid sätta förhoppningarna till att det är utsålt och att vi förhindras gå av orsaker vi omöjligt kan påverka själva.
Inför den högst eventuella realiteten gör vi istället upp en reservplan, som nu plötsligt konkurrerar på allvar med det vi lovat oss själva, och vanligtvis några andra också.
Dagen D står man konstigt nog som en åsna mellan två hötappar, med två åtaganden – där ett av dem brukar vara närmare hemmet, lugnare, billigare och framförallt oerhört mycket enklare. Det brukar avgå med segern.
Det här är ett försök till en beskrivning av social devolution, hur det sakta men säkert går till när cocooning blir en livsstil.
Den beror delvis på att man känner sig allt mindre delaktig i saker, och förklaringen till det är solklar – det är helt enkelt sant; man är mindre delaktig. Därmed inte sagt att man inte KAN eller BÖR gå, men det är lätt att tänka: ”Vad ska jag där att göra”.
Jag är inte ens säker att jag kommer att gå på Umeå Open det här året, och då är det ändå nån månad kvar (= usel prognos).
Allt fler nöjesplaner strandar på planeringsstadiet och idag konkurrerar teven på allvar med verkligheten. Fredagarna i höst har varit heligt vigda åt På spåret och Skavlan som fond till surret om ungdomsidrott, och under lördagarna har vi mot slutet kunnat göra oss lustiga över spektaklet Melodifestivalen och sen skrattat åt att Plura både festar, frossar och framförallt röker väldigt mycket mer än alla vi andra tillsammans under ”Pluras kök i Spanien”.
Jag skulle i och för sig vilja se rökrutan på Littfest. Den känner jag mig vansinnigt nyfiken på. Var ska den anläggas, utanför entrén antar jag – men ska Stig Larsson och resten av rökarna, som jag antar är lejonparten av alla författartyperna, verkligen måsta stå och blossa med kreti och pleti? (Kanske kan man göra det mysigt i nån av busskurerna?)
Vill man bevaka Littfest gör man nog det bäst genom att stå och kedjeröka med en kamera och en mikrofon utanför entrén.
Kan inte du göra det Benny som fortfarande tjuvröker?
Du känner ju Stig ”han som lever” Larsson och därmed är du ju direkt uppe i det kulturella och litterära smöret kring Littfesten.
Jag ser fram emot det.

Benny: Om du inte uppfattade min fråga nyss så upprepar jag den. Skriv om Littfest – och framförallt om rökrutan utanför Littfest.

PS. Jag tycker inte alls att det här ska bli nåt slags trend, att vi skickar ut varandra på uppdrag i verkligheten. Det låter krångligt, så låt det här bli en engångsföreteelse. :)
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!