Foto: Maria Wall

Igår i all ära – jag vill hellre se i morgon

Benny leder in mig på ämnet Kvinnohistoriskt Museum, inrättningen som ska invigas samtidigt som kulturhuset Väven, under 2014. Nästa ämne från Herr Karlsson det här året som jag får tippe-tippe-tipp-tappa fram igenom i ett försök att inte förlora läsare någonstans på åsiktslinjalen.

Nåväl.
Det här unika projektet har aktualiserats den senaste tiden av att projektledaren Charlotta Gustavsson vill hoppa av efter samarbetssvårigheter med ordföranden i styrgruppen, Tamara Spiric, som i sin tur anklagats för att göra partipolitik av alltihop och försöka färga tillställningen röd.
I och med det kan man konstatera att projektet redan nu varit till glädje för alla sorter i vår Herrens hage – först de givetvis som tycker att en fast utställningslokal som lyfter fram kvinnors historiska bidrag är en bra idé, men även för de karlar som äntligen fått det slutgiltigt bevisat att kärringar, så fort de får nåt att säga till om, inte kan hålla sams.
Men, innan vi låter reptilhjärnorna dra fler förhastade slutsatser kan det vara klokt att ta reda på mer om det här projektet. Och låt oss börja med att bortse från namnet en stund – Kvinnohistoriskt Museum, som man kan önska bara är ett arbetsnamn:
Det här är en institution som ska ta en annan utgångspunkt än tidigare museer som alltid utgått från män och deras bedrifter, medan kvinnornas roll varit i bästa fall undanskymd. Kvinnohistoriskt Museum ska berätta en annan historia, eller åtminstone ur en annan synvinkel. Tanken är även att museet ska uppmärksamma aktuella frågor, vara en samlingsplats för samhällsdebatt, lyfta fram kvinnors situation i världen idag, såväl lokalt som globalt.
Nu låter det väl genast bättre, eller hur? Och att det verkligen är ett pionjärprojekt, första gången det realiseras i Sverige, ger också plus i kanten.
Med det sagt; representerar namnet ”Kvinnohistoriskt Museum” verkligen den här beskrivningen? Är det inte väl institutionellt, med en dragning mot mossigt? Hade inte en internationellare beteckning med lite 10-tal i blick varit mer lämplig? Och dessutom lockat och bjudit in fler till upplevelsen – särskilt som det ska bli en uppdaterad samlingsplats?
Jag gillar Forum, torg på latin för övrigt, och ska man göra en internationell ansats behövs en beteckning som icke-svenskar förstår – som även bör ha en mer intressant ton. Female Forum? X-Forum med hänvisning till den kvinnliga kromosomen. Eller Museum X.
Sätt nån att jobba med namnfrågan hur som helst.
Apropå jämställdhet lärde jag mig förra veckan att det finns fler Johan som sitter på VD-poster i landets börsnoterade företag än det finns kvinnor, och det kan vara intressant att kommentera – främst därför att jag inte blir upprörd av det. En stor del av underrepresentationen kan nämligen förklaras med att kvinnor helt enkelt inte bryr sig om att bli VD:ar lika innerligt som män. De har inte samma behov av att hävda sig, ännu i alla fall, vilket givetvis är sympatiskt. Och att det faktum att män vill slå sig fram här i världen till största delen beror på att de vill imponera på tjejer sluter cirkeln på ett poetiskt vis – i och för sig utan att erbjuda någon tydlig slutsats.
Men att kvinnor skulle utgöra bättre ledare, av genetiska orsaker, tror jag inte på, ej heller att män skulle vara mer lämpade för att de har skäggväxt och snorre. Vad jag tycker mig ha lärt mig under åren är däremot att de som jättejättegärna vill bli ledare oftast inte borde bli det – oavsett kön.
Nåväl: Vad skulle jag då vilja se för museum? Inget nästan. Jag skulle föredra motsatsen, ett futureum. En löjligt avancerad utställningslokal där människor, oavsett var de befinner sig i världen, kan få en slot-tid och projicera och presentera sina idéer om hur någonting kommer att gestalta sig i framtiden.
Umeå Future Forum?

Benny: Jag har en T-shirt som jag bytt mig till av Beer Sweden-Darren. På den står det ”The future is not what it used to be”. Berätta nu: vad var bättre förr och vad är bättre idag?
NICKLAS BERGLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!